egna intressen främst. Gagnar det de beskedliga menniskorna på landet, så må det gerna regna både der och här, ända till julveckans ingång, men då förbehälla vi oss klar himmel och torra gator. Icke precis med anledning af nederbörden, men ändå bör jag nämna, att sedan Gefle stads i England inköpta ångspruta ankom hit på ett kort besök, har tanken på att äfven hufvudstaden bör förses med en sådan, så genomträngt våra styresmän, att beslut derom bestämdt kommer att fattas ganska snart, äfven om de — styresmännen — icke komma sig före att låta uppsätta mer än en brandkår till hälften. Våra stadsfullmäktiges beslut att utbyta räntegarantien för det af Stockholm-bergslagsbanans bolag. upptagna 5 mill:rs-lånet, mot aktieteckning för 3 mill. i banan, anses icke blifva öfverklagadt. Men deremot ha tvifvel uppstått, huruvida den för banans fortsättning erforderliga summan, c:a 112 mill, kan genom aktieteckniog erhållas. I så fall kan inträffa, att räntegarantien ej blir annulerad och att Stockholms stad nödgas öfvertaga banan. Med denna ganska betänkliga eventualitet i perspektiv, har ett nytt förslag blifvit väckt, för hvilket åtskilliga goda skäl kunna anföras. Den öfver alla beräkningar tillväxande jernvägstrafiken tager allt större utrymme i anspråk vid Centralstationen. Det utrymme, som der kan åstadkommas, äfven inberäknadt det hvarom nu underhandlingar pågå, skall — man förutser det med visshet — redan om några år befinnas otillräckligt, och kan då af rent lokala skäl ej vidare ökas, utan medelst enorma uppoffringar från statens sida, ty att expropriera hela qvarter, å hvilka dyrbara byggnader blifvit uppförda, är nära nog omöjligt. Då faller sig vida billigare, om en filial af Centralstationen förlägges vid Lilla Värtan, som gränsar intill Ladugårdsgärdet, der stort utrymme för en bangård, afsedd för skrymmande gods, kan inrättas, och hvilken direkt står i beröring med sjöhamn. Vore det icke med afseende härpå en klok åtgärd, om för statens räkning, bandelen från Carlberg till Lilla Värtan utfördes, eller om staten beviljade Stockholms-bergslags-bolaget 1 mill. med vilkor att bolaget bygde denna bandel, staten förbebållet, att vid slutpunkten erhålla det utrymme, som vid Centralstationen ej kan beredas? Men jag befarar, att ett förslag i den ena eller andra riktningen är allt för praktiskt för att vinna tillräckliga sympatier tid, och medan gräset gror dör kon. Då för vid pass tjugo år sedan försäkringsbolaget Skandias styrelse skulle; fullgöra en liqvid af, om jag ej missminner mig, 125,000 rdr rmt i Köpenhamn, och tör sådant ändamål afsände denna summa i svenska specieriksdalrar, väckte denna åtgärd stort uppseende och åtskilligt klander af dem, som ansågo särdeles opatriotiskt att silfver utfördes-. Då för några år sedan Stockholms enskilda bank, likaledes för att verkställa liqvider i utlandet, remitterade dit svenskt silfvermynt, stämplades den åtgärden såsom i högsla grad opatriotisk; men nu har lyckligtvis upplysningen äfven på det finansiella området så stigit, att då fullmäktige i riksbanken nyligen ansågo med riksbankens fördel öfverensstämmande att i Köpenhamn placera en million kronor i silfvermynt, så har ivgen klandrat den åtgärden, emedan alla inse, att för denna million får riksbanken god valuta i stället. Endast det väckte uppmärksamhet, men inte klander, att bankofullmäktigen Liss Olof Larsson eskorterade och i Köpenhamn aflemnade detta silfver. Ty värr var hela tiden för resan så knapt tillmätt, att den inflytelserike medlemmen af vårt landtmannaparti icke medhann att göra närmare bekantskap med den förenade vensterns stormän i danska riksdagen. Men kanske var det för deras vidkommande bäst, ty de hade annars nödgate medgifva, att han var ett hufvud högre än de, och att ingen af dem, ej eus Kongen paa Bogö, ansets nog stark att bevaka en så stor skatt, som den vår Liss fått sig anförtrodd. Bättre sent än aldrig, tänkte tre af östgöta riksdagsmännen, och så utlyste de ett folkmöte i Skenninge till d. 17, vid hvilket den nya härordningen samt grundskatternas och indelningsverkets afskrifning skola dryftas. Det torde väl falla sig lite svårt att reda härordningsfrågan, då regeringens förslag icke ännu är kändt; men då riksdagsmannen Carl Anders Larsson är en af inbjudarne, kan man vara viss om att han åtminstone nog skall uppgisva huru härordningen bör blifva. Han har försökt lösa kinkigare frågor. Grundskatternas och indelningsverkets afskrifning skall ganska säkert icke röna något motstånd: svårast torde det väl Vi begifva oss för detta ändamål till en sjdobvegnad vå Ahlsiö och inträda i den der