kå mycket farligare, som man ingalunda svät var i okunnighet om, att kejsaren i grunder mera sympatiserar med grefve Hohenwarti foderalistiska program, än med Auersaperg tysk-centralistiska politik, hvilken fordra czechernas nationala underkastelse. Särskilda törsigtighetsmätt ha derför tagits. Prag är prydt med oräkneliga slaggor, men uteslutando böhmiska (rödt-hvitt) och blå-hvita (kejsarinnans färg som bayersk prinsessa; inga panslavistiska emblemer synas till. Den stora triumfbågen är endast prydd med kejsarens valspråk: Viröbus unitis! icke med czechiska inskrifter, hvilket förut varit fallet. Det cuochiska bladet Pokrok hade föreslagit, att man skulle förfärdiga transparenter, på hvilka det kejserliga roskriptet af d. 6 sopt. 1871 (om erkännandet af Böhmens politiska rättigheter) skulle läsas; denna demonstration har på det strängaste förbjudits af myndigheterna. i Ståthållaren i Prag har derjomte infordrat texten till hvarje välkomsttal och helsning till kejsaren, för att underkasta den en noggrann censur. De skola alla vara affattade i all. männa lojala ordalag och utan någon lokalfärg. Med lokal menas här czechish, Myndigheterna ha vidare tillkännagitvit, att kejsaren icke skall mottaga något offentligt tilltal vid äreportarne eller liknande ställen. I tisdags skulle gifvas stor taflel i hvita salen på Bradschia (den gamle konungaborgen). Don österrikiske krigsministern general Koller ämnar begära ett anslag af 45 mill. gulden för att kunna vraka alla de forna kanonerna och i stället inköpa Kruppska stålkanoner, kvilka för ögonblicket utgöra det mest och lifligast omhandlade samtalsämnet inom de militära kretsarne. Frankrikes hufvudstad har i dessa dagar haft besök af storfurst Konstaatin, kejsar Alexanders broder, som ämnar begagna baden i Biarritz. Då storfursten kommer tillbaka derifrån, skall han uppehålla sig ett par veckor i Paris, hvarest officiela fester då skola gifvas till hans ära. Fastän storfursten nu var der incognito, aflade han likväl besök hos marskalk Mac Mahon, som genast besvarade det. Storfursten besökte äfven Thiers, hvilket var ett ganska vackert drag af honom, ty den, som måst gifva makten ifrån sig, blir just icke bortskämd med dylika bevis på uppmärksambet. Besöket varade en halt timme, och storfursten var åtföljd af ryska sändebudet, furst Orloff. Det är lätt att föreställa sig, hvad som egt rum vid detta besök. Efter det de ömsesidiga helsningarne vexlats, har den gamle statsmannen tagit till ordet och talat oafbrutet, för att göra det riktigt tydligt för sin höge gäst, att det tyska kejsardömets upprättande är till lika stor skada för Ryssland som för Frankrike. Furst Orloff har emellertid efter all sannolikhet sett ut genom fönstret oller sökt att på annat sätt förströ sig; ty hvad Thiers sade, det har han hört många gånger förut. Den torne presidenten är fullt och fast öfvertygad om, att Preussens utvidgning är en olycka för Europa, men isynnerhet för Frankrike och Ryssland, och med den ihardighot och lidelse, hvarmed denne evigt unge gubbe förvånar verlden, begagnar han hvarje tillfälle att utveckla sina åsigter för de ryska notabiliteter och statsmän, med hvilka han sammanträffar. Då nationalförsamlingen var samlad, brukade furst Orloff ständigt fara ut till Versailles, och det är allmänt bekant, att Thiers då passade på honom. Så fort Orloff tagit plats i en kupå, satte sig Thiers inne hos honom, fick tag i hans ena knapp, och nu gick det löst med ångans fart. Då de en gång stego tillsamman ut på bangården S:t Lazaire i Paris, bade Thiers. ännu icke: hunnit med allt, som han hade att säga, och de kringstående hörde furst Orloff leende utbrista: Det är mycket möjligt, att ni har rätt; med äfven om jag vore at en annan mening, skulle jag ju icke kunna komma någon väg med eder, ty ni ger mig ju aldrig lof alt säga er emot. f Då den tappre general Ducrot i november 1870. företog sitt bekanta utfall från Pa-Jr ris vid hvilket knötos så stora förhoppningar, I läste man på gathörnen en proklamation med hans namn under, å hvilken funnos de spare tanska orden: Jag skall endast vända tillå baka till Paris som död eller segraro. Geno: ralen har mångfaldiga gånger måst äta upp I E dessa ord. Nu upplyses det emellertid af en IX trovärdig person, att Ducrot aldrig sjelf afI c gifvit det högtidliga löftet. När han ryckte i in i Paris, kunde han knappast tro sina egna J. ögon, då han läste proklamationen och den ? anförda tiraden; ty han var ej författare till i. den, Hans första tanke var att skjuta sig en (c kula för pannan; men förnuftet tog svart ut)? sin rätt, och han begaf sig genast till den I nationala försvarsregeringen för att få gåtan I 4 löst. Det visade sig nu, att det var Jules E Favre, som skrifvit proklamationen. a Fiån Spanien intet vidare nytt för I, dagen, utom det att full bekräftelse på berät tlsen om en skottvexling, mellan de tyska I kanonbåtarne och carlisterna ingått. Times-e inehåller i anledning häraf en ledande arti-A sel, hvari bladet varnar Tyskland för en väp: rad ioblandning i Spanien erinrande om NaH. poleon 12stes öde. 86 General Zzabala har nedlagt öfvorbefälet Å ifver nordhären, inom hvilken missnöjet med öå nonom stegrats alltmer och mer. 3 Tyska sändebudet i Madrid, grefve Hata-— eld, och österrikiaka d:o, grefve Ludolf, hafva på resan dit genom Spanien mottagits på I lera ställen med liflig sympati. I Avila gafs dt ör dem en bankett. tr Förbundsrådet i Schweiz har till d sk Okt. ivkallat den sördragsenliga internatiopo nala kommissionen. för att undersöka framste