Korrespondent-artikel från Stockholm. Då den utländska politiken en längre tid rört sig inom gissningarnes obestämda område, men något resultat till krig eller fred i Europa för den närmaste framtiden ej synts vilja till verkställighet gestalta sig, och våra egna inrikes frågor af vigt afbida en kommande riksdag för att till afgörande eller praktisk ptenskling företagas, har hufvudstaden i lifligare mån, än under föregående vintrar egt rum, sysselsatt sig med att roa sig, ata, dansa och göra sig glada dagar. Visserligen har den totala bristen på snö omöjliggjort alla sladpartier; likaså har en oblid skickelse vållat att musikoch theaternöjena varit fåtaliga och något tynande; dock har Kongl. Theatern haft fulla hus hvarje gång Rossinis berrliga Wilhelm Toll gifvits; mindre Theatern likaledes då hin onde för 130:de gången besegrats af den qvinliga kärleken; småTheatrarne hafva ej heller gjort dåliga affärer — isynnerhet har Hr Selinders Barntheater i Davidsonska norra paviljongen lockat talrika åskådare. Post-Tidningen har redan omförmält en ganska angenäm enskild bjudning, hvarmedelst Öfver-IIof-Stallmästaren Braunerhjelm nyligen upptog hela sistnämnda theatersalong, dit hela Kongl. familjen, utom Kungen och Drottningen, infunno sig och åskådade, jemte öfrige inbjudna familjer, de muntra och ledigt utförda barnpjeserne samt balletterna. Festen gafs egentligen för den lilla Prinsessan Louise, till hvars ära verser afsjöngos på scenen, hvilka äfven till henne öfverlemnades jemte en stor bukett af utvalda blommor, den hon knappt kunde hålla med sina små händer och som oftast lade ifrån sig, för att applådera af hjertans grund åt ÅStudentputsen, deniförtrollade Prinsen och aftonens öfriga skådespel. Förfriskningar kringburos mellan hvarje akt; och de i fonden af salongen på glänt öppnade dörrar, öfver hvilka skyddande draperier nedföllo, vidmakthöllo en angenämt svalkad temperatur, utan drag, i den för tillfället dekorerade och beqvämt anordnade salongen. Den unga och väl inöfvade theatertruppen syntes särdeles lifvad vid utförandet af sina glädtiga roller. Baler och supter i enskilda hus hafva i oafbruten kedjeföljd lifvat umgängeskretsarne denna vinter; en och annan större, festlig tillställning anses hafva öfverträffat hvad man i smakfulla anordningar tillförene härstädes förstått åstadkomma. Stora Sällskapets bal kan såsom exempel härpå särskildt anföras. Detta sällskap, hittills endast ätande, drickande, kortspelande och tidningsläsande, greps plötsligt af den gängse danslystnaden. En ståtlig bal anordnades. De gamle veteraner som lefde för sällskapets dittillsvarande ändamål, och ägde hvarken hustrur eller döttrar att tillfredsställa, måste under flera dagar, som tillredelserna varade, fly ur lokalen, hvilken vädrades för tobaksrök, bepryddes med blomster och utstyrdes på det fiffigaste. De förjagade måste äta en trappa ned, vid den s. k. Table dHöte, som är ganska god, men der cigarrökning, i anseende till det täcka könets närvaro, måste sparas, och der utrymme för spelborden saknades! Naturligtvis mumlades månget ve (och en och annan välment förbannelse) öfver dansens tyranni; men balen blef glad och lifvad, så att de unga, och framför allt damerna, förmena sig säkerligen få göra om detta nöje i en så vacker lokal, vare sig denna vinter eller den nästa. En annan festlig afton, dock utan dans, firades Söndagen den 13 Mars, till äminnelse af Regementsförändringen år 1809; en fest i allo vacker och värdig detta, i vårt fosterlands häfder betydelserika moment. Verldshistorien har att förete högst få, om ens något, exempel på en sådan hvälfning, af den strängaste nödvändighet förestafvadt och med mera mensklighet utfördt. Tidningarne beskrifva utförligt festens förlopp och de dervid hållna tal. Den fullkomligt loyala och fosterländskt lifvade anda, som rådde, återspeglas troget deruti. Den första skålen var för Konungen och Konungahuset. I den sista, för nordens Qvinnor, egnades en hjertlig hyllning åt Drottningen, som med så oaflåtlig ömhet och omvårdnad ger efterdömet af en ädel makas trofasta kärlek i nöd och lust för sin lidande gemål. Dessa skålar emottogos med ljudeligt bifall, så väl som de, hvilka hade afseende å minnesfestens egentliga föremål, m. fl. Det försäkras dessutom, att , ålderspresidenten bland arrangörerna, f. d. Landsh. Montgommerie, som tecknat sig i spetsen för subscribenterne, samtalat med Itronprinsen-Regenten om den tillämnade festen, samt att II. K. II., med sin kända öppenhet och från småaktiga åsigter fria sinne, yttrat sig icke hafva det ringaste emot firandet af denna fest, till minne af en oundgänglig och till landets bätnad ländande historisk tilldragelse af så stor betydelse o. s. v. Atskillige äldre porsoner hafva, af en aktningsvärd varsamhet, ehuru denna gång öfverdrifven, trott sig böra varna för deltagande i en fest af detta slag; men förlopWALkmNAT ——T