änna sig tillintetgjord och tänka på att återresa till 1 verige. Sista aftonen Lundqvist vistades i Filadelfia, beaf han sig ned till telegrafstationen för att tesegraera till sin i Chicago boende broder. Han adreserade telegrammet mycket riktigt till mr Lundqvist Chicago, men undertecknade detsamma med namnet etterberg. Just som han inlemnat detta telegram, reps han af tvenne detektiva poliskonstaplar, som, fter hvad han trodde, en längre stund observerat ionom och då de märkte till hvem ban telegraferade ripit honom. (Det torde bär böra nämnas, att i undqvists häritrån lemnade signalement ingick äfen den uppgiften, att han hade en broder med amma namn i staden Chicago). Han fördes genast häkte; men erkände ej till en början, att han ore den efterlyste Lundqvist. Först dagen derpå igaf ban för svensk-norska konsuln en fullständig erättelse. Den 10 afsändes han under bovakning till Nework, der han inför konsuln afgaf en frivillig becännelse om sitt brott och frågade, om det ej tillätes sionom att försona desamma i Amerika. Då han lerpå erhållit ett nekande svar, hade han förklarat ig villig att frivilligt återvända till Sverige. Efter ett ytterligare förhör inför en myndighet fördes Lundqvist till ett fängelse, der han förvarades de sista dagarne af sitt vistande i Newyork. I detta fängelse hade han det ganska komfortabelt; fångarne ega att från kl. 6 på morgonen till samma tid på aftonen vistas hvar de behaga inom fängelset, hafva rätt att taga emot visiter och tillfälle att köpa cigarrer samt mot en afgift af 15 dollars i veckan äta middig vid table ehöte, då fängelsedirektören och bokhällaren besörja serveringen. När Lundqvist greps, hade han omkring 340 gulddollars qvar af sin reskassa. Dessa penningar togos i förvar och finnas hos svensk-norske konsuln i Newyork. Lundqvist hade emellertid fått behålla sitt guldur, och en vacker dag kommer en af fängelsets i Newyork bokhållare till honom och säger: Herrn kan icke utlemnas; vi skola skaffa en advokat, om herrn kan betala honom. Då L. svarade, att han ej egde några kontanter, hade bokhällaren pekat på uret och låtit förstå, att han på detta sätt kunde skaffa mynt. L. lemnade frän sig klockan, fick tillbaka ett pantqvitto, som löd på 74 dollars, men erhöll ej sjelf mer än 65. En lagkarl, som hette N. Watje, efterskickades då och upplyste L., att han icke kunde utlemnas, samt begärde och erhöll för denna konsultation 40 dollars. 15 dollars kostade table dhöten, ehuru han endast vistades i fängelset 3 a 4 dagar, 5 dollars måste han betala förut nämde bokhällare, för det denne erhållit förebråelser för transaktionen med uret, och en god del af återstoden åtgick till cigarrer, hvilka voro ganska dyra i fängelset. Slutligen sålde L. pantqvittot för 5 dollars och äfven dessa ströko åt, så att L. kom tillbaka blott och bar på mynt och äfven på kläder, hvilka frånstulits honom i längelserna. På hemvägen hade han haft sin frihet, ehuru han var bevakad. I fredags anlände Cimbria till Hamburg och dagen derpå afsändes Lundqvist till Lubeck, der han af svenske konsuln förklarades skyldig att träda i häkte. En af våra brefskrifvare skrifver i förgår bland annat om samma händelse: Bedragaren Lundqvist ankom hit i dag vid niotiden med ångf. Bore. Polisintendenten Rubenson och en större polisstyrka hade instält sig för att mottaga fången. Ett ganska betydligt antal personer, deribland många bättre klädda, hade samlats å kajen för att få se brottslingen. Hurrarop uteblefvo icke, då han fördes i land. Personer, hvilka kände honom och nu sågo honom, uppgifva, att han under den korta tid han varit borta, har nästan till oigenkännelighet blifvit förändrad. Det uppgifves, att en person, med hvilken han sammanträffat kort förr än han skulle gå ombord på det fartyg, med hvilket resan till Amerika företogs, underrättade polismästaren här om fartygets namn och destinationsort, hvarigenom det blifvit möjligt att pr telegraf begära Lundqvists häktning i Newyork och att lemna uppgift om, med hvilket fartyg.han skulle anlända. Nu är otåligheten stor att få erfara, huruvida genom den bekännelse Lundqvist kommer att göra, några personer blifva komprometterade, men sannolikt är, att endast hans förre kompanjon invigts i bedrägerierna, fastän åtskilliga, med hvilka han inlåtit sig i affärer, begagnat, sig af hans penningebehol. Återstår sedan också att veta, om han verkligen kan fällas för de brott, som uppgåfvos då han i Newyork utlemnades. I annat fall torde ännu icke vara riktigt klart, om han enligt extraditionsfördraget kan dömas till något som helst straff. Uppmarkska mordet, Tyvärr — skrifves det till red:n — hafva utsigterna att upptäcka ingeniören Uppmarks mördare mörknat, sedan de för mordet misstänkta kunnat styrka, hvar de vistades, då brottet blef förötvadt. Spaningarne efter mördarne slappas naturligtvig, då hvarje vägledning nu upphört, och enda resultatet af spaningarne har varit att några lösdrifvare, hvarpå stor tillgång äfven i den orten finnes, blifvit förhörda och sedan begifvit sig bort. 4 Riksdagens Första kammare. Inom Östergötlands landsting kommer oj något val för fyllandet af den efter framl. frih. Funck lediga plats i Första kammaren att ega rum, af den orsak, att staden Norrköping utträdt ur landstioget och numera utser sin egen representant i nämnda kammare. Statsrevisorerna, som i början af innev. månad besökte befästningarna i Stockholms skärgård, komma d. 24 d:s att afresa till fästningen Carlsborg, för att taga i betraktande dervarande befästnings och förrådsbyggnader enligt de nya och förändrade planer, som på de sednare åren blifvit följda. Sökande till bataljonsläkaretjenst. Till förste bataljonsläkaretjensten vid Elfsborgs regemente är andre bataljonsläkaren vid regomentet d:r A. B. Thulin ensam sökande.