Kapten Chastenay.) Roman af Ponson du Terrail. — Öfvers. fr. Franskan. — Min unge herre, återtog då soldaten, under det Fleur-de-Mai tog betselremmarne under armen och till fots fortsatte vägen, ni skall måhända tycka, att jag är närgången; men vågar jag fråga, hvart ni reser? — Jag är på väg till Paris, svarade Fleur-de-Mai. — Stannar vi i Beaugency? — Ja tills i morgon, ty jag har ridit ända från Blois ulan att rasta och är trött. — I sådant fall, återtog Coquelicot, skall jag tjena er såsom vägvisare. Det finnes ej mer än ett enda värdshus i Beaugency, och det har till namn Saint-Bonaventura; det är ett klent härberge, vinet är dåligt, maten likaså; men då man är ung och rask, som ni tycks vara, nöjer man sig med allt. Kom! De båda männen fortsatte sin väg, den ene tankfull och drömmande, den andre fördjupad i sina smärtsamma minnen. Sålunda anlände de till värdshusporten, öfver hvilken någon af byns konstidkare tillkluttrat en pussig figur, som skulle föreställa hvarken mer eller mindre än den helige Bonaventure. Fleur-de-Mai öfverlemnade sin häst i en stalldrängs vård, begärde ett rum öfver natten, beställde qvällsvard och inbjöd Coquelicot att dela måltiden. Den stackars mannen var hvarken hungrig eller törstig, men den unge sire de Chastenay behagade honom, ) Forts fr. N:o 245.