juli och sammanträffade hår med Tektor, som sist nämda dag, efter slutad strafftid, frigafs. Etter att här hafva uppehållit sig till d. 21 i samma månad, begåfvo de sig till Wexiö, der Tektor hade att oppbära under sin strafftid sammapsparade pengar, hvarefter de togo vägen till Motala, dit de anlände i slutet af samma månad. I skogarne kring Motala hade de nattläger på tre olika ställen, under hvilken tid de föröfvade åtskilliga stölder. Efter föröfvandet af dessa stölder begåfvo sig Hjert och Tektor från Motalatrakten, i atsigt att råna en från Malmköping till Eskilstuna afgående ost. Enligt Hjerts berättelse hade Tektor redan å ängholmen, vid öfverläggningen om tilltänkta brott, föreslagit Hjert att råna någon post, i händelse de icke på annat sätt kunde åtkomma något större belopp af penningar, och särskildt om icke en tillämnad stöld i Öskarshamnsbanken lyckades. Tektor äter påstår, att något tal om dylikt brott icke förekom å Långholmen och att Hjert, som derom väckt förslag, så vidt han minnes, först talat derom på vägen från Wexiö till Motala, kort efter det Tektor utkommit från Långholmen. Till bestyrkande haraf har Tektor anfört, dels att Hjert redan innan han sista gången, efter att bafva från Långholmen rymt, dit återkommit, sökt öfvertala en numera till lifstids fästning dömd person, vid namn Andersson, att jemte honom råna posten, hvarpå andersson dock icke vågat ingå, dels att Hjert redan då Tektor utkom utsett lämplig plats, neml. vid Malmköping, der sådant skulle med fördel kunna ske, enär posten der framsioge nattetid och platsen vore läglig; dels slutligen att, om Hjerts berättelse vore sann, de väl först skulle begått stöld i Oskarshamnsbanken, bvilken stöld dock försöktes senare. Här förutom påstår Tektor, att fråga om stöld i Oskarshamnsbanken icke ifråga kom å Långhoimen, enär ingen om denna bank då egde kännedom, utan att Hjert först tänkte på denna stöld efter sut frigifvande vid ett besök, som han i maj månad gjorde i denna stad. Hjert och Tektor sammanstämma emellertid deruti, att sedan öfverenskommelse skett om att föröfva ett dylikt brott, de vid inbrottet hos en löjtn. Forsbeck tillgripit dennes gevär med uppsåt att för det tillämnade brottet använda dem. Tektor hade först observerat gevären och påmint Hjert om deras lämplighet för ändamålet, hvarefter Hjert härpå ingått och nedtagit dem från väggen, der de hängde. Dessa gevär hade de medfört till Motala och der förvarat dem, under den tid ofvan nämda stölder föröfvades. Från Motalatrakten togo nu Hjert och Tektor vägen först gående till Norrköping för att anskaffa ammunition. De anlände dit söndagen d. 16 aug. och köpte påföljande dag gemensamt krut och hagel. Hjert köpte utan Tektors biträde patronhylsor af n:r 16 i en jernbod samt bly till kulor i en annan bod. Med hvad de sålunda inköpt jemte åtskilliga föra hetsvaror begåfvo. de sig från Norrköping tisdagen d. 18 med bantåg tiil Norsholm och derifrån med ångbåt åter till Motala. Der afhemtades nu de uadangomda bössorna, och togo de följande dag med bantåg vägen tiil Hallsberg, der de tillbringade natten. D. 20 aug. foro de till Sparreholm, hvarifrån de genast begåfvo sig till Malmköping och dolde de i vaxduk inlagda bössorna i en backe utanför köpingen. -Sedan de inköpt mat, uppsökte de i köpingens närhet en lämplig hviloplats och uppehöllo sig för öfrigt i trakten till natten melsan den 31 aug. och 1 sept., hvilken natt mordet föröfvades, sysselsatte dels med att utspana, hvilka dagar och timmar posten framgick i trakten, dels för att uppsöka lämplig plats för utförande af brottet; hvarförutom de äfven inväntade månljusa nätter för att säkrare kunna föröfva brottet. Under denna tid ombyite de agerstad två gånger. Derjemte föröfvade de inom Villättinge härad en mängd mindre stölder, hvarvid de bl. a. tillgrepo en mindre linnepåse, hvilken sedermera blifvit funnen i; en täppa i närheten af mordstället och nyligen till Stockholms poliskammare öfversänd. Genast vid ankomsten till Malmköping hade Hjert och Tektor der frånbrutit ett stycke af en takränna af jernplåt för att begagna vid stöpning af kulorna. Vid sin lägerstad hade de följande dag stöpt kulor på det sätt, att en pinne skurits, passande till hvardera bössan. Denna pinne hade vid ändan väl omlindats med papper, hvarefter pinnen utdragits från papperet; i denna sålunda uppkomna pappershylsa, som nedsattes i sand, götos derefter kulorna. Sedan detta var verkstäldt och Hjert och Tektor de följande dagarne öfvat sig i målskjutning å uppsatta papperslappar samt nödig kännedom om postens gång inhemtats, bestämdes först natten mellan torsdagen d. 27 och fredagen d. 28 aug. till brottets förölvande. Platsen i fråga utsågs vid en grind. Hjert och Tektor skulle dölja sig å hvardera sidan om vägen, bakom der befintliga gärdesgårdar. Till ytterligare skydd skuro de med sina knitvar hvardera en ruska, Hjert en af björk och Tektor en af gran. Hjert skulle intaga plats på venstra, Tektor på högra sidan om vägen från Malmköping, och öfverens koms dem emellan, att Tektor skulle skjuta först och en hvar af dem på den person, som satt honom närmast. Hjert tog för sin del bakladdningsgeväret, och mynningsladdningsgeväret kom å Tekiors lott. Gevärens båda pipor laddades både med hagel och kula. Anledningen hvarför Tektor skulle fatta posto på vägens högra sida var, att postiljonen antogs hafva sin plats åt det hållet och Tektors gevär bättre än Hjerts samlade haglen samt således ansågs säkrare. Förutom dessa vapen bade hvardera en dubbelpistol, laddad med hagel. Med dessa afsågo de att skydda sig, i händelse någon fara för dem sjelfva skulle yppa sig. Som de sett att posten stundom fördes i diligens, antogs såsom möjligt att under denna tid på året passagerare kunde medtölja. Om så skulle vara förhållandet, antogo brottslingarne att dessa skulle taga till flykten, och skulle då den, som hade skott qvar i geväret eller först kunde medhinna att ladda, skjuta dessa. Efter dessa öfverenskommelser intogo de natten till d. 28 aug. sina platser hvar och en bakom sin mot gärdesgärden stälda ruska. Sedan en åkande ankommit och öppnat grinden samt var på väg att köra derigenom, märkte de att detta var posten — en 8. k. kärrpost, ej diligensen — men funno då det vara för sent att utföra sitt uppsåt, hvarför de begåfvo sig till sin lägerplats. Då Hjert och Tektor förut inhemtat, att den post, som natten till d. 30 aug. der framgick, äfven var s. k. kärrpost, ändrade de sitt beslut om huru de skulle gå till väga, och beslöto derefter att, beväpnade med stakar, anfalla denne. För detta ändamål begåfvo de sig nyss uppgifna natt en half mil längre åt Eskilstunasidan och inväntade der, beväpnade som ofvan nämts, i fråga varande post. Då denna post anlände, befanns han emellertid vara åtföljd af ett annat åkdon, i följd hvaraf Hjert och Tektor ej vågade anfalla honom. : På Tektors framställniog, att det ej ginge an att längre dröja på denna ort, enär de redan blifvit observerade, bestämdes nu, att den post, som skulle anlända natten till tisdagen d. 1 sept., ovilkorligen skulle anfallas, så vidt något i denna trakt skulle företagas, samt att detta skulle ske medelst gevär på den förut bestämda platsen. De iufunno sig äfven der, och då det under dagen regnat, ingingo de i en kolkoja vid sidan af vägen, der Tektor såg om sina skott. Derpå satte de en sten för grindens stängselklinga på det att denna ej så lätt skulle kunna öppnas, utan de genom det dröjsmål, som härigenom förorsakades, måtte erhålla tillräcklig tid för brotteta utförande. Härefter intogo de sina på förhand bestämda platser. Omkring kl. 11,30 på natten till den 1 22 ber ankom från Malmkopingssidan ett täckt äkdon, hvilket Hiert och Tektor antogo vara postdiligensen. .:....T. D tXS JJJS D— i ——