Andersson, s. Olsson, 65 år, 8 nov., Gunnarstorp. — F. meningsarbetaren Joban Petter Gode, 67 år, 13 nov., Nyköping. MQ — Stockholms-Korrespondens. Riksdagemannavalet. — Prof. Rossanders lysande seger, anledningarna till densamma och hvad viasa rekommendationer uträtta. — Valmoötet. — H. M:t konungens resa. — Tillförordnad regering. — Rykten. — Jernvägsärenden. : Den 15 november. Icke kan man säga, att Stockholms riksdegsmannaval i förgår föregåtts af en lifligare valrörelse, om ej under de aldra sista dagärne, men lika orätt vore det att påstå, att Stockholms valberättigade innevånarne visat sig likgiltiga för deltagande i valet. Omkring en fjerdedel at alla röstberättigade aflomnade sina röstsedlar, och det är icke så litet, om man tager i betraktande åtekilliga omständigheter, såsom att många af sina besattning ar och andra giltiga skäl verkligen äro förhindrade att infiona sig, de stora afstånden, som för mera aflägaet boende göra promenaden till rådhuset både besvärlig och tidsödande, att för den arbetande den korta vinterdagens timmar äro ganska dyrbara o.Re. v. För det valmöte, som hölls på börsen i torsdags, torde det varit alldeles omöjligt att kunna gissa sig till hvem, som skulle erhålla pluralitet, då de tre stora dagliga tidningarno förordade hvar sin kandidat, utan att kunna förena sig om en gemensam, fastän nu inga politiska meningsskiljaktigheterl syntes göra det till en bjudande nödvändighet att hålla hvar och en på sin. Ur politisk synpunkt tycktes de tre föreslagna, hrr Rossander, Anderson och Poignant, så vidt man kände deras opinion, hvilket flertalet säkert gjorde, ekilja sig så litet från hvarandra, att ganska många valmän tänkte hvad kapt. von Franoken med sin vanliga frimodighet uttalade på mötet: Om herrarne icke vilja taga min kandidat, är jag beredd att rösta på hvilken af de tre andra nu föreslagna kandidaterna, som får pluralitet, men scke på hr Mankell. Då det snart märktes på mötet, att hvarken hr Anderson. eller hr Poignant kunde erhålla åtminstone någon afgjord pluralitet, och deremot hr Rossander, som hade den obestridliga vinsten framför de andra, att hafva tagit verksam del i stadsfullmäktiges förhandlingar, och dertill var känd som talare, sjelfständig och oförskräckt, föll det sig ganska naturligt, att de förut vacklande bestämde sig att ge honom sin röst, för att icke, genom röstsplitiring hos de moderata valmännen, de radikalas kandidat skulle så en möjlighet till seger. Detta förklarar, att hr Rossander. erhöll afgjord plurslitet i alla valkretsarne. Om således Stockholms Dagblad, som föreslog hr Rossandor, icke kan af valets utgång precist amiokra sig med att, mera än kollegerna, ega valmännens öra, så har det dock denna gång visat sig sjelft ega det finaste örat. Man skulle konna om valresultatet säga, att, sedan kämparne för hr Anderson och för hr Foignant först lyckats slå hvarandra, tillförsäkrade hr Mankells förordare (Fäderneslandet och Göteborgs Handelstidning) i sin mån den lysande segern åt hr Rossander. Om valmötet på börsen torde också kanske böra nämnas, att ifvern hos de resp. partierna icke öfverskred det tillbörligas gräns, utan man iakttog mycken hofsamhet, undantagandes då det gällde att allmänt ge sin mening tillkänna med ja och nej, hvarvid jaoch nejropen ibland aldrig tycktes vilja sluta. Det lärer till och med händt, att tvonne bredvid hvarandra stående jaoch nej-duellanter i atridens hetta slutligen omedvetet befunnits hafva ombytt röster. Efter de sista dagarnos större lifaktighet i politisk väg, lärer man väl nu en tid bortåt icke få mycket nytt sådant till diskussionsämne, helst H. M:t konungen i morgon afreser från Stockholm, för att efter högtidligheten vid invigandet af östra stambanans lyckliga fullbordande och Lidköping-Stenstorpsjornvägens öppnande begifva sig till Norge, der han lärer komma att uppehålla sig omkring 14