uppfylda. Det lär vara styrelsen, som anslagit medlen till eskissritningen. Hvad namnet vidkommer, har det tillkommit från konstens sida, för att ge åt byggnaden en rang, mera motsvarande hennes anspråk. Man önskar, heter det, genom sjelfva namnet uttrycka att byggnaden vore invigd ät konstens och kunskapens gemensamma namn. Sjörättsmål.! I Dag. Nyh. för i går läsos: Inom svenska handelsflottan förekommer sällan att en skeppsbefälhafvare lider något slags straff der det händer att hans förande fartyg genom hans ovårdsamhet förgåtts. Inom den britiska handelsflottan undgår han deremot sällan det öde, han förtjenar. Vi hatva just nu ett nytt sådant fall föreliggande. Engelska briggen ÅCzar uppbrann d. 3 nov. i Gefle hamn. Den var från Whitby och fördes af kapt. Jobn Spence. Öfver orsaken härtill bar undersokning hållits i Stockholm af en sjörätt, bestående af britiske konsuln öfver Sveriges ostkust, kapt. Segrave, samt hrr John Embleton Samson och Thomas Harland med hr George F. ApGeorge till sekreterare i rätten. S d:s — märk väl huru raskt ett sådant mål kan afgöras — det är blott 10 dagar efter fartygets förstörelse, afkunnade rätten sitt utslag. . Enär kaptenens och besättningens berättelser icke på något naturligt eller rimligt sätt förklara uppkomsten af elden ombord å fartyget; enär kaptenen utan uppgifvet skäl kort före eldens utbrott borttagit vakten förut; och med afseende jemväl på kaptenens förhållande efter eldens utbrott, anser rätten anledning vara att bysa misstankar rörande eldens upphof. Rätten anser vidare att kaptenen ej ådagalagt nog nit för att rädda skepp och last, enär han, i stället för att, då han fann sina egna och besättningens bemödanden att släcka elden otillräckliga, begifva sig till Gefle, låg i sina båtar invid fartyget en ansenlig tid och när ban i dagbräckningen ankom till Gefle der gick till sängs på ett hotell i stället för att söka hjelp. För den skull uttalar rätten ett skarpt klander öfver kapt. Spence, för det han ej vidtagit verksamma åtgärder för bistånds erhållande från land till räddning af fartyg och last samt dömer honom till 18 månaders suspension från rättigheten att föra britiskt fartyg, äfvensom att ersätta alla omkostnaderna för undersökningen. Kapten Spence förklarade sig missnöjd med utslaget. Ä Dom, Försalskaren, f. d. skolläraren A. J. Svensson fick i tisdags sin dom afkunnad af Stockholms rådhusrätt. Svensson dömdes för samtliga sina förfalskningar att hållas till straffarbete i 3 år samt att i 7 år utöfver den honom ådömda strafftiden vara förlustig medborgerligt förtroende. Nytt mordförsök mot en dvinna. I Dag. Nyh. för i går läses följande berättelse om en ny, i hufvudstaden begången våldsgerning: Minnet af den ohyggliga tilldragelsen vid Prestgatan har icke hunnit blekna, innan vi åter hafva att inregistrera en liknande händelse, hvilken utgör ett nytt bevis på den råhet, som ännu herrskar bland en god del af vår befolkning. I söndags afton sökte nemligen en medelålders man att mörda en med honom jemnårig qvinna i hennes bostad. Långt uppe på Nybrogatan, i hörnet af denna gata och Qvartersgatan, ligger ett envåningshus, i hvilket fionas källare, restauration, snickeriverkstad och åtskilliga bostäder, hvilka hufvudsakligen bebos af arbetarefamiljer. Huset bildar genom sin form, som gifvit det benämningen Länga raden, en egendomlig kontrast till flera eleganta byggnader, hvilka under de senaste åren uppstått i denna trakt. I detta hus, hvars nummer är 25 A. Nybrogatan, bor bland andra en hustru Anna Elisabeth Hageman. Hon är 40 år och har trenne barn: sonen Johan Robert, 18 år gammal, som försörjer sig med sadelmakeriarbete, samt tvenne döttrar, Anna Gustafva, 12 år, och en yngre, omkring 7 år gammal. Sistlidne söndag på e. m. hade hustru Hageman emottagit besök af en för henne förut bekant mansperson vid namn Gustaf Adolf Wallentin, hvilken innehade anställning vid stadens mudderarbeten. Wallentin är 40 år gammal och var, såsom nämdt är, förut bekant med hustru Hageman. I rummet befunno sig vid Mallentins inträde, utom hustru H., sonen och äldsta dottern. Efter en stunds samtal uppstod en tvist mellan Wallentin och bustru H. med anledning deraf, att den senare förebrådde den förre att han bortslösat sin arbetsförtjenst. Denna förebråelse uppretade W. En träta uppstod, hvilken dock slutligen afstannade. W. tystnade och såg tankfull ut. Under sioa funderingar fattåde han en på en vidstående skänk liggande dolk, tillhörig Johan Hageman, som för tillfället var sysselsatt med sitt sadelmakeriarbete, men uppmärksamt följt den ordtvist, som pågått mellan hans moder och Wallentin. Amvad skall du med den2 tillsporde Johan sin granne, då han såg honom fatta dolken. ÅJag vill... endast se på honom, genmälde Wallentin. Johan, som emellertid anade oråd, tog dolken från Wallentin och lade den åter på sin plats. Wallentin satt åter tyst en stund — men snart reser han sig upp, fattar ånyo dolken och under utropet: Det är du, som örstört mina pengar, stöter han den i hustru Hagemans bröst, tillfogande henne ett 23 tum djupt sår. Åj, tag knifven ifrån honomi! utropade hustru H. och sjönk tillbaka på sin plats. Wallentin utdrog dolken och måttade just ett nytt hugg mot sitt offer, då Johan sprang upp, ryckte dolken ur hans hand och höll honom fast mot väggen. Under det att Wallentin befann sig i denna ställning, fortfor han att uttala de ohyggligaste hotelser mot den af såret maktlösa qvinnan. ÅFlade jag en pistol, skulle jag skjuta både dig och mig! ropade han. Emellertid lugnade han sig slutligen, hvadan Johan släppte honom lös. Han satte sig ned och förhöll sig stilla, betraktande sitt offer. Johan sprang efter fältskär och polis, hvilka snart infunno sig. Hustru Hageman blef förbunden och i droska afförd till Serafimerlasarettet, der hon ännu vårdas, Wallentin blef af polis tagen i fängsligt förvar. — Kl. var nära 7 på aftonen, då den hemska händelsen passerade.