———— — ——— förklarade, att riksdagon kunde genom att förkasta förslaget afgifva ett förtroendevotum, medelst hvilket den skulle lägga i dagen sin fullständiga tillfredsställelse med Bismarcks politik. Rajoriton skyndade ock att hörsamma vinkea och förkastade med 199 röster mot 71, under stormande bifallsrop, Windthorsts förslag, för hvilket, utom centrumspartiet, äfven socialdemokraterna röstade. Medan dessa stormar pågått inom tyska riksdagen, har äfven våldsam fejd rasat inom pressen. Den katolska eller, såsom det nu heter, ultramontana delen af densamma har naturligtvis icke kunnat stillatigande svälja det beska piller, Bismarck utslungade, då han gjorde centramspartiet medansvarigt i Kullnianns mordförsök. Våldsamma, häftiga angrepp mot rogeringssystemet ba i anledning deraf varit synliga i den katolska pressen, tills nu sjelfva den officiela Reichsanzeiger ansett sig böra uppträda emot angroppen, moddelande Kullmanns med ed styrkta utsaga, att han tillhörde centrumspartiet — hvilket naturligtvia dock är någonting helt annat, än att hela centrumspartiet derföre skulle vilja utföra lönmord. Det officiela bladet hotar vidare att framkomma med ytterligare upplysningar, Dylika hoteiger äro från ett otficielt regeringsorgans sida högligen ogiltiga. —— De diplomatiska aktstycken, som kommit i dagen under arnimeka processen, hafva naturligtvis framkallat stor rörelse inom Frankrike. Af synnerlig betydelse finner man der den upplysningen vara, att den tyska rikspolitiken alltid varit stämd för bevarandet af Thiers regimente och i allmänhet taget, för den franska republiken i motsats till konungadömets återstallande, emedan en fransk repubiik städse skall ha svårt för att finna allianser i Europa, under det ett franskt konungadöme snarare skall kunna skaffa sig en eller annan stormakt till bundsförvandt mot Tyskland. Samma tankegång synes äfven hafva under de senaste åren i öfvervägande grad beher skat den national-liberala pressen i Tyskland. Mac Mahons regering har städse bedömts myc ket ogunstigt af densamma, emedan den tyckes leda till en monarkis återställande, hvaremot vorstra centern i Versailles kunnat glädja sig och förtfarande gläder sig åt de tyska brafskritvarnes synnerliga ynnest. De flesta tyska tidningarne äro till och med böjda för att försvara Gambetta och bans röde anhängare gent emot de franske konungskes sträfvanden att framkalla en varaktig och fast statsordning. Man torde häraf kunna finna, att det uteslutande är eintressepolitiken, eller den nationala fördelens politik, som bestämmer domen. Republiken är den statsform, som Iemnar de bästa utsigterna för Frankrikes fortfarande svaghet och isolerade ställning; alltså bör ett återupprättande af konungadömet från tysk ståndpunkt icke anses önskligt. För de franska republikanerna och särskilt för Thiers kan denna upplysning svårligen kallas smickrande. Emellertid föreligger det faktum, att offentliggörande af de arnimska aktetyckena yt terligare ökat osäkerhetstillståndet i Europa, der de utan tvifvel skola än mera påskyndregeringarnes redan förut feberaktiga rustnin gar, för att de icke skola stå oförderedda då Tovanchekrigeta timme slår. e Ett ohyggligt tillstånd i sanning.