K1Nk4114x40 MAR 41—d111-4J7JLCYC1 III-UIID UI 1 — 1111 —111NTPNT14(41— och Civil-Stat deltogo. Uti ett varmt och hjertligt föredrag tolkade Major O. af Klint såväl Bataillonens Officerares, som öfrige Corpskamraters aktning och vänskap för Major Ahlgren, äfvensom deras förlust och djupa saknad öfver hans bortgång från Regementet. — Vatten uppför berget. Under en tid, då på många ställen klagas öfver vatten-brist, som äfven härstädes förleden sommar var så hotande, att till och med de bästa och rikaste källorna höllo på att utsina, har det lyckats en enskild man här i staden, hvad flera tusende personer hittills önskat, men ingen ännu kunnat tillfredsställande åstadkomma, att skaffa vatten upp på beraet, utan att först behöfva gå ned och hemta det. Från sin lilla fjeld-stue, äfven benämnd Oxel-hult, der han bor med den herrligaste utsigt åt hafv et, har han utsändt månget godt ord (vi mena bon-mot) öfver den underliggande staden och dess omvexlande, merändels slappa men någongång spända förhållanden, och har bland annat mycket spekulerat på sättet att erhålla vatten uppför berget åt sig och sina hederliga grannar, som bo på nordöstra klinten. Nu har det slutligen lyckats honom att till sin egen och bergsboarnes synnerliga tillfredsställelse kunna med lätthet hemta upp det efterlängtade vattnet. — Saken är likväl alldeles icke konstig, och är det i sanning att undra öfver, att ingen fyndig person förut påträffat densamma. En brunn är sprängd vid foten af det omkring 60 fot höga berget och deri satt en pumpstock eller rättare aune sådana sammanfogade, och genom ett enkelt pumpverk uppfordras nu det bästa dricksvatten på det lättaste sätt och i ymnigaste mått. Tänk om nu, som vi förmoda, på flera ställen invid det branta berget dylika vatten-uppfordringsverk företagas och lyckas, så att det en vacker, men torr sommardag händer, att, under det de, som bo nere i staden få sitta och törsta, bergsinnevånarne njuta af det klaraste källvatten! Den enkla, men välsignade drycken, hvarmed egaren nu genom sin fyndighet kan lyckliggöra hela nordöstra klintens innevånare och derigenom bespara dem många tunga steg utför och uppför svåra backar, är så dyrbar, att dess anskaffande hör med skäl räknas bland berömliga gerningar, om ock ingen annan belöning derföre önskas än den, som finnes i ett godt medvetande om väl använd eftertanke. Men icke nog med dricksvattnet; ett litet badhus är äfven uppfördt på bergets yttersta kant i närheten af sjeld-stuen, så att dess egare nu tvärt emot allt rim och reson, men likväl med full mening, kan till en och annan god vän säga: ,Kom, ska vi gå upp på berget och bada! Snillets slagruta, väl använd, framlockar äfven ur det torraste föremål en vederqvickande ådra. — GOTLANDSKA MINNEN, af P. A. Säve. (Forts.) Det är icke obekant, att dessa Minnen äro endast ett litet utdrag ur förf:s betydliga, under loppet af 20 ar fortsatta samlingar, hvilka omfatta: gotländska Sägner, Lekar, Högtider, Sanger, Sagor, Ordståf, Ortnamn, Fornseder, Fornspråk, m. m., och hvartill förf:n, som är född på landet, samlat materialierna direkte från folket. Vi hoppas, att det emottagande, som de nu utgifna ,, Gotländska Minnena skola röna, må bestämma förf:n att snart skänka Allmänheten en ny och utförligare bok om Gotlands forntid, och vi väga här uttala en liflig önskan derom! Om den i så många hänseenden märkliga fiderneprovinsen är bedröfligt litet af trycket utgifvet, och utan öfverdrift kan sägas, att Gotlands folk känner icke till sitt eget land. Mätte efterhand denna stora brist, till provinsens både heder och gagn, varda afhbjelpt! — Så är t. ex. Gotland det enda bland de svenska landskaperna som saknar. en IIistoria och Beskrifning: hvad äfven Dalsland och Öland längesedan ega i utförliga och lärorika skrifter, det finnes icke för Gotland, hvars historia och beskrifning dock böra kunna bli fullt jemförliga med hvad de svenska landskapsbeskrifningarna ega aldramest interessant. Det är visserligen icke utan, att flera monografier (särskilta stycken) om gotländska ämnenblifvit tryckta, och att handskrifna samlingar, af större och mindre omfattning och värde, finnas; men något ordnadt helt, något arbete hvartill man kan hänvisa ungdomen, den resande naturoch forn-forskaren, samt alla vetgirige ibland oss — ett sådant arbete hörer ännu till provinsens både förhoppningar och behof. Vi kommo i det föregående att nämna, att i dessa Gotländska Minnen saknades, enligt vår asigt, några namn, välför tjenta af hägkomst. Tacksammo för ihv ad vi fått, skulle vi dock hafva velat få ännu mer, och troligen har det varit striden mod omfånget, hv: med det såsom IP FE LL 2 8 PO