ulf i fårakläder, eller fru Tilton en ny Potiphars hustru. eller br Tilton en skandalskrifvare, eller hr Moulton en usling, som ej aktar för rof att rikta sig på sina vänners laster, kan vara temligen likgiltigt, ty hela sällskapet har redan bevisat sig tillhöra en samhållsklass, hvars göranden och låtanden äro ovärdiga allmänhetens uppmårksamhet och hvars enda anspråk grunda sig på en falsk förgyllning. Nu ha vi omsider kommit så långt, att saken har blifvit bragt inför rätta i alla dess olika faser. Tilton har stämt Beecher för det han förfört hans hustru — för sex eller sju år sedan, Beecher har stämt Tilton och den gemensamme vännen Moulton för smädeliga uppsatser i tidningarne. Moulton har dessutom blifvit stämd af Edna Dean Proctor — en några och fyrtio år gammal blåstrumpa — för det han påstått det äfven hon, stackars oskyldiga lamb, aukat under för den oemotståndlige Plymouth-kyrkans astors förförelser: Slutligen, men icke sist, har hr owen, den som först började uppröra det stinkande vattnet, samt sedan förnekade anklagelsen och slutligen återtog förnekelsen, stämt nästan alla tidningar i Brooklyn och flera i Newyork för smädliga artiklar om honom. Nu, som sagdt, befinner sig saken på den punkt, der den skulle ha börjats. Den tillör nu domstolsrapporterna, och dem undviker en hvar, som ej söker det fula, det smutsiga, det onda. Vi hoppas numera slippa vidare eberättelser, hvari hvar och en gifver sin sjukliga fantasi fritt spelrum. Vi få nu endast besvurna och bevisliga fakta, och de torde bli magra nog. Hela affåren kommer troligen att npplösas i en dimma, som lemnar allmänheten lika klok som förut. Emellertid önska och hoppas vi, att hvarenda en af dessa skandalmänglare måtte på ett kännbart sätt få sitta emellan för den skada de tillfogat den allmänna sedligheten.