hedra fader och moder, liksom ett ingångsspråk inristadt; — att visa det välgörande inflytandet af manande minnen och våna hågkomster på ett ädelt folks utveckling och bildning, är bokens grundtanke, och denna tanke går såsom ett Flomsterband från bild till bild, från namn till namn. Vi hoppas också, att dessa minnesblad skola bland Gotlands folk — (j minst bland dess allmoge och ungdom uträtta mycket oodt: nemligen göra solk-Känslan der starkare, solk-krasften stadigare, den allmämem andan friskare, så att Gotland komme att stå högre inför sig sjelst och dermed ock högre inför hela faiderneslandet. Dessa Gotländska Minnen (at hvilka G. L. n. T. redan haft nöjet att uti, Kornetten i Weskinde meddela ett, af flera hufvudstadens och lLndsortens tidningar sedan aftryckt, profstycke) innehalla många förut outgifna och för talrika låsare obekanta bidrag till Sveriges biografiska litteratur, och derjemte om provinsens solklif, plägseder och lefnadssätt manga färgrika tatftor (t. ex. Luttemanska presthuset i Stenkyrka och Lkholtz ska i Fardhem, m. m.) hvilka taflor komma att rikta den beklagligen änuu föga bearbetade Landskaps-katrakteristik, som i Åanmel Ödmanns Småländska 5Ilagkomster från hembygden och skolan och i Nicolovii (N. Lovåörs) Skanska Folklifyct i Skytts härad eger så inbjudande begymelser. Dylika samlingar borde göras och i vidsträcktaste grad spridas uti enhyar af de Svenska provinserna: oberäknadt vinsten för den egentlige historie-skrifvaren (— först kunskapen om landskapet utbildar kunskapen om riket —), ligger det i dessa provinsiella sägner och minnen rikliga rå-mnen till den finaste, sriskaste poösi — verkliga korn af gediset guld, endast väntande på konstnårens (skaldens, romanoch skådespels-diktarens, malarens) bearbetandle hand för att blifva smycken af ovanskligt värde. UIr Säves bok innehåller ej mindre än några och hundrade skildringar, dels af på Gotland födda personer, dels af fastl:änningar, som här bosatt sig, dana, som här vid vigtiga tillsallen uppträdt och genom lycklig verksamhet förvärsvat sig rätt till ett blad i öns tacksammat håfder. — Personens duglighet eller dess väroch dels af såde såsom tidsbild, såsom uttryck af sin periods Iynue och sed, har varit den måttstock, som förfa följt vid amordnandet af sina minnen: att han dervid kommit alldeles att glömma ett par, som ingalmda torde få saknas i en samling af detta slag, och förbigatt en 15 echer 16 namn från fjermare eller närmare tid, hvilka i jemförelse med nägra af de i samlingen upptagna torde synas lika berättivade till hagkomst — derom skola vi i det följande nämna nägra ord. — I galleriet af dessa ,Minnen uppträda om hvarandra herremän och bondemin, alla tecknade med samma friskhet och samma kärlek: vid sidan af höfdingar, biskopar, prostar och lärde, m. fl., möta 038 Storbönder från olika tidehwarf (— bland hvilkas minnen historien om Ivar Stråbars af Alva manhaftiga och qvicka samspråk med Svea-Konungen isanning är en af den. gotltindska odalmanna-krönikans klenoder —), vidare lotsar, kopvertli-muän, Postförare, soldater, borgersmån och borgmästare, samt hedersamt och förnämligt folk af alla stand och stater. I slutet af sin bok, längst fram i den stora bildersalen har förf:n i med flit och rättvisligen valda större dimensioner ställt bilden af provindens störste son: Kristofler Polhem, hvars genomdla drag äro utförda med synnerlig omsorg och med kårlekssullaste hand. Gotlands äldsta, mest utgrenade, eller i ett eller annat hänseende, fordom eller ännu, mest bemärkta slägter ega här en eller flera malsmän: vi puminma kortligen om slägtnanmen Bulnering, Burmeister, Collberg, Donner, Ehinger, ILekholtz, Pahr-eus, Ganc, Gardeus, Herlitz, Ihre, Kinberg, Kolmodin, Lange, Laurin, Lutteman, Lyth, Neogard, Norhy, Saltawedel, Strelow, Sturtzeubecker, Tofften, ÄÅkerinan, m. fl. Öfverallt synes det, att det icke varit företrädesvis på bördens och anornas glans, eler på den timliga lyckans ofta slippriga konjunkturer, eller på endast embetsmannas-ställningens DEN som minmestecknaren halt sitt Öga histadt: — det adliga tänkesättet, det gagneliga arbetet, den manliga bedriften, i hvilket stand de än uppenbarat six e, har han latit komma till heders, och vördnadsfsullt berättat deras ofta, af deras egen s:untid obe märkt: :, okända, missför: städda eller sedan glömda an1 7 1 A 1 —