28,346 kr. 33 öre; skulder 34,088 kr. 69 öre. Målet uppsköts på 8 dagar, på det att bolagets törlagsman, Leonard Lundqvist, skulle komma i tillfälle att yttfa sig öfver den ingilna bouppteskriagen. Till gode män valdes stadsfiskal Gilljam och grosshandl. J. Wallin. Till rättens ombudsman: notarien Brissman. Från Storkholmsteatrarne. Dag. Nyh. för i går innehåller följande teaternyheter: Stora teatern gifver i morgon afton: Den bergtagna; torsdag: ÅKarl Folkunge ; frodag: Den bergtagna; söndag : Karl Folkunge. Nästa måndag blifver br Salomans debut som Stradella uti operan af samma namn. Fru Stenhammar sjunger Leonora, hr Uddman den knarrige förmyndaren Bassi samt hrr Ohlsson och Janzon de båda röfrarne; äfven får man nöjet samma afton höra hotkapellet utföra en symfoni, komponerad af professor Oscar Byström. Nästa nyhet blifver Den vilseförda (La Traviata), hvaruti äfven en ny tenor, hr II. Westberg, dubuterar som Alfredo. Uti Violettas parti komma fruarna Stenhammar och Willman att alternera. , Dramatiska teatern ger om onsdag och lördag: Markisinnan och Blott en enda dotter; tisdag: Ett namn och Debatanten och hennes far; torsdag: De onyttige; fredag: Notarien Gugrin, med hr Thegerström i titelrollen. Nästa nyhet blir Fröken de la Seigliöre, komedi i 4 akter af Sandeau, öfversättning af K. Almlöf. Dramatiska teatern har ett par aftnar bjudit på två nyheter: Markisinnanoch plott en enda dotter. Narkisinnan är en fin fransysk komedi, som redan från första stund fängslar åskådarens intresse genom den alldeles egna och ovanliga intrigen, mot hvilken vi egentligen blott hafva en enda invändning, nemligen dess temligen löst motiverade upplösniog. Fru Lebreuil är en dam, hvara yngre dagar förflutit temligen stormigt och som blifvit rik genom en manlig väns testamente. Redan i blommen af sin ålder blir hon dock för sin dotters skull en botfärdig Magdalena, ja, ott verkligt helgon (fransyskt nemligen). Hennes renbjertade dotter och hennes äygdige måg dyrka henne och lefva naturligtvis i full okunnighet om hennes föregående lif, som dock lemnat sådana minnen efter sig, att det unga paret, vid moderns besök hos det i Paris, genom sammanträfkandet af åtskilliga omständigheter får veta allt. Da rysa för sin mor, afföga sig hennes förmögonhet till förmån för den rättmätige arfvingen — och sluta med att öfverlemna henne sin lilla dotter will uppfostran. Fru H. Kiomansson spelade sin roll som fru Lebreuil på ett i alla hänseenden sörtjenstfullt sätt. Hr Elmlund, som mågen, iakttog mycken sans och måtta och förstod att inlägga en särdeles fia nyansering i sitt förändrade sätt att efter upptäckten behandla svärmodren. — Bland öfriga i spelet deltagande voro i synnerhet hr Fredriksson som Mariac, husets vän, och m:ll Åberg, Mariacs hustru, förträffliga. M:ll Åberg var en förtjusande grälmakerska till hustru och pisade sin man med en äkta fransysk svartsjuka. — Öfversättningen syntes verkställd med mycken omsorg. Blott en enda dotter är ett litet oförargligt skämt, som håller publiken vid ganska godt lynne, och som enligt vårt förmenande mycket väl kan låta se sig såsom dessert på Markisinnan. Två för en, Tidn. Hernösands P:u meddelar följande: För någon tid sedan anhöll hos k. m:t polske undersåten Salomon Levison i Hernösand att blifva upptagen till svensk medborgare. Detta beviljades och k. m:ts beslut meddelades i Posttidningen. Handlingarne uttogos derefter i departementet af en Salomon Levison i Stockholm, hvilken äfven gjort ansökan att erhålla svensk medborgarerätt, men derpå tått afslag. Försedd med Hernösands-Levisons papper inställde sig Stockholms-Levison å härvarande kansli, hvarest han aflade medborgareed. Inom kort upptäcktes dock förvexlingen, och den rätte Levison fick i förrgår aflägga ed inför kgs bfhde. Anmälan om förhållandet är at kgs bihde gjord hos öfverståthållareembetet med anhållan om förhörs anställande med Stockholms-Levison. Möjligen har denne gjort sig skyldig till ett bedrägeri, möjligen har han ock sjelt blifvit mystificerad. Allt beror af den frågan, om han, innan han utlöste Hernösand-Levisons papper, erfarit k. m:ts afslag å hans egen ansökan. Fisket i Flintrännan. Den under denna rubrik i tidn. Su-P:a till behandling upptagna frågan, hvilken tidningen lofvat att ej släppa ur sigte, erhåller i nämnde tidnings n:r för sistl. lördag en ytterligare belysning, hvilken vi här skynda att återgifva. Tidn. yttrar: I vår artikel af den 28 september omnämnde vi det märkliga förhållandet att de lotsar och fiskare, som lemvade fartyget Legonlon Pöre sin hjelp, med kaptenen kontraherat om 200 såsom bergarelön, att denna summa äfven bekommits (med afdrag dock af 100 kronor) men att det kontrakt som befinner sig i hrr Petit C:os händer, för att tjena som verifikation vid haverihandlingarne, lyder å 250 . Denna upplysning skulle snart bära frukt. Sistlidne lördag den 3 okt. infann sig här i staden kapten Fournier, åtföljd af en af hrr Petit C:nis kontorister, för att uppsöka en af de lotsar, hvilka såsom ombud för bergningsmanskapet lyftat bergarelönen på Petit C:os kontor. Lotsen päträffades på hotell Stockholm härstädes; kapten Fournier begärde ett enskildt samtal med honom, förde honom ned i porten och lemnade der i hans händer en penningebundt. Då lotsen förklarade, att han ej hade någonting till godo, och ville återlemna penningarne, vägrade kaptenen mottaga dem och gick. Villrådig om hvad han skulle göra, men med skäl ängslig för betydelsen af denna opåräknade present, beslöt sig lotsen dock slutligen för att hos härvarande franska konsul i vittnes närvaro deponera det mottagna beloppet, 504 kronor, för att genom konsulns försorg återställas till kapten Fournier. I anledning häraf skref konsul Frick till svenska konsuln i Helsingör med anhållan att han täcktes genom Frankrikes ordinarie konsul derstädes skaffa besked om huru med dessa penningar riktigast borde törfaras. Onsdagen den 7 d:s följde andra akten i detta fräcka intrigspel. Hrir Petit C:nis ombud kom anvo öfver och förmådde de båda lotsar. som lyftat