L—— nA Frän Utlandet. Arnim-Bismarckska saken antager allt större proportiener, och det är omöjligt att säga, hvart den slutligen skall leda. Så mycket är dock visst, att hvad Bismarck än vinner derpå, ära blir det ej. Ur virrvarret af de många kringlöpande berättelserna tyckes framträda, att den af oss ätergifna redogörelsen om saken efter Vossa. Zeit. lemnats i samråd med grefven sjelf. De många Bismarckska tidningarne tyckas erkänna, att den deri förekommande uppgiften, det Bismarck vill åtkomma några till Arnim stälda, skarpa bref, är i det väsentliga riktig. Det är dessa bref, grefven anser för sina och äfven vill behålla för att medelst dem rättfärdiga sitt handlingssätt gentemot den alltför despotiske Bismarck, och det är dem han antyder sig vilja offentliggöra. Denna hotelse skall hafva försatt den nervretlige Bismarck i ett nytt anfall af raseri. Och det skall derför nu tillochmed vara fråga om att åtala grefven för landsförräderi efter strafflagens 92, hvilken som minimum bestämmer 2 års tukthus. Äfvenledes kan den åtalades förmögenhet beläggas med qvarstad, så länge rättegången pågår. Den 15:de egde återigen en husvisitation rum i grefve Arnims bonmg vid Paris-torget i Berlin, och det sätt, hvarpå den utfördes, vitnar om, att Bismarck måste vara mycket ifrig efter att komma i besittning af de ofta omskrifna papperen. Undersökningen, som leddes af brottmålskommissarien Pick med tillhjelp af 6 polisbetjenter, varade från kl. 12 middagen till kl. 4 e. m. och omfattade äfven portlidret, der det förutom möbler fans en del kistor bevarade. Polisen tog i beslag 14 kistor och koffertar, hvilka stodo till en del packade sådana som grefve Arnim fört dem med sig från Paris, och denna fångst transporterades på möbelvagnar till rätten, Vakt stäldes vid portlidret, för att ingen skulle få tillträde dit. Midt under denna busvisitation bröt elden ut i det Arnimska palatset, hvarigenom en del gamla och vackra möbler brunno upp samt en vagn skadades. Elden slog ut i ljus låga, men man hade likväl redan lyckats dämpa den så mycket, att den blott rök, då brandmanskapet infann sig. Hur denna brand uppkommit, har man ännu omöjligen konnat utröna. Grefve Arnim, som nu befinner sig på Charitå-sjukhuset, företager ständiga promenader i den trädgård, som ligger intill detta. Häromdagen stod han en längre stund vid ett öppet fönster till ett af de båda rum, som stälts till hans förfogande, och en stor menniskomassa samlades at denna anledning utanför sjukhuset för att betrakta honom. Det är en högrest, vacker karl, hans hy är mörk och ansigtet omgifves af ett starkt, gråsprängdt skägg. Han hålles under ständig bevakning, men det försäkras, att tillsynen utöfvas så humant, som omständigheterna medgifva. Han läser ifrigt tidningarne och intresserar sig ieynnerhet mycket för de artiklar, som handla om hans egen sak. Grefvo Arnim lider af sockersjuka och han genomgick i somras med god verkan en kur i Carlsbad; men händelserna under sista tiden ha medfört en hög grad af nervös retlighet och i allmänhet skadat hans helsa, fastän han likväl icke beböfver intaga sängen. Det är anmärkningevärdt att se, huru den del af tyska pressen i Wien, som annars i ett och allt stält sig på Bismarcks sida, nu bittert klandrar honom, men likväl ännu mera en stor del af den preussiska pressen, hvilken nu så förgapat sig i den store rikskansleren, att den icke längre hvarken kan eller vill säga emot hans åtgöranden ett erd, utan fiana äfven beteendet mot Arnim, som Wien-pressen öppet kallar en olaglighet, för att icke säga en dumhet, vara i den vanliga förträffliga stilen. Så säger Neue freie Presse genom en sin Berlins-korresp.: Vi ha under senaste dagarne tydligen funnit, hura trubbiga de vapen äro, som vår inhemska press har, när det en gång gäller att motsätta sig den herskande strömmen, hvilken hotar att med. det tillfälliga och föråldrade äfven bortrycka det sunda och oafskiljeliga, i här föreliggande fall det oflontliga rättsmedvetandet och rättsmoralen. Men så går det, när man vänjer sig vid att betrakta hela statslifvet ur synpunkten af blott en enda personlighet. De som icke äro till A VX