2 dagen. Han kände på sig, att ett stort atjornfall då skulle inträffa, och för att komma till visshet derom, köpte han sig sjelf tidigt på attonen ett nummor af Posttidningen, hvilket ännu icke hunnit bli torrt. Han skyndade hem med sin skatt, tände lampan, gaf sig ej tid taga på nattrocken, slog Big ner i en fåtälj, vecklade upp tidningen och började studera den långa namnlistan med stigande ötålighet. Före hvarje väntad etörre ordensnomination ordar ofta vår vän om de svårigheter, som möta vid ett rättvist utdelande af de kungliga vedermälena; sedan de utdelats antyder han sig vara principielt mot allt stjornutdelande. Under läsningen hördes han nu halfhögt säga: tja-så, han också, eller kantänka, eller nå det var tidigt, eller Åändtligen?; — men då ban hunnit till slutet, yttrade han harmset: det är likviest oförsvarligt, att åtskilliga förtjenta män blifvit förbigångna — hvilka angaf han ej, och jag ville ej besvära honom med någon fråga. Men vår vän har i egenskap af amatör gjort studier i ordensYäseridets teknik, I regeln, säger han, utdelas svärds-, nordstjerneoch vasaordensdekorationerna enligt förslagslistor, uppgjorda och insända af de resp. cheterna för dem som skola dekoreras. Mot de på sådant sätt föreslagna, kan ytterst sällan någon befogad anmärkving göras; de äro, om än icke alltid absolut, dock relativt af utmärkelsen förtjenta, och då chefsrna äro moraliskt ansvariga för dem de föreslå, blifva dessa också i regeln alltid dekorerade. Likväl har inträffat, att om en chef varit persona ingrata på allra högsta ort, har hans förord ioke verkat — ett oegentligt sätt att tillämpa akriftens ord: fädernas Iniesgornifgtar straffas in på barnen. Tjenstemän, eller personer betittlade med tromans rang, erhålla, sedan de i vissa år — årens antal dock mycket olika — burit stjernan, i regeln alltid en kraschan, hvilken efter vissa år förstoras — ett slage ålderstillägg. Men ett stort antal dekorationer af alla grader utdelas på grund af monarkens eget initiativ. Nominstioneroa äåro då attryck af monarkens personliga bevägenhet för den som dekorerats; stundom blir ock en dekorerad derföre att en annan skall känna att på honom tynger den kungliga ogunsten. Under Carl XV:s tid hände, att en riddersman tillhörande oppositionen erhöll nordstjernan. Enda anledningen dertill var, att personen i fråga kort förut på riddarhuset, under betygande af sin djupa vördnad för konungamakten, hade gått mycket illa åt regeringsmakten — d. v. 8. statsrådet, med hvilket majestätet då lefde på kacherad krigsfot. I Vår vän omtalar äfven förfaringssättet, då en person, som önskar blitva dekorerad, får sin önskan uppfyld, men sedan kan omtala, att han sjelf uttryckligen undanbedt sig utmärkelsen. I god tid ipnan stjernfallet väntag anhåller han hos sin förman, att denne ej skall föreslå honom, emedan han principielt ogillar alla ordensnominationer. Förmannen uppsätter således icke hans namn på listan. Men nu anses han derigenom assigtligt förbigången, och så blir han dekorerad. Han har derefter den glädjen att låta folk säga: Åse der en man, som mot sin uttryckliga önskan blifvit dekorerad !. Men egentligen har ordensfrågan nu stälts i bakgrunden för många andra frågor. Det kan ifrågasättas, huruvida icke det af den nye finaneministern vid befordringar inom postverket etablerade meritsystemet, grundadt på långvarig tjenst inom verket, öfvergifvits eller: icke tillämpats vid tillsättning af chefsplatsen i telegrafverket. Sedan 1855 har hr Akrell varit intendent, hr Nordlander sedan 1872. Den förre skötte chefaplatsen på förordnande före generaldirektören Brändströms död och äfven sedan, till dess hr Nordlander härom dagen till generaldirektör utnämdes. Hr Akrells tjenstemeriter voro säledes öfvervägande. En annan fråga är äfven, om icke denna generaldirektörsplats kunnat och bort indragae och telegrasvorket förenas med postverket, det förra skött af en byråchef under de förenade verkena generaldirektör. För en sammanslagning af de båda verken har generalpostdirektören förut uttalat sig, och var dermed då allvarligt menadt, så kan ej gerna nu en åsigtsförändring hafva uppstått, ty då var ej pöstreformen börjad, nu är den ju i det närmaste genomförd? Lösningen af ett annat svårt problem Kar blifvit hr finansministern förelagdt. Riksbanken bar nu mera ett för penningerörelsen otjenligt och obeqvämt läge. Sedan riksdagen förstört den vackra iden att på Helgeandsholmen uppföra en gemensam bygnad sör riksdagen, banken och riksgäldekontoret, måste bankofullmäktige se sig om ester en plats med centralt läge, dit riksbanken kan förflyttas. Doras blickar ha fallit på kanslihuset vid Mynttorget, och mindre sjelfva bygnaden än läget är förträskligt. Finansministerns uppgift blir nu att tänka ut huru de fem statsdepartementen, som äro i kanslihuset inrymda, skola erhålla annan lokal tillräckligt rymlig, Sannolikt finnes endast en plats dertill lämplig uppe vid Slottsbacken, der nu finska kyrkan och en del till k. slottet hörande bygnader äro belägna. Men skola dessa rifvas måste de med andra på annan plats ersättas på statens bekostnad. Ett nytt kanslihus Kan ganska säkert icke uppföras för mindre kostnad än en million kronor, det nu. va. rande kanslihusets ombygnad och inredning till riksbank medtager sannolikt en half million; men då skall säkert äter tanken uppstå på Helgenndsholmens förträflliga läge, och tvistas om kostnader och läge under flera år medan riksbanken får stanna qvar i sitt ofördelaktiga SS BO rA A AP PD 2 — — — — —ä—— fö OP — . —TFF O DL-— 2e — ?z:U —zg—g — HQ. 2Ww— läge. Den ställning, hvari Bångbro aktiebolag blifvit försatt, är lika bekymmersam nom läroUi. bekommersam. tv alla omständigheter