nligt omslut af kassaboken, bort vid konkursens början finnas kontant i kassan, och hvilka utgifter icke i ringaste mån stått i förhållande till hans ställning eller tillgångar, än äfven vore förvunnen att såsom den der idkar sådan rörelse, deröfver bok hållas borde, icke hafva denna bokföringsskyluighet ordentligen fullgjort, utan, enligt hvad han omsider måst vidgå, låtit upprätta sina böcker, omfattande nyss omförmälda tid först under loppet af år 1813 samt, hvad angår utgifterna för husbåilet, endast vid hvarje månads slut jemte det saldo, som enl. kassaboken borde till påföljande månad öfverföras, med det kontanta belopp, som funnits i kassan inneliggande, och upptagit skilnaden såsom för hushället under månadens lopp utgifven, samt klaganden, som redan vid 1872 års slut baft en skuld, öfverskjutande tillgångarne med kr. 46,936: 9, härförutom mäste anses öfvertygad att hafva i uppenbar afsigt att fördröja konkursens utbrott, sin rörelse fortsatt och derunder penningar eller varor upplånat, hvarigenom ban äfven beredt sig tillfälle att kort före konkursen med varor till högst betydligt värde gälda sin i böckerna upptagna skuld till sin broder Bernhard Josephson och sålunda till skada för öfriga borgenårer försämrat konkursboets stäilning, blef Josephson, jemlikt 23 kap. 3 1, 3 och 4 momenten strafflagen dömd att, för uppenbar vårdslöshet mot borgenärer, under synnerligen försvårande omständigheter, straffas med fängelse i två år. Svea hofrätt fana, genom utslag d. 14 april detta år, ej skäl till ändring i förenämda rådhusrättens utslag, och har K. M:t d. 23 sistl. oktober fastställt samma utslag. Klaganden har ingått till K. M:t med nådeansökan; om att från ådömda straffet varda befriad. (A.-B.)