Ks Mm oo 5 Frrt Jag frågade, huruvida fången varit under inflytandet af slag, då han bekände för Scindia, hvem han var. Men residenten svarade: Nej, jag kan svära på, att han var fullt redig och med klart förstånd. Kesidenten förordar, att elutransakningen må försiggå i Gwalior, på Scindias område, en svensk mil härifrån, och genom en särskild kommission, som icke medgitver någon vädjan utom till v. konungen, hvilket skulle påskynda sakens utagerande. När fången greps, kastade han sig ned med sitt: ansigte mot marken och sade: För Guds skull, gör ej det! Det finnes ej någon synbar anledning till. en falsk bekännelse, men starka skäl för en sanningsenlig. De starkaste vitnesmålen hittills äro Scindias, faderns till den aflidne radschans måg och Nanas brorsons. Denne brorson flydde från Ca wnpore, då myteriet bröt ut, och satt fången i 12 månader, tills hans oskuld blef bevisad. Det andra vitnesmålet var mycket afgörande och identifierar förnämligast ärret i pannan. Mahratterna tros arbeta mycket ifrigt för fången. En sådan har nyligen erkänt sig vara en svart upprorsman, och jag tror honom hysa någon afsigt till fångens förmån. På det sammanträde af Ungerns riksdag, som hölls den 28 oktober, utvecklade ministerpresidenten programmet för den kommande sessionen. Han uttalade under kammarens lifliga bifall, att nödvändigheten af finanserna ordnande trängde alla andra spörsmål i bakgrunden, men attlikväl några förslag angående ordnandet af förvaltningen och rättaväsendet skulle af vederbörande ministrar framläggas. Han slöt sitt anförande med ungefär dessa ord: Genom det sista lånet har Ungern, fastän med stora uppoffringar, vunnit tid till sitt reformarbete. Jemnvigten i budgeten kan, utan att de ekonomiska intressena sättas i fara, återupprättas på två år, i fall en allvarlig vilja, en jemförelsevis ringa beredvillighet till uppoffringar och den allmännaste pligtkänsla gentemot fäderneslandet finnes hos eder. Staten har till och med under vanliga förhållanden rätt att räkna på en sådan känsla och har det ännu mera under utomordentliga törhållanden. I flnanslagen för 1875 ha redan väsentliga besparingar gjorts; andra äro först senare möjliga. Genom egendomarnes ommatrikulering och genom åtgärder mot smugleriet skall staten årligen tå en ökad inkomst af flere millioner. Men för att vi må vinna vår stora uppgift, återupprättandet af landets politiska och finansiela kredit, är en samverkan af alla partier framför allt af nöden. Derefter tog finansministern Ghiczy ordet och utvecklade i ett föredrag, som varade halsannan timme, den flnansiela ställningen. Det var ministörens hufvuduppgift att införa besparingar. Till inrikesministeriet hade föreslagits 2 mill. gulden mindre än i fjor, och på finansministeriets budget hade sparats öfver tre millioner. Något liknande gälde för justitieministeriet och departem, för allmänna arbeten. Kultusoch krigsministeriets budget hade man deremot omöjligen kunnat inskränka. Finansministeriet behötde ett extra anslag at 212 mill. gulden för bestridande af kostnader vid jordaboksarbetet. I afseende på inkomsterna skulle inkomstskatten inbringa 663,000 gulden mer än i fjor; likaledes skulle skatterestantierna blifva mindre, emedan indrifningen skulle ske med större kraft. Stämpelafgiften hade ätven stigit något, tobaksmonopolet stode på samma ståndpunkt, och forstväsendet lemnade endast ringa inkomst. Af utomordentliga inkomster hade uppstått c:a 21, mill. genom försäljning af värdepapper, men man hade i stället fått utomordentliga utgifter till ett belopp af c:a 512 mill., hvilka skulle användas till förräntning och amortering af de två sista lånen. Balansen för finansåret 1875 visade en ordinarie utgift af c:a 212 millioner gulden och en ordinarie inkomst af 2081, mill. Underbalansen var således 312 mill. I de utomordentliga utgifterna var ett deficit af 24 mill., så ett hela bristen utgjorde 27, mill. gulden. Ministern anmärkte, att en radikal kur härför endast kunde ernås genom att höja statsinkomsterna och tillse, att de verkligen inflöto i statskassan. Det var detta man ville ernå genom de nya lagförslagen. De vigtigaste af dessa var skattereformen. Under det första året skulle denna lag medföra en ökad inkomst af 12 mill., hvarigenom bristen skulle minskas till 152, mill. gulden. Jag är öfvertygad om, slöt Ghiczy, att så länge vi icke betäcka våra utgifter med motsvarande inkomster, så länge vi fortfara med att öka vår skuld — det vill säga, så länge någon vill låna oss något — skall ingen räddning vara möjlig, vi skola då, såsom fallet är med hvarje familj som gör skuld, slutligen blifva nödsakade att göra bankrutt, hvilket kan blifva af oberäkneliga följder för en stat i våra förhållanden. Lyckas vi icke att öka våra inkomster, skall det sista lånet spårlöst försvinna, likasom alla de öfriga. Det kan väl vara, att våra lagförslag icke utgöra någon i stort anlagd skattereform, men ett fullständigt skattsystem finnes ingenstädes, och att på så kort tid skapa ett systematiskt reformverk, det är rent af en omöjlighet. Vi måste framför allt skaffa oss vilkoren för att kunna lefva, vi behöfva ej några lärda afhandlingar — utan reda penningar. Från Tyskland akrifves, att Bismarck redan åter lemnat Berlin och rest till sina onda i Tanenburg. Han skall se krv nt men