sen och nåktad. Från Utlandet. Återigen skall uppmärksamheten dragas till Spanien, der kanske i närvarande stund det borgerliga kriget till sina hufvuddrag afgöres genom den kamp, som vid Irun står mellan carlisterna och regeringstrupperna under general Loma. Carlisterna hafva som bekant en tid beskjutit den spanska gränsfästningen Irun, sannolikt för att genom intagandet af denna plats få sin rygg fullt fri, då en gång den väntade afgörande striden skall stå vid Estolla, äfven för att kunna underhålla en närmare och mera ostörd förbindelse med såväl Frankrike som sjösidan på Bidassoa, der carlisterna hittills fått sina flesia vapensändningar. Denna carlisternas plan måste trån regeringstruppernas sida tillintetgöras, på samma gång man möjligen kunde ha hopp om att få carlisterna ia i en Åcul de sac, hvilken man endast skulle behöfva att snöra igen. Regeringstruppernas nya stridsplan uppgjordes sålunda: Hären delades i tronne armåkårer, af hvilka den första under general Moriones stod i Zidaos-dalen, nära Pampeluna. Den skulle, sedan vederbörliga förstärkningar erhållits, utgöra 20,000 man med ett större antal kanoner och nästan hela nordhärens kavalleri. — Den andra armåkåren stäldes under general Loma, som varit i Vitoria i egenskap af regeringens generalkapten öfver de baskiska provinserna. Öfverbefälhafvaren Laserna skulle sjelf med denna kår följa operationerna. Den utgjordes af 16 bataljoner, deri inberäknade den af general Blanco kommenderade förtruppsafdelningen. I afeeende på artilleri hade den försetts med iaynnerhet bergskanoner, för att den skulle kunna lättare operera, men hade så godt som intet kavalleri. — Den iredje armåkåren stäldes under general Pieltain och utgjordes mestadels at reserver, som börjat anlända från alla trakter af Spanien. Denna kår skulle ha i uppdrag att besätta Vitoria och hela Ebro-linien, från Miranda till Castejon, öfver Guardia, Haro, Cenicero och Logrono. Af dessa kårer skyndade general Lomas till Santander, för att derifrån inskeppa sig och på Bidassoaviken begifva sig till Irun för att undsätta platsen, under det att man skulle söka att föra en del af trupperna, 6,000 man, ötver höjderna, såsom det högt berättas från Madrid, i afsigt att afskära carlisterna möjligheten att kasta sig in på franskt område. General Loma angrop d. 8 eller 9 carlistställningarne kring Irun, och synes hafva gjort det med framgång, ty carlisterna medgifva sjelfve i sina officiela telegram, att han genombröt carlistlinierna i riktning mot deras hufvudställning San Marcial. De tillägga dock, att den venstra carlistflygeln genom en kringgående rörelse angrep Lomas högra flygel, hvarigenom han tvangs att draga sig tillbaka. Stor manspillan erkännes, men tillägges, att den på båda sidor varit betydlig. Vi asvakta med helt naturlig nyfikenhet motpartens borättelser, hvilka antagligen skola försäkra, att earlisterna lidit fullständigt nederlag. Till sanna förhållandet skall man bäst kunna sluta deraf, om carlisterna uppgifva beskjuinivgen at Irun eller icke. General Mariones skall väl söka att undsätta Pampeluna, hvilken plats nu hårdt ansättes af carlisterna, så att dess fall eljest kan väntas skola snart inträffa. Den europeiska pressens allmänna tanke synes vara den, att carlisterna endast skola kunna utstå ett par nederlag, hvarefter de skola hoptals öfvergifva pretendenten. Skulle denne vinna några framgångar deremot, torde kampen komma att draga ännu länge ut. Man synes tro på seger för regeringehären. Det tyckes nu stå fast, att Don Carlos verkligen icke varit öfver på franskt område. De franska myndigheterna förneka det åtminstone på det bastämdaste. Från Tyskland meddelas, att en katolsk pater Helfrich, hvilken blifvit fördrifven från Dippertz, häktats i dervarande kyrka, dit han återvändt och förrättat gudstjensten. Intet försök till motstånd gjordes. Patern skickades åter öfver gränsen. Om arnimska processen förnimmes intet nytt. Från Amerika skrifves, att territoriet Nebraska hotas af hungersnöd. General Ord derstädes har telegraferat till regeringen, att kraftiga åtgärder måste tillgripas, ifall man vill hysa hopp om att kunna afvärja den sig närmande katastrofen.