—————— Nu var preussiska regeringen missnöjd med den export af det nya tyska guldmyntet, som sker till Frankrike, och hvarigenom detsamma försvinner ur rörelsen lika fort, som det släppes ut. Förklaringen af denna utströmning är likväl ganska enkel. Handelsbalansen mellan Tyskland och Frankrike står helt och hållet till sistnämde lands favör, och Tyskland har intet annat medel att afbörda sig sin skuld, än att remittera guld. Det var detta, som man trodde sig kunna förekomma genom en konstlad utväg, då man höjde diskontot i preussiska banken och sedermera tvang de flesta andra tyska bankerna att följa dennas exempel. Men den preussiska regeringen tänkte också, att i och med detsamma alla de andra kontinentala bankerna skulle bli nödsakade att höja sitt diskonto. Det var nu den första gången sedan alla liqviderna mellan Frankrike och Tyskland efter kriget voro fullgjorda, och de med anledniag deraf skapade papperen indragna, som preussiska banken försökte makten af sitt inflytande. Men verkan blef icke den påräknade. Det är sant, att börsen haft känning deraf, men på det gättet, att alla baissiers begagnat sig af denna anledning till att trycka ner kurserna på fondmarknaden, men på de stora bankinstituterna har det preussiska tilltaget icke utöfvat något som helst inflytande. Franska och Engelska banken har ingendera låtsat om inviten, kanske smålett deråt; Petersburgerbanken har nedsatt sitt diskonto 3 4. Erfarenheten har ännu en gång bekräftat, att det är i London och Paris, som man har att söka regulatorerna för den europeiska penningemarknaden, icke i Berlin. I London ha likväl tankarne under förra veckan varit och äro ännu mycket delade, om det skall vara skäl att höja diskontot eller icke. Economist, som redan i sitt nummer för den 3 oktober ifrigt tog till orda för en sådan förhöjning, finner nu ett ytterligare skäl dertill genom den pågående utströmningen af guld från Tyskland till Frankrike. Economist medgifver visserligen, att det belopp som hittills gått ut ur preussiska Banken på denna väg icke är särdeles betydligt (under 3 månaders tid är hela reduktionen af sistnämda banks guldreserv icke mer än L 2243, C00, under det att samtidigt sedeleirkulationen ökats med 15576,000), men det betänkliga, menar den engelska tidaingen, ligger icke så mycket i beloppets storlek som deri att uttagningen består i guld. Det är just guld; som Tyskland behöfver under den pågående myntförändringsperiod en, hvars ändamål är att ersätta silfverstandarden med guld. Silfret, som ännu är, jemte gulden, legal tender i Tyskland, bår sedan 1869 fallit i pris 23. d. pr uns; men den dubbla myntfoten skall vara slut den 1 januari 1875, hvarefter silfver endast skall få användas för mindre liqvider. Det gäller då för Tyskland att få tillräckligt med guld, för att detta icke inom sjelfva landet må blifva för dyrt. Dette skulle ha mindre att betyda under normala förhällanden, då den knappa tillgången på ett håll, snart skulle komma att motsvaras af större tillgång på ett annat, och följaktligen priset snart nog jemna sig efter handelns vanliga lagar; men denna sakernas naturliga gång motverkas nu af Franska bankens fortfarande suspension af sina liqvider i guld. Metallen samlas i dess hvalf och det blir då ingen annan plats än England, som återstår att hemta guld ifrån. Och Euglands-bankens guldreserv är långt ifrån att visa sig i någon lysande proportion isförhållande till förbindelserna. — Dessa farhågor måtte emellertid af Englandsbanken ha ansetts obefogade, ty denna gjorde ingen sörhöjning i diskontot på torsdagen i förra veckan, och efter hvad som kan synas då detta skrifves, är en sådan numera allt mindre och mindre sannolik). På den öppna marknaden diskonteras åter villigt 1 månadsvexlar till 212, 2 månaders till 255 3 månaders till 234. 6 månaders till 348. — Ett bevis på den ymniga penningetillgången på Londonmarknaden, lemnar fulltecknandet af ett nytt ungerskt lån på föga mer än 12 timmar, ehuru det på förhand långt ifrån spåddes en så god utgång. Tyska rikskansleren har meddelat en kommission af riksdagen: en tablå öfver de valutor, som: tjenat till liqviden af den franska krigskostnadsersättningen. Vi meddela derur följande utdrag: Under kommunen ingick till tyska regeringen (som då var i så stort behof af penningar, att den just stod i begrepp att upptaga på eget ansvar ett lån å 405 mill. francs för krigsomkostnaderna) af franska statsverket en afbetalning å 125 mill. francs i Franska bankens sedlar, oaktadt detta liqvidationssätt stred mot freästraktaten. I de följande inbetalningarne förekommer franskt mynt endast till ett belopp af 512 mill., deraf 273 mill. i guld. Tyska bankers sedlar ingå för ett belopp af 105 mill. Al åter, stoden, som med räntor utgjorde 5316 millioner fres, qvittades 325 mill. genom afträdande af de ElsasLothringska jernbanorna, hvarefter återstodo 4249 millioner att betala med vexlar på England, Belgien och Tyskland. De på Brössel uppgingo till 273 mill. de på London till 637 mill. och de på Berlin tilj 2440 mill., hvarefter resten kom på Amsterdam, Frankfurt, Hamburg, Bremen och några andra nordtyska städer. Vi nämde härofvan det nya ungerska lånet. Detta utbjöds på samma dag i London, Pesth, Wien, BerJin, Frankfurt, Köln, Amsterdam och Brässel. Det gälde ett belopp af-76,500,000 floriner (ö. w.) och genom detsamma uppgår Ungerns nationalskuld i närvarande ögonblick till 631 576,000 fl, upptagen genom flera successiva lån mot högst olika vilkor. Det nu ifrågavarande lånet utgör egentligen den andra hälften af det lån på 153 mill. fl, hvarmed afsetts att betäcka statsbristen för 1873 och 1874, och hvarför statens domäner tjena till säkerhet. Lånet har ursprungligen kontraherats mot ett konsortium med Rothschild och den österrikiska Crälit Mobilier i spetsen, och långifvarne hafva i kommission och premier betingat sig en sådan summa, att den årliga räntan kommer att uppgå till nära 11 4 och, för ett nominelt kapital af 763 mill. (effektivt inskränkande sig till 64,387,000 fl.) belasta budgeten med en årlig summa af 7,012,500 fl. Kapitalet skall återbetalas i guld till pari inom 5 år. d ) Telegram af dagens dato visar emellertid att diskonto-höjuing inträffat i Englands bank.