relse inom communerna, i detta afseende af dessa erhållit! — Betänk, hvilken brist på hällning och tukt förefinnes såväl inom det kyrkliga området som inom familjen; huru litet inflytande Religions-läraren utöfvar i afseende på sedernas förbättrande; huru familj-fadren klemar med sina barn, hvilka nu mera än förr uppfostras till kraftlösa veklingar, men med stora anspråk; huru husfadren och ännu mera husmodren omöjligen förmå halla sina tjenare till uppfyllande af åtagna förbindelser, och då dessa vanligen högst illa fullgjort sina åligganden, likväl äro fega nog att tilldela dem ett godt orlof: — öfverväg allt detta, och påstå sedan, hvem som kan, att någon synnerlig moralisk kraft uppenbarar sig i värt tidehvarf! Men med djupt erkännande af dessa stora brister hos vär tid, vilja vi ej neka, att ett bättre är på väg att inträda, och vi tycka oss se en ljusning af ett kommande, som bådar godt. Icke heller kunna vi blunda för den omständigheten, att om de föregående tiderna i ofvannämnda afseenden utmärkt sig framför vår, de dock i många andra fall varit mycket sämre; att om en varmare öfvertygelse och starkare tro då funnits, äfven derjemte visat sig mycken vantro och vidskepelse, att om större kraft då uppenbarat sig, äfven råhet och grymhet varit mycket herrskande; och enigheten visade sig mest inom skrå-föreningarna och corporationerna, då deremot mellan dessa hat och afund voro skarpt framstående. Opartiskt skärskådande dessa förhållanden, i den mon vi detta förmå, ämna vi derför, ifall vi skulle vinna någon uppmärksamhet för vår lilla obetydliga tidskrift, aterkomma till detta ämne, och då i en kort artikel söka visa de framsteg och företräden, som vår tid kan hafva framför vissa föregående tider. 2 Vi hafva nöjet för allmänheten här meddela underrättelse om en snart från trycket utkommande Krönika för Gotland i kort begrepp, under titel GOTLÄNDSKA MINNEN, samlade af P. A. Säve (ett föredrag i Sällskapet D. B. W den 9 Juli 1858). För att hedra landet och lifva folket till känsla af sin egen kraft och till en frisk och sund utveckling i framtiden, skildrar den med Gotlands forntid synnerligen förtrogne författaren derstädes i snabb teckning Gotlands äldsta minnen, dess märkligaste män af folket, Bönder, Krigare från Konung Karl XII:s tid, från 1788 och 1808 års tider, Biskopar, Landshöfdingar, Välgörare, Snillen och Tänkare. De alldra vigtigaste vändpunkter i landets öden tecknas der med dess olika stållningar, seder och bruk, vare sig i våra Karoliners anborna vanor eller i det gammaldags-idylliska prestgärds-lifvet. De fleste Gotländska slägter uppträda der från forntiden och stundom in till våra dagar uti målande berättelser om deras käraste medlemmar; hvilket allt väcker bade glädje och stolthet. Dessa känslor lyftas hos oss Gotlänningar af alla aldrar och klasser till sin största höjd vid slutet af dessa Gotländska minnen, der vår störste landsman, den snillrike Kristoffer Polhem tecknas i hans lefnad och storverk, och då hans minne, en stjerna af första storleken i den Svenska häfden, ändtligen af en Gotländsk hand öfverlemnas åt hans landsmän till deras ständiga hågkomst och föredöme. Såsom en liten profbit införa vi här med författarens tillåtelse en minnesteckning af Kornetten i Weskinde, eller den siste Karolinen på Gotland. Johan Nordal, eller den s. k. Kornetten i Weskinde, var en