samma, som gjorde ställningen en annan. Interpellanterna vore nemligen af den meningen, att en upplösning icke borde föranledas af denna sak, då följden nödvändigtvis skulle blifva den, att kungen drages in i partistriden pä valtribunerna, och interpellanterua ville icke vara med om att på detta sätt få -Underströmmarnes källa att flyta. De toge derför förslaget till dagordning tillbaka. (Hör, hör!) Jagd: Jag upptager detsammas! (Rörelse och mycken munterhet). Hr Jagd hade naturligtvis ingentiog att tillägga, då hans afsigt med att få dagordningen under omröstning antagligen endast var att kompromettera venstern eller att ställa till ett litet frispektakel. Talmannen meddelade, att grefve HolsteinLedreborg (Hör!), Th. Nielsen m. fl. begärt, att förhandlingarne skulle slutas. Detta förslag antogs med 55 röster mot 33, hvarvid minoriteten utgjordes af högerns medlemmar, på hvilka Jagds upptagande af dagordningsförslaget synes hafva verkat som en krigstrumpet nu, då de genom konseljpresidentens förklaring fått saken dit, der en stor del af dem ville hafva den. Då de nu öfverröstades, förkastade tinget derefter enhälligt dagordningen.