80 a de konservativa uppgjort. Men af srih. Gripenstedt påyrkades en åtgärd, som väckte motståndarnes ytterliga förbittring, emedan de insågo, hvad dot innesar, och söljderna deraf, I don statsverksproposition som d. 27 oktober 1865 öfverlemnades till ständerna. föreslogs nemligon extra statsregleringon ndast för ett år (i stället sör tre år som dittills varit öfligt). Om representationsförslaget blef förkastadt — med den gifna följd att konveljen genast algick — så måste den nya minibidren, hvilken oundvikligt skulle tagas bland det partiet, com utgjorde oppositionen, snart uppträda vid en urtima riksdag, nödvändig för en ny statsreglering; men huru en sådan ministör skulle blitva mottagen var lätt insedt. Om åter mivistören! efter törslogets fall icke afgick, så kunde med tomlig säkerhet antagas, att det förkastade förslaget återigen blefve amlagdt och antaget hvilande till grundlagaenlig behandling vid den törestående urtima rikedagen, hvars sammankallande var nödvändigt tör statsregleringens uppgörande. Att under sådana förhållanden hvarken adeln eller presteståndet längo skulle kuvna motstå opinionens pätryckning, insågo oppositionens ledare ganska väl, och de voro fullt förvissade derom, att, så länge reformförslaget upprätthölls at ministren De Geer, skulle riksdag sammankalles hvarje år för statsreglerings uppgörande och för resormfrågans behandling. Ännu äro förhandlingarne på riddarhuset den, 4—7 decambar 1865 i eå friskt minne, att de icke här beböfva vidröras; men det måste erkännas, att så lysande tal, som då höllos för det hvilande förslaget af friherrarne Da Geer och Griponstedt och mot detsamma af grefve Henning IISmilton, hafva aldrig hörts der hvarken förr eller sedan. I de konflikter som uppstodo mellan minist ren Do Geer och den nya representationon, och hvilka förnyats sedan nämde ministör ufgått, har man uten ansträngning kunnat spåra deras medverkan, hvilka den ? december-1865 blefvo besegrade, men icke krossade. Det är ock lätt fattligt, att många, somzvarit sjelfskrifna lagstiftare, icke skola finra sig tillfredsstälda med att på grund af val utöfva representantkallet under vissa år; men det måste erkännas, att då de så högtidligt lofvade att kärleksfullt, ömt allvarligt stödja den unga Svoa, hvars första steg måhända skulle bli stapplande, så ha de gått besynnerligt tillväga. ARR ——L—A