Ivarjehanda. Verldens ände. Figaro berättar om den engelske presten Edward Irving, hvilken, som bekant, i London bildat en ny sekt, att han predikar på ett fält utanför staden, inför 4 till 5000 personer. Hans förnämsta lärosats är den om verldens snara förstöring. Denna förstöring skall, säger han, börja i sådana städer som London, der lasten mer och mer ntbreder sitt välde. Under gängen af sin predikan förordar han sig sjelf i de tusendes gunst. Eftersom slutet är så nära, äro de frikostiga, och han skall redan ha insamlat fem tusen pund. Ett lyckligt utbyte. Med ett af de tåg, som nyligen stötte tillsämman vid Thorpe i England, var en ung dam, som kom från Yarmouth. Under färden bad hon en herre utbyta plats med sig, emedan hon icke tålte att åka baklänges och han uppfylde hennes begäran, Senare egde sammanstötningen rum, och den förekommande herren fick för sin artiga beredvillighet böta med lifvets förlust, under det damen var alldeles oskadad.