undersökning måste anses hafva slunt:it. Derefter begaf sig hr L. på spaningar i bygden efter Bergin, sedan öfverkonstapel Jörlin från Göteborg fått uppdrag att bevaka trakten kring soldattorpet. Jörlin lemnade senare på dagen hr L. det besked, att ett dansnöje skulle hållas samma afton på en lönnkrog der i trakten. Det antoge, att Bergin möjligen skulle komma dit. Sedan mörkret hade inbrutit, begaf sig hr L. till stället åtföljd af Jörlin och en del karlar srån orten (Alfred och Harald Larsson från Harås, Chr. Larsson och Joh. Olausson i Grössby, Axel Andersson i Smedseröd, skogsplantören Leander Larsson och smeden Edvard Svensson). Då hr L, klädd i polismössa och åtföljd af en ledsagare, som skulle utvisa Bergin, hvilken dock ej för folkträngseln af honom kunde upptäckas, kom in i dansstugan, var den fullpackad af tolk. Öfver hufvudena på de andra såg hr L. då en karl kasta sig ned på en träsoffa dragande ett par andra karlar ötver sig. Hr L. gick genast fram och grep karlen i kragen. Mannens synbara rörelse syntes bekräfta hr L:s misstankar. På hr L:s fråga, om han vore Bergin, svarade han ja, hvarefter hr L. med ett kraftigt tag förde ut honom och förklarade honom häktad. Förhöret räckte derefter hela natten. Att börja med ville Bergin ingenting bekänna; under hr L:s trägna frågor och allvarliga föreställningar bemärktes dock hos Bergin en våldsam sinnesrörelse, hvilken slutligen ytrade sig i en svimning, hvarefter han aflade en fullständig bekännelse. Bergin angaf under bekännelsen, att penningbekymmer drifvit honom till brottet. Någon ånger förmärktes dock icke hos honom hvarken nu eller öfver hufvud sedermera. I orten hade han omdöme om sig såsom liderlig och lögnaktig. . Såsom vi förut omtalat, begaf sig hr Luttropp, sedan upplysningar om penningeförlusterna inkommit, till Uddevalla, hvarest hr L. besökte Bergin i hans cell för att få honom att angifva platsen, hvarest han gömt pengarna. I cellen förklarade Bergin sig kunna utvisa platsen, om han finge följa med hr L. Under bevakning af hrr L., Jörlin och fånggevaldiger S. P. Pettersson fick Bergin färdas till stället, hvarest pengarne funnos nedgräfda i jorden, inneslutna i fyra buteljer. Summan var 3329 kr. 60 öre. Ur en fjellsjö upptogos derefter, på hr Luttropps anvisning, påsarne och brefven samt ett värdepapper på 1200 kr. Bergin lärer gjort försök att krångla undan någon del af rofvet — han påstod, att icke mer än tre buteljer skulle finnas — och, då detta icke lyckades, öppet beklagat, att han icke efter utståndet straff skulle kunna skörda någon vinst af sitt dåd. Postiljonen lärer vara på bättringsvägen, men postkarlen Huse anses svårligen kunna tillfriskna. N Stockholm—Bergslagernas-jernväg. Vid Stockholms stadsfullmägtiges sammanträde i lördags beslöts med 60 röster mot 28, att staden skulle teckna för 3,500,000 kr. aktier i Stockholms—Vesterås— Bergslagsbanan mot det att staden befriades från den räntegaranti för bolagets obligationslån å 5 millioner kr, som den iklädt sig den 6 nov. 1872. Såsom vilkor för öfrigt stadgades, att bolaget inom ett år, från det stadsfullmäktiges beslut vunnit laga kraft, hos drätselnämnden skall styrka, att det utöfver det nuvarande aktiekapitalet 3 millioner kronor tillsammans med det aktiebelopp af 112 millioner, som ytterligare bör tecknas, eger med inräknande af stadens omförmälda teckning å 3 1 millioner, så mycket i aktiekapital och andra tillgängliga medel, som fordras dels för fallbordande af bolagets under byggnad varande jernväg och banans förseende med rörlig materiel, dels ock för denna jernvägs utsträckande å ena sidan från Engeleberg till Ludvika och å den andra från Karlberg till Lilla Värtan med grenbana till Ladugårdslandsviken samt slutligen för de båda bandelarnes förseende med materiel. Diskussionen synes hafva varit mycket liflig. Mot saken talade brr Montelius, Weber, Sjöberg, Liljenstolpe och Aug. Fries; för saken hrr Wallenberg, Lagerstråle, Nerman, gr. v. Rosen, Rossander, Walldn, Bergström och Björnstjerna, Förrymda straff-fångar. Enligt från Kristiania bit anlända kungörelser beredde sig d. 29 sistl. oktober följande tre straffångar tillfälle att rymma från Åkersbus fästnings straffanstalt: Johannes Iversen, 24 år, har blondt hår, blåa ögon och medelmåttig kroppskonstitution samt ett ärr å det venstra knäet; Ole Petter Torgersen Brun, 41 år, mörkt hår, ljusbruna ögon samt något fetlagd. Dessutom eger han några inbrända bokstäfver och figurer på armarne samt tvenne sammanväxta tår på högra foten; samt Sören Nielsen Möien, 30 år, har mörka ögonbryn, mörkt hår, låg panna och medelmåttig kroppskonstitution, han har ett stort ärr på högra vaden och ett litet på venstra handen. Vid rymnivgen voro tvenne af sångarne iklädda blåa lärftsrockar med blanka knappar och en uppsyningsmanskavaj, men ha troligen sedermera skaffat sig andra kläder. En belöning at 100 kronor är utfäst för hvardera af dessa fångars gripande. Fångarne tros ba från Kristiania tagit vägen österut, möjligtvis öfver Smaalenene eller Romerige samt mot svenska riksgränsen. Sannolikt färdas de icke i sällskap utan på skilda håll från hvarandra. Presterskapets enkeoch pupillkassa, På ecklesiastikdepartementets föredragning lära tvänne för ecklesiastikstaten vigtiga frågor blifvit afgjorda, nemligen om en enke och pupill