HD 7 C47 H G44 1837 som minister. Vid början af de orientaliska förvecklingarne sändes Guizot 1840 som sändebud till England, på hvilken post äfven den kort derefter till makten komne Thiers behöll. honom. I England åtnjöt han personligt anseende, men led diplomatiskt nederlag, 1 det att den orientaliska frågan afgjordes inför hans ögon honom ovetande på ett för Frankrike kränkande sätt. Sedan Ludvig Filip afskedat Thiers, tillträdde G. det tvetydiga arfvet, i det han, under marskalk Soults presidentskap till namnet, d. 29 okt. 1840 öfvertog ledningen åf kabinettet, ja, tillochmed utrikesportföljen. Ar alla julimonarkiens kabinett varade detta längst, men var också dess sista och visade sig egentligen blott som verktyg för konungens personliga politik, hvilken hade till syftemål: utåt fred åll hvad pris som helst, inåt vapenhvila. Gnizot visade mot oppositionen och dess anhängare inom folket ett stolt förakt och berömde sig tillochmed öfver sin egen opopularitet, men ådagalade både i de inre och yttre förhållandena en sådan svaghet, att han bidrog mest till att sätta det konstitutionela konungadömet i vanrykte och påskynda Julitronens fall. Efter revolutionen 1848 anklagad för högförräderi lyckades han undkomma till England, men fick snart vända tillbaka till Frankrike, der han sedan mest egnade sig åt skriftställeri, såsom förf. af sina Memoirer, Frankrikes Historia för ungdom och smärre afhandlingar i religiösa ämnen. . Hans första hustru, född de Meular, var författarinna, och är hennes hufvudverk Lettres sur P6ducation; hans andra hustru, född Dillon, har äfven gjort sig bemärkt som författarinna af skrifter om uppfostran. NMed alla sina fel var dock Guizot en i många hänseenden utmärkt man. Hans största fel var kanske dock hans maktbegär, för hvars tillfredsställande han kunde lemna sitt samtycke till äfven låga handlingar. Såsom sådan må väl betecknas det diplomatiska schackdrag — vare sig att han eller Ludvig Filip sjelf var dess upphofsman —, genom hvilket man ville åt en af konungens söner skaffa tillträde till Spaniens tron, i det man gifte bort den lidelsefulla Isabella med en man, som skulle lemna trygghet ; för att inga arfvingar skulle stänga vägen för Orlgansen — en plan som Isabella dock visste att grundligt korsa. ij Henrik Ibsen var häromdagen föremål för en varm hyllning från Kristiania teaterpubliks sida. På teatern gafs nemligen hans De Unges Forbund, hvilken åsågs af skalden sjelf. Efter föreställningens slut ljödo stormande rop på Ålosen!, och skalden måste slutligen framträda på scenen för att mottaga publikens hyllning i en åska af applåder och lefverop. Danmark och Tyskland. Till -Pall Mall Gazette telegraferas från Berlin följande officiösa meddelande: Danske ministern vid härvarande hof, baron Quaade, som förkortat sin permission, har kommit tillbaka från Köpenhamn och blef i går (d. 9 d:s) mottagen i audiens i utrikesministeriet. Det säges, att daneka regeringen kraftigt protesterat mot fördrifningen af danska un ersåter från Slesvig. Pansarskeppet Danmark. Det uppgifves i ett telegram från Köpenhamn till de engelska tidningarne, att försäljningen af pansarskeppet Danmark till Kina strandat derpå, att japanska regeringen som repressalie hotat med att uppbringa danska fartyg i dervarande farvatten. Processkostnader i England. Den verldsbekanta rättegången, hvaruti slagtaredrängen Arthur Orton sökte tillvinna sig minderårige sir Altred Tichbornås egendomar, har tillskyndat den senare, vinnande parten omkostnader till ett belopp af 91,667, eller mera än 113 million kronor, hvarför hans målsmän blifvit genom en nyligen utfärdad parlamentsakt bemyndigade att upptaga lån å fastigheterna. Om man till blott hälften beräknar utgifterna å Ortons sida, bestridda dels af fanatiska eller spekulerande understödjare, dels genom offentliga insamlingar och) försäljning af mannens utfärdade Tichborne-bonds; och om härtill läggas kostnaderna i den efterföljande brottmålsprocessen mot Orton, hvilka för åtalets utförande å kronans vägnar uppgingo till omkr. Å 70,000 och väl ej voro obetydliga åsvarandens håll, så får man en totalsumma af öfver 312 millioner kronor. Döfsstummekongressen i Wien, den andra internationala i ordningen, öppnades d.; 6 d:s af ordf. i det tillfälliga utskottet, Jacques Löw från Wien. Deltagarnes antal öfversteg allas förväntan; nära 200 af abb de PEpG lärjungar hade infunnit sig. De särskilt delegerades antal var 56, och bland desse var srån Sverige direktör Berg. Kongressmedlemmarne följde förhandlingarne, hvilka försiggingo pantomimiskt, med lika god uppsattning som ifver. Öfverläggningarne skedde i fullt regelbunden ordning, naturligtvis utan vissa parlamentarismens ovanor, såsom: hör!, aha!, bravo! tat! proposition ! etc. Af de fattade besluten må nämnas, att kongressen förordade byggandet af eåväl skolor som hospital för döfstumma, upprättandet af, fortbildningsskolor (Berg upplyste att för 4250 döfstumma i Sverige funnos endast 10 anstalter och 2000 sakna all undervisning), och inrättandet af sparkassor för döfsumma. Den tredje kongressen af denna art skall hållas till nästa år och i Dresden. Postkongressen i Bern öppnas i dag, d. 15 sept., och synes vara af natur att förtjena följas med uppmärksamhet, alldenstund den afser åstadkommandet af ett postfördrag, som omfattar hela den brefskrifvande verlden. Hufvudprinciperna för detta fördrag, för så vidt de icke afse bestämmelser hvilka redan stadgats i de mellanfolkliga postfördragen, kunna sålunda sammanfattas: 1. Hvarje särskild postförvaltning uppbär inkomsterna för sig, och lyfter af de sända frankerade korrespondenserna frankotaxan samt af de mottagna ofrankerade och otillräckligt frankerade brefven portotaxorna. 2. Transitoporto godtgöres icke, så framt de stater, öfver hvilka sändningarne gå, icke måste för dessa bestrida bevisliga verkliga och stora kostnader, i hvilket fall de hafda utgifterna ersättas. 3. För befordring sjöledes skola, om densamma omfattar mer än 300 knop, billiga taxor bestämmas. 4 Alla försändninar skala kunna rakammon