log man icke slutligen, då en f. d. klassvalsanhängare med vägledning af den officiela statistskens uppgifter visade, att en på klassval bygd och estor personantalet i klasserna proportionerad representation med 300 medlemmar, borde utgöras af a) jordbrukaklassen, innehållande 69 sjelfegande jordbrukare, 14 arrendatorer och landbor, -37 jordtorpare, 2 nybyggare, 1 inspektor eller bokhållare samt 63 biträden i landtbruket, inalles 186; b) för trädgårdsskötsel 1; c) för skogsskötsel 2; d) för fiskeri 2; e) fabrik och handtverk 33; 1) sjöfart 6; g) bergsoch bruksrörelse 6; h) handlande 5 0. 8. v. och der jemte 15 arbetare utan bestämdt yrke samt 7 tjenstebjon fanns tillträde för 4 civila och 3 kyrkliga embetseller tjenstemän samt för 3, som skulle representera allmänna undervisningen, konsten och vetenskapen! Invändningar om det oriktiga i detta utförande af klassvalsteorierna båtade till intet, man fann det ändå nog bevisande för grundsatsens orimlighet; och det var ju slutligen med verklig hänförelse vårt folk mötte den reform, i hvilken man såg lofvad en representation, som styrdes af ider, ej af sinsemellan söndrade intressen. Ty här gafs det ju åt folket att ur sin midt till representanter välja en hvar den ädlaste och bäste, att oberoende af stånd och yrke till lagstiftarekallet upphöja den ekonomiskt sjelfständige, rättrådige och klarsynte medborgaren, utan annat åliggande än att, äfven på bekostnad af det enskilda intresset, efter sitt mått af krafter sörja för det gemensamma fosterlandets väl. Ja, denna möjlighet gafs oss — men huru har den begagnatss Af de gamle ståndselementerna är i vår nya representation presteståndet blott föga att finna; det har vunnit ersättning derför genom sin ställning inom kyrkomötet. Borgareståndet åter ingår i den nya riksdagen med ett antal stadsrepresentanter, hvilka, änskönt förenade med en del embetsmän, somlige förut orepresenterade, andra med riddarhustraditioner, likväl äro för få för att, der siffran afgör, hafva något att betyda och som också se sig allt mera undanträngda från verkligt ioflytande. Men bondeståndet och en betydande del af den jordegande adeln hafva deremot i samlad trupp ryckt fram i första ledet af riksdagsfalangen, bestämmande dennas ställning och derigenom allt mera beherrskande åtgärderna för statens utveckling och allas väl, Så mycket mera nedslående är det då att se icke iden utan återigen intreaset vara den för desse magtegande ledande principen. Deras valmän hafva med deras inväljande synbarligen afsett icke statens utan sitt eget gagn; det har gällt att välja icke den för det förra fallet vädlaste och bäste, utan den, på hvilken man för tillgodoseendet af sina egna fördelar kunnat tryggast lita. Och man har derför måst med harm och bekymmer se, huru bland folkets förtroendemän invalts sådane, som ioke Varit kunnige, icke erfarne och, hvad värre är, ioke ens allmänt aktade; deras enda kända törtjenst har varit deras pålitlighet i fråga om intresset — men mer än detta har icke heller behöfts. De veta det och handla härefter. Och det lär föga bekymra dem, att detta deras handlingssätt står i rak strid med den erkända grundsats, om hvilken vi här ofvan erinrade. Desto mer måste det dock bekymra den del af folket, som förstår att samhällets välfärd beror på ett jomt och sorgfälligt tillämpande af sagde grundsats. Samma allmänhet, som fann klassvalsteorien med sina 186 repreeentanter af jordbruksintresset oantaglig och orimlig, kan ioke med ostördt lugn se samma intresse hatva på annan väg ernätt samma envälde, af hvilket det jemväl tyckes hafva för afsigt att utan misskund med andra samhällsklasser så långt som möjligt begagna sig. Man hör väl en och annan försvara målsmännen för detta intresse, vårt s. k. landtmannaparti, med påminnelser om, att de dock icke göra annat än hvad hvarje herrskande politiskt parti alltid funnit sig kunna göra; det är -häfd på och det är ovilkorligen klokt, att man hvarken i representationen eller dennas utskott inväljer sina vedersakare. Låt så vara. Men de partier, som så handla, mäste dock grunda sig på vissa hela folket omfattande sdeer, vid hvilkas tillämpande å statsförvaltningen de: hafva att se alla de särskilda intressena inom staten till godo, i rättvist förhållande till deras allmännyttiga beskaffenhet. Och de kunna det derför, att iden är öfverordnad intresset. Men der partiet ställer sig på introsacts grund blir detta rättvisa afvägande de särskilda intressena emellan en omöjlighet. ) b Det herrskande partiets blifva med nödvändighet på de andras bekostnad tillgodosedde — 2 77722 lF BON Pal Paren Mys ER AC