företag med samma intresse som katten följer en ung sogels obetänksamma evolutioner på terra firma. Jag hade likväl otur i min kärlek — ty det är väl så godt att numera sålunda benämna mina känslor. En vacker dag qvällen förut bade Fanny varit mer än vanligt vänlig och förtjusande samt till och med besvarat den handtryckning, hvarmed j-g tog godnatt — en vacker dag, säger jag, såg jag på morgonen att hon ånyo undergått en förändring i lynnet som denna gång var mig oförklarlig. Det såg västan ut som om hon gråtit och hennes forna förbehållsamhet hade återvändt. Den enda skilnaden var, att jag ibland tyckte mig märka, det hon i min närhet darrade. Hvad betydde detta? Det dröjde länge innan jag fick svar på denna min fråga, ty så snart jag gjorde något försök att börja ett förtroligare samtal med henne, flydde hon likt en skygg dufva undan. En gång gjorde jag ett försök att qvarhålla henne och tilltvinga mig en förklaring som jag ej godvilligt kunde erhålla; men hon gaf mig då en blick föga olik den, jag erhöll när jag i så öfvermodig ton talat om lättheten att tämja hennes hjerta. Man ken väl tänka sig att allt detta ånyo gjorde mig fasligt olycklig, och till och med min förträfflige värd började känna sig orolig för den dystra uppsyn jag oafbrutet visade. Jag tror nästan att han under inflytande af denna oro fann sig föranlåten att bedja Fanny vara mindre obarmhertig emot mig; men detta företag gynnades såsom det syntes af ingen framgång.