Från Spanien ingångna telografiska underrättelser göra det nu otvifvelaktigt, att Don Carlos befinner sig i högönsklig vålmåga i sitt läger. Hans eget blad, såväl som den ultramontana pressen i Frankrike försäkrar det på det bestämdasto. Också angifva de i utländska tidningarne intagna uppgifterna om myteriet och mordförsöket, att de blott grunda sig på rykten och enskilda berättelser. Euellertid är det dock mer än antagligt, att missnöje råder inom carlisthären, hvilken af helt naturliga skäl måste genom sin overksamhet demoraliseras, likasom ock de nordliga provinserna i Spanien, som lida af att nödgas underhålla carlirttrupperna, börja finna det närvarande tillståndet outhärdligt och längta efter att bli friade från den tunga inqvarteriogsbördan. Don Carlos skall hafva afskedat sin öfvorbefälhatvare Dorregaray, en underrättelse som dock tarfvar bekräftelse. Sedan någon tid tillbaka spårar man inom Madridpressen en märkbar stämning för konungadömets återupprättande. Tvenne tidningar, hvilka stå i nära förbindelse till ministören, Tberia och Politica, påstå öppet, att monarkien allena kan göra ett slut på det borgerliga kriget samt åter gifva landet lugn och välstånd. Men under det de fordra tronens återupprättando, förbehålla de Big rätten till valet af en monark. Enligt ett i Madrid gängse bonmot, förklara de sig vara anhängare af konung X—. Anmärkningsvärdt är, huru den tyska och österrikiska pressen ätven f. n. med en viss enstämmighet förorda prinsens af Asturien utropande till konung som den enda. möjliga lösningen af det virrvarr, som f. n. råder. I Frankrike ha, såsom förut nämnts, valen till generalråden eller landstingen utfallit med ganska betydande majoritet till förmån för det konservativa partiet, så att republikanerna lidit ett nederlag, hvilket måste vara så mycket känbarare, som de lagt i dagen en stor tillförsigt och fört ett språk, som om de redan vore herrar på täppan. Familjefejden på Korsika har ledt till prins Jerome Napoleons nederlag i kantonen