Fran Utlandet. Avgående den folkrättsliga kongress, som skall under nästa månad hållas i Petersburg, skrifver en korresp. derifrån: Den formella uppmaningen från vår regering till de utländska kabinetten att skickajombud till den andra folkrättsliga kongressen, som skall hållas i Petersburg, skall afgå i dessa dagar, om dei fråga varande inbjudningsskrifvelserna icke redan kommit de ryske represeatanterna hos vederbörande hof till handa. Det bekräftar sig tillika, att äfven denna gång icke diplomatiske fullmäktige, utan blott med instruktioner försedde sakkunnige skola i konferensen deltaga. Ej heller denna konferens skall således vara i stånd att kunna fatta slutgiltiga och alla sidor bindande beslut, om än förhandlingarne skola denna gång inskränkas till vissa frågor och icke såsom i Bryssel, protokoll behöfva föras de omnibus rebus et quibusdam aliis. Dessutom sammanträder konferensen icke, såsom förut sagts, först på våren, utan redan före denna tid, sannolikt i januari. Den ställning, som de olika deri deltagande kabinetten intaga till verket, hvars ursprung hänföres till kejsar Alexander II och hvars fullbordande blifvit en bjertesak för monarken, kan redan nu temligen klart öfverskådas. Ryssland är visst om obetingadt bifall af Tysklands, Österrikes och Italiens regeringar. Hvad den tyska regeringen beträffar, har furst Bismarck vid sin sista sammankomst med den ryske rikskansleren framhållit för denne, att det just då på riksdagen framlagda nya förslaget till organisation af lamdstormen redan tager i betraktande alla de förslag, som gjorts i det första ryska memorandum. Om man än icke kan från Österrikes och Italiens sida vänta en så skyndsam, praktisk tillämpning af dessa folkrättsliga teorier och en genast märkbar inverkan på dessa båda staters värneförfattning, föreligga dock å andra sidan redan afgjordt bifallande yttranden trån dessa båda regeringar. Deremot är Englands bestämda vägran att vilja låta sig bindas af konferensens beslut nu viss, alla i motsatt anda utspridda underrättelser äro sanningslösa. Redan det under sista tiden synnerligt lifliga motståndet hos de engelska tidningarne visade oriktigheten i detta påstående, och den förbittrade polemiken mellan den otficiösa Journal de St. Petersbourg och Saturday Review et consorter antyder, att man äfven i Petersburg redan uppgifvit hoppet om att få se i England inträda en ändring i de der tongifvande åsigterna. Det officiösa ryska bladets hotelse, att, ?om England skulle skilja sina intressen från fastlandets, det icke skall kunna göra fastlandsstaterna några förebråelser, om de ordna sina ömsepidiga intressen England förutan, är tillräckligt tydlig. Lika säkert är, att äfven Frankrike skall i denna sak lämpa sin hällning efter Englands, om än Versailles-kabinettet hittills ännu icke slutligt uttalat sig mot ryska regeringens förslag, isynnerhet efter deras nu ändrade form. Att slutligen de mindre staterna, isynnerhet Belgien, Holland, Danmark, Sverige och Schweiz, äro böjda för att intaga en vägrande hållning, dels påverkade af Englands och Frankrikes ställning till saken, dels af den ogrundade fruktan, att deras försvarskraft minskas genom de brysselska konferensförslagen, kan äfvenledes förutses. För att nu bryta spetsen af det mot Brysselförslagen riktade motståndet och åtminstone besegra de smärre staternas motvilja, fäster programmet sör den förestående konterensen i Petersburg vigt dervid, att en bindande form gifves åtminstone åt de beslut och förklaringar af Bryaselkonferensen, hvilka endast afse mensklighetsverk och åtgärder, i hvilka flertalet å konferensen instämde. Det icke utan afsigt till offentligheten komna yttrandet af den ryske rikskansleren, att Ryssland, Tyskland, Österrike och Italien äro tillräckliga för att låta de icke bifallande staterna i händelse af ett krig känna nackdelarne af deras trångbröstade(!) politik, kan betraktas som ett memento för de smärre staterna, om detta yttrande än icke syftar på något konkret fall.