ag härvid ledes af en känsla af hämnd och retligvet, utan endast af rättskänsla, dertör att jag vill, tt de skändligheter, som annars förblifva inskränkta il en trängre läsekrets, i det de icke fiona någon ederläggning eller beriktigande, skola dragas inför tt stort forum, på det hederligt folk må se, hvad nan i dessa dagar vågar bjuda en dårad läsarekrets. Derför drager jag dessa hemliga intriger i dagen. Att denna var oskyldig till mordförsöket, det kan nan väl icke påstå. I fall jag blett trodde att hälfen af de skändligheter, som tryckas om mig i ultrabladen, kunnat föröfvas af en menuiska, — så vet ag ej sjelf, hvad jag skulle göra. (Munterhet och ifligt bifall.) Dep. Lasker: När jag ser herrarne der borta rusta sig sor att stiga upp i tribunen och i utrikes ingelagenheter angripa hr rikskansleren, är jag vanigen mycket lugn och bumoristiskt stämd. Men i dag ha förhandlingen och diskussionens gång redan flere gånger antagit allvarsamma phaser, af hvilka jag biott vill framhålla tvenne. Den ena är, att en lal. förstått att med en viss afsigtlighet och i ett förut öfvertänkt tal indraga mordförsöket of Kullmann i diskussionen, utan att han erkänt sig manad att fälla ett omdöme öfver denna handling, säsom dep. Windhorst åtminstone bar gjort om han åtminstone beledsagat sitt yttrande om detta mordförsök med sådana ord, så skulle icke känslorna hos det stora flertalet inom denna kammare hafva på ett så apprörande sätt sårats, som det faktiskt skett (mycket riktigt! bifall.) Vi äro visst icke hugade att iriksdagens offentliga diskussion betona mordförsökets omedelbara sammanhang med det dessa herrar göra och verka här på denna plats, men det förefaller mig som att den beräknade utmaningen från andra sidan alls icke var på sin plats och icke var någon faktisk utveckling, utan blott föreföll som en plan att reta och uppröra (mycket sant !). Men jag kommer till en andra, mycket vigtig punkt,i afseende på hvilken jag skulle önska, att den måtte brännmärkas icke ållenast i detta hus, utan inför hela Tyskland och hela Europa. Det är i dag icke första gången, som vi at en hr Windhorst eller Jörg eller andra höra anspelningar på, att tyska regeringen afsigtligt och planmessigt lägger an på att utmana den fredsälskande nationen till krig mot Frankrike (bör! hör!). M. b., denna manöver vill jag brännmärka inför hela Tyskland (mycket riktigt ! bravo!), att tyska representanter finnas, hvilka tro sig kunna med hemliga intriger skada hr rikskansleren, i det de framställa honom som en man, hvilken vill med alla möjliga medel frammana kriget mot fredliga nationer. Sådana intriger skulle jag gerna vilja öfverlåta åt dem, utan ati uttala ens ett ogillande ord, ty de synas mig vara allt för låga i jemförelse med det, som sker i Tyskland; men att inom en offentlig församling uttala sådant angående Tysklands regeringar, att på detta sätt upphetsa hela utlandet mot Tyskland, det är en representant ovärdigt (bravo! oro.) Ocb, m. b., jag vill brännmärka denna politik, för att hadanetter alla dessa herrars angrepp må inför Tyskland som det de äro och icke tillätventyrs som det, de gifva sig ut för att vara — jag vill brännmårka den som ett brott mot fåderneslandet! (Stormande bifall, oro i centrum.) Presidenten v. Forckenbeck: I den parlamentariska ordningens intresse måste jag ogilla det uttryck, som dep. d:r Lasker begagnat i slutet af sitt tal, såsom icke öfverensstämmande med den parlamentariska ordningen, och kalla hr dep. d:r Lasker till ordningen. (Bravo! i centrum, under det talrika vänner gå fram till Lasker och lyckönska honom.) Längre gå ej de hittills erhållna tyska idaingarnes reterat från detta märkliga möte