Åter en qvinnolist. Skizz. — Svenskt original. Någonstädes inom Sveriges landamären ligger ett säteri kalladt Ahlsjö, hvilket eges af den store agronomen, patron Knatting. Patron Knatting var begåfvad med ansenlig förmögenhet men med oansenlig växt. Hans röst var grof och mullrande som en aflägsen åska och han skrämde dermed alla menniskor — alla utom sin hustru. Denna var ett resligt fruntimmer, hvilken naturen visserligen skänkt en magnifik benbyggnad men deremot med verklig njugghet förvägrat hvarje tecken till köttsubstans. Hon var: den enda, mot hvilken aldrig patronens röst i vredgade tonfall dånat, måhända derföre att han så djupt älskade och respekterade henne, måhända äfven derföre att hon var farligare att reta, än man vid hennes första åsyn skulle trott. Också hviskades det bland husfolket, att patronen stod under toffel, och att hans stela, ljusblå ögon, till färgen närmast liknande illa: beredd lutfisk, ibland sköto blixtrar, som skulle kunnat skrämma den modigaste. Patron och patronessans sällhet kompletterades af tvenne unga herrar söner. Dessas vetenskapliga uppfostran var anförtrodd åt en informator, om hvilken mera sedermera. Sedan nu läsaren fått ett kort begrepp om patron Knattings familj, anhålla vi att få presentera ett par utom densamma stående personer.