rerkligen i mer än ett hänseende märklig derättelse) af H. Drachmann och början af en eckning at de moderne tyske socialdemokraernas fader, Ferdinand Lassalle, af G. Branles. Denna senare afhandling synes i afsende på hogen för det paradoxa icke lemna mycket öfrigt, hvilket omdöme äfven må gälla om stilen qui pro quo, ifall oss tillåtes att begagna detta uttryck. Ett talande prof dorpå emnar oss inledningen till uppsatsen: En af de händelser, som i detta århundrade mest öfverraskat och förvånat Europa, en händelse, som man inom de olika europeiska landen ännu gör misslyckade försök att förstå, det är den utvecklingsgång. genom hvilken Hegels Tyskland förvandlata till Bismarcks Tyskland. Man talar än så som om det gamla slägtet vore med ens utdödt och den nya stammen skjutit upp utan rot, än så som om en vendisk-slavisk inympning hade förderfvat eller bättrat stammen. För några är det nya Tyskland jernmasken. Det gamla filosofiskt-poetiska anletet var det sanna, och öfver det har nu Preusserdomet lagt sig som masken öfver nämde olycklige fånge. Andra finna, att det gamla godmodigt romantiska anletet jast var masken, bakom hvilken de sanna dragen, som nu visa sig, hycklande doldes. Den ena af dessa Asigter är lika okörständig som den andra, och de hvila båda på samma okunnighet om det moderna Tysklands utvecklingsgång. Den, som i litteraturen studerar denna, skall steg för steg kunna följa, buru det nya slägtets ider, handlingssätt och lifsäskädning utvecklat sig organiskt ur det äldres: Svalget mellan Hegels och Bismarcks Tyskland ifylles då efter hand för blicken, fysiognomierna på båda sidorna om svalget förete slägtdrag. Några intressanta och bögst utpräglade sysiognomier, hvilka afteckna sig kraftigt på historien som bakgrund, umärka redan i och för sig öfvergången och sammansmältningen af tvenne slägtleds andliga prägel. Bland dessa fysiognomier har Tyskland knappast någon mera intressant och skarpare tecknad än Ferdinand Lassalles. Han föddes d 11 april 1825 och dog, sårad i tvekamp, d. 31 aug. 1864. Han var en framstående lärjunge af Hegel, och man har på sin tid icke utan skäl kallat honom Bismarcks lärare; ty om än icke någon omedelbar inverkan kan uppvisas, hafva dock såväl i den inre som yttre politiken den store statsmannens bedrifter i afseende på afgörande punkter noggrannt förverkligat den filosofiska folkviglarens planer. Vi afvakta med intresse forta. af denna afhandling, mot hvars riktniog man dock redan torde kunna hafva berättigade anmärkningar att göra. Den kände resenären Oscar von Knorring har under titeln Genom Lappland, Skåne och Seland samlat en del förut i åtskilliga större och mindre tidningar spridda reseskildringar och utgitvit dem, försedda med illustrationer, i en prydlig typografisk utstyrsel, motsvarande den välkända tryckerifirmas förmåga, ifrån hvilken boken utgått, P. A. Norstedt Söner i Stockholm. Hr von Knorring har vissa goda egenskaper som reseberättare: han är nitisk i att samla uppgifter och nedkastar dem med en genom vanan ökad lätthet på papperet. Med dessa intresseväckande anteckningar blanda sig dock ej sällan väl naiva utgjateler, hvilka ibland gifva åt framställningen en pågot bisarr eller, kanske rättare, oredig form. Den vackra boken torde emellertid kunna förordas i deras åtanke, som älska reseberättelser. Vi skynda att ännu i sista stund i allmänhotens hogkomst förorda, såsom en både intressant litterär företeelse och vacker divanbordsprydnad Petrarons Sonnetter till Laura i svensk öfversättrving af Theodor Hagberg, hvilka utkommit på Esaias Edqvists förlag i Upsala. Från samma förläggare ha utkommit jomväl följande arbeten, af hvilka hvartdera torde med skäl kunna betinga sin läsekrets: Harla Stuart af Björnstjorne Björnson och Frisdrich von Schiller, öfversättning, utgitven i en godtköpsupplaga som gör verket tillgängligt för en och hvar; åttonde och nionde delarne af Theodore Parkers Samlade Skrifter, öfversatta at A. F. Åkerberg; Spridda minnen från forna dagar af Henrik Lilljebjörn, som här lemnat flera intresserande skizzer från detta århundrades första två, tra tiotal; Om Pantheismen, akademisk afhandling af Sigurd Ribbing, tredje upplagan; Två af vår tids farligheter: Moral utan Religion och Rellglon atan motsvarande Moral, inledningaföredrag vid prestmötet i Upsala den 18 juni 1873 af erkebiskopen d:r 4. N. Sundberg, en i flera hänseenden märklig afhandling, som torde komma att en annan gång närmare sysselsätta 088; Strödda anteckningar om Florida af J. E. Wennström — samt Den heliga skrifts lära om sörsoningen, afhandlad i samtal mellan A. och B. af O. F. Myhrberg, äfvenledes en skrift som har anspråk på att blifva uppmärksammad. O — FLV—k——