Christina Nilsson och franska regerincen. Det var först beramadt, att Nya Operan Paris skulle invigas med uppförande af Amyroise Thomas opera Hamlet, hvari Chritina Nilsson då skulle utföra Ofelias roll Detta ändrades sedan derhän, att blott två lösyckta akter af Hamlet skulle gifvas. Dock nu örklarade vår sångerska, att bon icke ville ippträda, om ej hela operan gafs, men erbjöd sig i stället att uppträda som Margaretha i Faust. Operadirektören tillkännagaf då, att ban var alldeles ur stånd att gifva den operan, emedan han saknade dekorationer etc. Under sådane omständigheter förklarade Christina Nilsson å sin sida, att hon beslutat icke deltaga i invigningsföreställningon. Nu måste franska regeringen uppträda och sökte öfvertala den stolta sångerskan att gifva med sig. Smickrad häraf och medveten af att hon låtit vederbörande förstå, huru en konstnär skall bemötas, behagade hon nu gifva med sig och lät pr telegraf underrätta Paris om, att hon värdigas vara med vid det högtidliga tillfället. En gammal målare, vid namn de, Waldeck, firade häromdagen i Paris sin 106:te födelsedag. Han härstammar från en förnäm familj i det forna heliga romerska riket och måste af okända skäl i sin ungdom lemna sitt fädernesland. En tid drottning Marie Antoinottes harplärare, begaf han sig under skräckväldet på resor och ingick sedan i franska bären samt deltog i slaget vid Austerlitz. Han har varit 3 gånger gift, och då han var 85 år gammal, gladde hans sista hustra honom med en gosses födelse. Den gamle mannen är rask och rörlig och går ännu utan käpp. Han talar ej mindre än 21 språk. En gammal restauration i Paris, Philippe vid Rue Montorgenil, har i dagarne otängts. Den fanne till redan på konung Frans I:stes tid och har alltid åtnjutit ett godt anseende, fastän kunderna under senare decennierna dragit sig mer och mer derifrån för alt söka mera glänsande och tidsenliga lokaler. Ett mord i Paris. I Seinen fann man nyligen liket af en flicka om 11 år, som d. 23 nov. lemnade sina föräldrars hus och medtog 900 fros, hvilka tillhörde hennes far. Etter anställa undersökningar har det nu visat sig att mördaren är en ung slyngel om 17 år, hvilken lockat henne att stjäla penningarne och gifva dem åt sig. Hon var rädd för att vända tillbaka hem och tillbragte derför natten i de offentliga latoirerna. Qvällen derefter möter hon ynglingen i närheten af Seinen och sade då till honom, att hon icke vågade stanna qvar i Paris, utan ville gifva sig ut på landet, hvarför hon bad honom att lemna henne något af penningarne. Han skakade fram några mynt ur sin näsduk, och då hon lutade sig ned för att samla upp dem, slog han i hast ett snöre kring hennes hals, qväfde henne och kastade liket i floden. Då han häktades, sökte han begå sjelfsmord, men har gonare erkänt sitt brott. En del af de stulna penningarne påträffades i hans moders hus. Ett par kamrater, med hvilka han plägat umgänge, ha äfven häktate. Påfvens helsa. Romatidningen Diritto säger, att allvarsamma rykten åter äro i omlopp angående påfvens helsotillstånd. Han blir allt svagare och svagare, och man fruktar, att om han sålunda fortfarande förlorar i krafter, så skall han icke kunna motstå ett nytt anfall af sin vanliga sjukdom, när ett sådant infinner Big. A — —