— örtroliga bref från Bismarck, i hvilka denne omtalar kejsaren på ett mycket obesväradt sätt. Pressen i Wien, hvilken diskuterar den Arnimska saken med samma ifver som den tyska, är i öfvervägande grad böjd för att anse Bsmercks till väga gående vara ett stort fol, ätven om Arnim skulle ba försyndat sig, emedan den tyska diplomatiens anseende i utlandet måste under alla omständigheter derigenom lida. Tageepresse säger, att Arnim måste ha rätt att behålla alldeles privata skrif velser, emedan dessa sannolikt innehålla det enda medlet för vederbörande diplomat att försvara sig, i händelse hans föresatte ledare skulle sedan få lust att desavonera honom. Bladet erinrar af denna anledning om, att Bismarck år 1866, kort före krigets utbrott med Osterrike, skickade officiela fredsdepeschor till Preussens ombud i Wien, för att denne pkullo meddela dem till österrikiske utrikesministern grefve Mensdorff, under det han samtidigt skickade enskildt till samme representant förtroliga bref, hvilka invigde honom i Preussens hemliga krigsplaner. Sändebudet., säger nämnda blad, måste naturligtvis i eå fall handla i de enskilda brefvens anda, men han aktar sig nog för att lemna dem ifrån sig; ty i morgon kan saken (aga en besatt vändning, och då är ministern tvungen att desavouera honom. I ett bref från Berlin till samma tidning berättas, att fältmarskalk Manteuffel — f. n. högete befälhafvare i Berlin och en at Biswarcka kände motståndare — skall hafva yttrat i anledning af Arnims häktande: Nu har rikskansleren låtit inspärra, en erkebiskop och en ambassadör; det fattas nu blott en general, för att samlingen snart skall vara fullständig. Jag tror, att turen snart kommer till mig. Hvad det faktiska i saken angår, så har grefven nu undsluppit fängelset och i stället förflyttats till ett sjukhus, der han erhåller tvenne rum. Hani skall! visserligen bevakas af ivenna poliskonstaplar; men ur fängelset är han emellertid. Derjemte har ban inledt en civilprocoss för att få laga dom, huruvida han är berättigad att behålla de mycket omskrifoa aktetyckona som enskild egendom eller icke. Utfaller civilrättens dom nekande, så kan han med behållen krigsära utlemna papperen; blir den deremot jakande, så skall han fortsätta sin vägran, och brottmålsdomstolen skall väl icke kunna aftvinga honom något, som cirilrätten sagt vara hans enskilda egendom. Det ser nästan ut som om de mäktiga slägtintressen, Bismarck; i denna sak manat ut, börjat vinna mer och mer gehör på högsta ort.