Kvarjehanda. Från en för sitt nit och intresse för både gammalt och nytt och särskilt för Gotlands-språkets renhet ifrande välbekant person har Red. bekommit följande insända uppsats, som rekommenderas åt Herrar språkforskare till granskning. Vil kännande det varma nit, som dikterat den lilla uppsatsen, ha vi icke tvekat att införa densamma, om vi ock deri sjelfva erhålla en liten släng af slefven för något möjligt språkfel, som vi i hastigheten tilläfventyrs begått, och hvarföre vi bedje så väl allmänheten, som Hr L—z med sitt fina öra om ursäkt, samt med tålamod afvakta en kommande granskning. (Insändt.) Oo — H hj . Om Språkförvridning. I N:o 4 af Gotlands Tidning läses ett samtal mellan en Stadsbo och en lottägare i Martebomyr, uti hvilket gutamälet blifvit på det jemmerligaste tilltygadt. Sjelfva meningen med nämnde samtal är bra nog; men, till vår allmoges försvar, må man näänma att den icke talar så illa och oregelbundet, som insändaren skapat till, hvilken icke en gång iakttagit likstämmighet (conseqvens), då han t. ex. öfversätter ordet göra med dels gösre och dels gåre. Att insändaren icke måtte vara någon infödd gute, ntan en fastländning, den der icke har reda på språket, faller al sig sjelft. På en äkta Gotlandsbondes tunga hade Myrlottsägarens första svar haft följande lydelse: Jå, di har säggt uss at denn nöjä Lannshöfdingen, summ jär em mäkktu u go härrä, skuddä jalpä uss till sa lagon änndrii, umm vör bärä kann vejsä hann at vör ha lejdä stäur oret. Iluru svenska språket tillvrides af våra tidningsredaktörer och hurn Grammatikan understundom rätt dugtigt örfilas upp, derom torde man en annan gång få tillfalle säga nägra ord. L---2