HV Gderlgenom ounalt GIL tis alv BID egen ryB8, så sker det henne endast rättvisa, när hon tuktas. Sammansmältningen af båda centerpartierna skulle för Mac Mabon lätta rogeriegsbördan, men den är ingalunda nödvändig för hans regimente. Denna ställning är högligen kinkig, isynnerhet som den nuvarande innehafvaren af verkställande makten icke är något politiskt hufvud; men nationalsörsamlingen har sjelf velat ha det så, och en ny församling kan ingenting ändra i denna sakernas ställning. Ett verkligt statsstreck är endast i tvenne fall möjligt: antingen jagar Mac Mahon med våld) isär nationalförsamlingon, som ban icke kan upplösa, eller ock jagar nationalförsamlingen bort Mac Mabon, emedan hon icke kan genom några beslut döda honom och icke heller kan genom några nederlag undanrödja hans regering, så framt han icke vill sjelt iogå härpå. Det förra alternativet är i sjelfva verket lika litet sannolikt som det senare. Mac Mabon kan ända till 1880 lugnt säga: Jag beherskar er, millioner!, och nationalförsamlingen skall oaktadt alla åskväder icke våga någon våldshandling, emedan hon saknar makten dertill. Ja, om hon hade generaler och trupper till Bitt förfogarde och om hon autte i Paris bland en revolutionslysten och revolutionskunnig besolkning! Men parisarae äro icke längre de samma som förr, och inom hären kan det finnas republikanare i mängd, men det fins ej någon republikansk här, I betraktande af dessa utan tvitvel ledsamma men faktiska förhållanden kan man visserligen förutse en stormande session, men med stor sannolikhet beräkna, huru ringa utsigt venstern har till att kunna ändra ställningen. Om fusionen mellan centerpartierna icke är möjlig, så skall förvirringen bli större; förvirringen skall äfven ingripa i förvaltningen, och ultramontaner och bonapartister skola få goda år. Men så länge Mac Mahon åberopar sig på sin fullmakt, så länge han icke frivilligt lomnar rum för någon annan, skall svårligen Thiers eller Aumale eller Ronher stiga så högt, att han kan säga: Stig upp, så att jag får sätta mig! Det allt annat än uppbyggliga intrigspelet i den arnimska saken synes fortgå med all ifver, och det framträder allt tydligare, att man från rikskansliete sida gör allt hvad i dess makt står för att nedsvärta von Arnim. Vi meddelade för ett par dagar sedan efter ett telegram fråa Berlin till Times från detta blads mot Bismarck ytterst vänligt stämda korrespondent en sammanfattad redogörelse tör ett nyligen utgifvet litografieradt blad at den forne medarbotaren-i Spenersche Zeiut. d:r A. Zehlicke. Denne sade deri, att ban dels från Wientidningen Presse ock dels gerom tredje person från Arnim erhållit anbud om vigtiga aktstycken, i fall han ville offentliggöra dem i Spenorsche Zeitung. Denna uppgift vederlägges nu formligen af den förre hufvudredaktören för nämnda blad, d:r Carl Braun, som förklarar offentligen, att han har sig alls intet bekant om de af Zehlicke berättade anbuden, hvilka således icke heller blifvit till hans tidning gjorda. Åtven ÅKreuzzeitupg förklarar, att Zehlicke farit med osanning; och en d:r Robert Ridy uppträder i Wientidniogen Presse och säger, att d:r leblickes förklaringar äro helt enkelt en tendensroman, hvilket han bäst kan bevisa, efter som han just varit mannens korresp. från Wien för lemnande af utdrag ur de e. k. arnimska aktstyckena. Besynnorligt nog, finner Times bismarokske korresp. icke nödigt att i ett nytt telegram omnämna denna tredubbla vederläggning, utan idisslar på nytt historien och tillägger, stt äfven en annan redaktör, som tillika är medegare af ÅTageblatt, d. 19 sept. erbjudits 35,000 p. sterl. (skall väl vara thaler), af en grefve v. Arnim nära stående person, om han ville skrifva i sin tidning af grefven inspirerade artiklar. Förmodligen är denna sista uppgift lika sanningslös som den första; men den bär dock vitne om den hämndlystnad och den hatfullhet, bvarmed grefve Arnim förföljes, fastän han står som anklagad och derför borde värnas at myndigheterna, tills hans dom fälte. Från Tyskland skrifves i öfrigt, att riksdagens bankutskott antagit ett af deputeraden Schauss väckt förslag, som afser att tillspörja regeringen, huruvida hon är hugad att lemna sitt samtycke till grundandet af en riksbank och på hvilka vilkor hon skulle vilja samtycka dertill. Utskottet vill afbryta sina ölverläggningar i ämnet, tills regeringens utlåtande erhållits. Tyska förbundsrådet har enstämmigt antagit det i Bern ingångna postfördraget. Från England meddelas, att egarne at kolgrufvorna i Wales ämna ytterligare nedsätta arbetslönerna. Sir Thomas Chambers har i Exeter Hall, London, hållit en föreläsning öfver den engelska författningen, hvarvid han framböll densammas protestantiska karakter och sade, att tyske kejsaren och furst Bismarck gjort sig förtjenta af alla protestanters sympatier för deras oförskräckta försvar af de tyske borgarnes statsrättigheter gent emot Rom. Inom Geografiska Sällekapet i London har dess ordf. Rawlinson meddelat, att nordpoleexpeditionen skall afgå nästa vår, sannolikt i maj månad. Kommunalrådet i Frankrikes hufvudstad har slutat första läsningen af förslaget om upptagande af ett promielån å 220 mill. fecs. En komit skall bestämma lånevilkoren och utbjudningskursen. Den sväfvande skuldens af 20 mill. bibehållande antogs.