Pris för lösnummer: 10 öre exemplaret. rr Veckokrönika. Tag mitt handslag myriader! — Norsk illustrerad tidskrift. — Victoria Bundsen och sista konserten. — Dir. Hultgrens konsert. — Hvem segrade? — Vinterträdgården i qväll. — En lustig epistel. — Gustaf Adolfs-dvällen. — i — Min dräng hade ock en dräng. — Anekdot; Huru mången gång har icke verlden blifvit liknad vid en myrstack, men huru mången, icke minst den, som, för att glänsa i bilder, nittinionde gången framkommit med jemförelsen, har väl i sjelfva verket reda på, att om någon bild är sann, så är det denna. Hvilken af oss har t. ex. ej sett en myrstack? Den ene har kanske funnit det vara ett så för innerligt lustigt påhitt, att med käppen rota omkring i stacken och funnit det ogement trefligt, att beskåda huru de stackars myrorna dervid förskräckt börjat löpa åt alla håll, en annan har fallit på den tanken, lika sinnrik och lika — rå, att lägga en halfdöd orm i stacken . . . Andra — låtom oss till mensklighetens heder antaga, att de utgöra flertalet — ha sedan urminnes tider hyst verklig vördnad för myrstacken, denna mikrokosmos, denna lilla, underbara verld i den stora, andra åter ha deråt egnat vetenskapens grundliga, outtröttliga forskning ... Och dessa, sist nämda, ha dervid funnit, att en myrstack, som vid första påseendet endast synes vara en oordnad massa af strå och jord, dock till sitt inre är en, under jorden gående, mycket konstrik bygnad, bestående af hvälfda salar och gångar, hvilka alla utmynna i toppen af stacken. Denna ingång tillelutes om qvällarne och öppnas om morgnarne, alldeles som i ett väl ordnadt, menskligt samhälle. Skilnaden är endast, att ingen portnyckel behöfvos, men i stället stå der på post två vaksamma arbetsmyror — likvisst utan vakt-kurar — hvilka ej förmena någon i huset boende vän inträde, men deremot med hjeltemod och dödsförakt anfalla hvarje fiende, som vågar försöka att intränga i den fredliga boningen. Dessa arbetemyrorX, till hvilka jemförelser kunna ds ej föranleda oss! Dessa är det, som, i myrstacken lika som i verlds-stacken, utgöra. det största antalet: de bygga boet, försvara det, vårda det uppväxande slägtet, sörja för mat och dryck. Vi ha här ofvan antydt deras verksamhet som byggmästare och soldater, låtom oss nu kasta en hastig blick på deras sätt att vara som ammor och hushållerskor! Under den nyfödda myrans utvecklingsperiod skulle hon rent af förgås, om icke Åamman oupphörligt vore till hands, mamma och Åpappa — har ni sett något motstycke? — ge henne den och den, men hon är outtröttlig i sin vaksamhet; det är hon som tvättar och matar lindebarnet-larven, hon, som när puppan är mogen och skall ut i verlden, öppnar skalet, leder hennes stapplande steg, vårdar henne och, så vidt möjligt är, gör henne till lika god arbetsmyra, som hon sjelf. -Arbetsmyranär det vidare, som gifvit Msopus anledning till den bekanta fabeln om Myran och gräshoppan och föranledt Salomos uppmaning i Ordspråksboken till den, som later är: ÅGack bort till myran, se på hennes seder och lär: ändock hon ingen furste eller höfvidsman eller herre hafver, tillreder hon dock sitt bröd om sommaren och samlar sin mat i skördetiden. Det är nemligen nu bevisadt, att myrorna, per procura arbotamyran, samla ett vinterförråd, dels af frön, dels af djuriska ämnen och så ha de bladlössen .. Bladlössen? Jaha, just bladlössen! Märk väl, här är icke fråga om själaspis i något slags form, t. ex. tidningsblad, utan om verklig, till det rent kroppsliga välbefinnandet lämplig och närande föda. : Vännen Ayhis, så lyder slägtnamnet på myrornas mjölkkor i vetenskapens språk, afsöndrar nemligen en söt saft, hvilken myrorna sätta lika stort värde på, som vi på mjölk och grädde. Också vårda de dem med all omsorg, omhulda dem på allt sätt och vis, försvara dem mot andra, kiteliga kamrater och uppföra åt dem små ladugårdar, hvarest de behandla dem alldeles som en ordentliga deja sin Gyllenros eller sin Bella ... Men äfven den mest förtänksamme kan räkna fel, och sålunda kan det hända, att en stack helt plötsligt står blottad på föda. A la bonheur! Såna stackare! Låtom oss ge oss ut på byte! räsonnera de som — som våra förfäder, och så börjas der ett ordentligt krigståg, hvilket kunnat räcka ända till en månad eller så bort åt. Stundom utfärdas krigsförklaringen af ren afund — det händer väl aldrig bland menniskorna, hvasa? — endast för det att en myrkoloni eger en ovanligt vacker hjord af bladlöss, som väcker grannarnes afund . ., Äynnu märkligare är dock nästan, att slafsystemet — vanligen ansedt som ett rent () menniskopåfund — finnes till i all sin glans hos myrorna. Det är — hvem skulle väl ha trott äfven det? — de röda myrorna, som i detta fall gifvit föredömet: — den blodröda myran (Formica sanguinea) och den rödaktiga d:o (Formica rubsscons). Dessa angripa ett slags mindre, svarta myror, låta dem förrätta alls arbeten, ja, den rödaktiga myran är till och med så förnäm, att hon låter mata sig al sina svarta slafvar, och vid möjligen inträffande flyttningar, krigståg och andra besvärliga strapatser låter hon sig helt enkelt bäras af slafvarne...