(Insändt,) Lossning af varor från ångbåtar, Hvar och en som haft något att göra med emottagandet af varor från de på utlandet gående ångbåtarne har säkerligen, mer än en gång, nödgats med harm åse, buru vårdslöst och utan all bänsyn till varans mer eller mindre ömtåliga beskaffenhet, lossningen bedrifvits af de dertill, af vederbörande rederier, använde lösa arbetare. Det är alldeles icke något ovanligt, att lådor och andra collies, innehållande glas och annat ömtåligt gods, få gå for run utför Jandgången och med en väldig stöt hamna på kajen. Protester och varningar från mottagarnes sida hjelpa härvid till intet. Svordomar och skällsord blifva vanligen det enda svaret. Har man något gods, som man är synnerligen rädd om, ges vanligen ingen annan utväg för att vara säker, att ej få det krossadt, än att med pengar till bränvin köpa arbetsfolkets gunst för :iltället. Huru i alla afseenden demoraliserande detta måste verka inses lätt. Såsom exempel härpå må anföras hutusom, helt nyligen, en godsegare, som, i motsats till några öfriga emottagare af ett parti varor af samma slag, vägrade att gifva drickspengar fick ett af sina collies händelsevis vräkt i gatan så att det sönderbräcktes och en del af innehållet förstördes. Att ett så groft oskick vid den allt mera ökade varutillförseln här i staden kunnat få fortgå så länge som skett är nästan oförklarligt. Men skall det än vidare fortgå? Finnes intet medel till stäfjandet af detsamma? Skulle det icke kunna vara någon möjlighet att arbetslag af ordentligt folk med af poliskammaren tillsatta, ansvariga förmän, kunde i likhet med bärarelaget och dylika, uppsättas och ställas under ordningsmaktens speciella uppsigt, på det att denna vigtiga del af varutrafiken mätte undkomma det godtycke, prejeri och öfriga obehag hvarmed den för närvarande besväras. Göteborgare.