af det innehåll att en f. d. handlande vid namn Ström skulle hafva afhändt sig lifvet, hvilken uppgilt, vid anställd undersökning, befanns vara ogrundad. Budbäraren, en äldre, fattigt klädd man, försäkrade med mycken trovärdighet, att han sjelf varit närvarende, då det olycksbringande skottet aflossades, att hufvudknoppen ögonblickligt rök sin väg, att han Åi hela sitt lif aldrig sett något så ynkeligt o. 8. v. Det var således uppenbart, att han var brefskrifvarens medbrottsling, och då han påföljande dag anträffades och infördes i polisvaktkontoret, erkände han äfven otvunget, och under betygande af sin ånger, att han låtit öfvertala sig, sedaa ban först bekommit några supar för besväret, att bära den osanna breflappen till tidningens byrå. Han hade derjemte lärt den lexa, ban mundtligen upprepade, för att göra den skrifna uppgiften så mycket trovärdigare. IIvem den person var, som gifvit honom detta uppdrag, derom kunde han icke lemna någon upplysning. — I fredags anhölls emellertid af polisen en person vid namn Ström, som någon tid uppehållit sig i Upsala och dels varit sysselsatt vid vattenledningsarbetet, dels strukit omkring på gatorna, supit och fört oljud. S. erkände pu, att ban, som önskade att man skulle tro honom vara död, sjelf skrifvit notisen om sjelfmordet. För någon tid sedan blef han, enligt eget erkännande, bängd i en Stockholmstidning, hvars utgifvare, för att undgå rättegång, erlagt 100 kronor till hans i Grenna bosatte fader. Naturligtvis bedyrade han att det ingalunda varit hans afsigt med sjelfmordsnotisen att utpressa penningar. Då det är möjligt att denne gynnare ger sig i väg till någon annan stad för att der upprepa samma törsök, vilja vi, tillägger ofvan nämde tidn., kärmed varna våra yrkesbroder för honom.