Från Utlandet. Do faktiska omständigheter vid grefve v. Arnims häktning voro enligt tinningarne från Berlin följande: Grefve Harry Arnim befann sig på sitt gods Nassenheide i närheten af Stettin och firade just sin födelsedag, då sju herrar från Berlin och Stettin läto anmäla sig hos honom i söndags förmiddag kl. 10. Desse herrar voro brottsmålskommissarien Pick med tvenne andra ombetsmäs, två herrar från utrikesministeriet, en prokurator från Stettin samt ransakningadomaren vid Berlins stadsrätt, assessor Pescatoreo. Den sistnämde begärde af grefve Arnim, att han skulle utlemna sju bref eller aktstycken, hvilka tillsändts honom från utrikesmmisteriet med Bismarcks namnteckning, under den tid Arnim var sändebud i Paris. De beröra enligt uppgift enskilta intressen och skola vara grundvalen för en civilrättslig fråga, som grefven redan inledt eller förberedt (dock heter det i senare officiela uppgifter, att de ifrågavarande papperen icke angå onskilta intressen). Grefve Arnim förklarade, att han icke hade dessa papper hos sig och att han för öfrigt icke heller tänkte utlemna dem, emedan han ansåg dem vara af evskild natur. Vid den husundersökning, som anstäldes straxt efter denna förklarings afgifvande, påträffades icke de ifrågavarande papperen; deremot togos i beslag grefvens kopieböcker, i hvilka hans korrespondens fans afskrifven, jemte ett bref till kejsar Wilhelm rörande denna sak samt flere bret till grefvens sakförare i Berlin, br Munkel. . Greive Arnim sjelf häktades och anlände med sin hustru till Berlin kl. 6 på qvälien; de tjenstemän, som underrättat honom, att han var häktad, voro med på samma tåg. Grefven aflemnades i Berling stadshäkte för undergående at ransakning, men slapp dock att sitta i cell, utan erhöll ett enskilt rum, der hans betjent fick först servera honom med mat från en restaurant, eburu förbud äfven häremot utfärdades redan i måndags eftermiddag. Hans familj har inlemnat en med läkarebetyg försedd begäran om, att grefven måtte på grund af sin svaga helsa försättas på fri fot, men äfven detta har vägrats; och grefven skall för öfrigt ännu vara frisk. I söndags eftermiddag företogs en husviBjtation jemväl i Berlin, neml. hos grefve Arnims svärmor, grefvinnan Arnim-Boitzenburg; men icke heller här fann man något af det, hvarefter man gick på jagt. Gretvens bäktning har väckt oerhördt uppseende i Tyskland. Grefven har ända tills helt nyligen stått på den vänskapligaste fot med kejsar Wilhelm, och om der finnes någon, som kan upptaga kampen med Bismarck, så är det han. För öfrigt ekall man väl icke i Berlinspressen eller i allmänhet i Tysklands offentliga organer kunna vänta sig närmare upplysningar om denna sak; ty de flesta tidningarne skrifva endast, hvad Bsmarck önskar eller dikterar, och de få oppositionstidningarne äro i en så tryckt ställning, att de icke våga tala rent ut. Det är således af brefven till de engelska och franska tidningarne, man kan vänta sig de nödiga och bästa upplysningarne. De mera moderate se i häktningsåtgärden ett bevis på, att rikskansleren spelar ett förtvifladt spel. Otvifvelaktigt är, att han förnämligast haft för afaigt att göra en farlig och hatad motståndare oskadlig, genom att sälla honom i gapstocken och sätta honom bak lås och bom. Men detta är en mycket farlig taktik, ty den måste naturligtvis leda dertill, att grefve Arnim och hans vänner skola å sin sida icke längre hysa något undseende, utan anstränga alla krafter för att komma åt Bismarok. Och det sätt, hvarpå grefven sjelf behandlats, måste drifva honom från de fronderande kretsarne ut på den stora politiska arenan. Från Spanien ingångna telegrafiska un