och söka upp ett åkdon åt er, så vida det är alldeles vödvändigt; dessutom skulle jag tro, att det vore angenämare för er att ha sällskap än att så sent på natten anförtro er åt en hyrkusk, Det finnes en omnibus alldeles vid hörnet, och den skall föra er rakt till det hus, dit ni önskar komma, och ni skall vara inom synhåll för passagerarne, medan ni springer öfver gatan och trottoaren samt upp för trappan. Jag skall sjelf gå dit bort till hörnet och se till, att ni kommer upp i diligensen, men jag kan ej vänta en minut. — Jag inser då ej, att jag har något annat val än att gå med er, sade Milly litet vreeigt. Hon kunde ej rätt förlika sig med tanken på ett så demokratiskt sätt anlända till sin väns präktiga boning, och det skulle vara mycket förargligt att ej ha sina kappräckar att tillgå på morgonen; men det kunde nu ej hjelpas, och i sjelfva verket betydde det ej mycket huru hon kom dit, blott hon kom! Hon tackade derföre mannen och förklarade sig färdig att gå. Det var blott några steg till omnibusen, och ej många minuter efter det hon stigit upp i den hade den vikit af in på den gata, vid hvilken hennes vänner bodde. Milly höll sina ögon riktade mot fönstret utan att sästa uppmärksamhet vid de många nyfikna blickar, som kastades på henne af de andra passagerarne, hvilka utan undantag utgjordes af karlar, och blott angelägen om att uttyda namnen på gatorna och numren på husen. ig Der ver det slutligen — nummer 15; Milly reste sig hastigt och gaf tecken till att hon ville stiga ur. I nästa ögonblick var hon nere, sprang öfver sidogången och upp för den