Vi vilja öfvergå till AA tillstyktsstalle, som ligger vid pass en half (engelsk) mil från männernas. I en trång gata finnes en renlig och väl upplyst boning, hvari 25 små hvilobäddar äro ordnade. Frnntimmerna ligga icke såsom männerna på bara golfvet, utan hafva en madrass, stoppad med halm samt ett täcke, hvarjemte de genom nägra välgörande damers försorg erhålla en stor kopp kaffe med bröd morgon och afton. Så snart mörkret inbryter, öppnar tillflyktsstillet sina portar för de olyckliga offren, ty de menniskovänliga föreständerskorna veta, huru farligt det är att låta dessa uthungrade och värnlösa qvinnor stanna qvar på gatan om aftonen. Kl. 7 äro de flesta församlade, och sitta kring ugnen, der de torka sina usla kläder. Vid första ögonkastet på dem tyckes de alla vara medelålders fruntimmer, men det är tidens verkan af sorg och nöd, som gifver dem detta utseende, ty största de 2 a af dem har ej fyllt 20 år, under det att allt för många endast äro barn. Bl: md dessa unga qvinnor träffas icke blott åt lasten tidigt invigda offer ur de lägre klasserna, icke endast sådana, som, utan egentlig uppfostran och deraf hi ärflytande håglöshet för gagnande x verksamhet, funnit sitt största nöje i att drifva omkring i husen, på promenader och offentliga lustbarheter till dess de omsider blifvit hvad de äro, vandrande exempel af lättja, fafinga och högmod; äfven en och annan med mera vårdad uppfostran träffas bland dessa olyckliga. För närvarande ser man der ett ungt fruntimmer, som talar franska och tyska och kan undervisa i musik, på hvars ansigte, tärdt och magert som det är, man ännu kan uppti icka spår af en allt för tidigt härjad skönhet. Man känner litet eller intet till henne, emedan hon är förbehållsam i sina meddelanden rörande sin föregående lefnad och sin slägt, emellertid vet man, att det är en adelsman, som varit medlet att bringa henne i sin närvarande sti illning. Gå vi nu tillbaka till männernas tillflykts ställe, när kl. är öfver 9, finna vi der alla platser upptagna och de som komma sednare, hvaraf alltid finnas 40—50, mäste Sofva på gatan. Bland de 300 mi än och barn, som erhållit plats, höres icke ett ord, en hvar af dem har tvättat sig och satt sig ned, och enhvar mottager med tacksamhet ett bröd som är förtärdt nästan innan man hunnit bli färdig med fördelningen. Der framsäges en bön, som alla upprepa; de afkläda sig sina trasor, fastän det nästan är obegripligt, huru de kunna få dem af eller snarare, huru de åter kunna få dem på sig, och de maka nu sig tillhopa under deras täcken och falla i Jugn sömn. Utmattade af hunger och ansträngningar, sofva de nu säsom om verlden icke hade några sorger att gifva dem; och likväl föra de följande dag samma lif i öfvergifvenhet och elände såsom den dag de nyss upplefvat