Gästis förete under middagsserveringsuden s8h liflighet, som är fullkomligt storatadsmessig. Alla bord upptagna, ifrig konversation öfverallt, nickningar och utbyte af helsningar med kommande och gående vänner och bekanta, som fiskar i vattnet fram och åter kilande gargoner och, det bästa af allt, en servering, som lemnar föga eller intet öfrigt att önska, och detta till så modereradi pris, att man för en krona kan intaga en god och alla billiga anspråk tillfredsställande middag. Å Flustret och Rullan är det egentligen mot aftnarne det glada lifvet kommer i gång. Förstnämnde ställes egare är den allmänt kände källarmästaren Calleberg, som nu senast låtit tala om sig med anledning af den storartade anläggning för försäljning at svensk punsch, som han etablerat i Paris. Mannen började sin bana på en ganska anspråkslös ståndpunkt i samhället och har genom energi och förvärfsförmåga upparbetat sig till en förmögenhetsställning, som anses vara högst solid. Ursprungligen hette han Calle Berg, men alltefter som , hans affärer utvidgades, sammandrogs namnet, så att dess begge delar en dag blefvo ett. Flustret är en den trefligaste sweitzeri-sommarlokal man gerna kan önska sig, och då den i temligen bizarr stil hållna byggnaden om aftonen prunkar i en den rikaste oklärering af gaslågor och kulörta lyktor — ända till 500 gaslågor lära här hvarje afton vara tända — företer densamma, sedd nere från stranden af Fyris-ån, en verkligen förtrollande anblick. Eftermiddagar och aftnar utföres här musik, för närvarande af de s. k. -illeranterna(en afdelning ur Dalrogementeta musikkär, stående under direktör Dilles anförande), och får man då någon gång omvexlande med densamma höra de friska tonerna af en studentqvartett klinga genom den stilla aftonen, så är det sannerligen ens egen skull, om man ej skall finna sig nöjd och belåten. Rullan, som reser sin rymliga, at flere kägelbanor — deraf namtet — omgifna lokal inom en plantering, åt ena bållet begränsad af jernbanan och stationshuset och åt andra hållet af stadens lilla nätta teater, är måhända ett ej fullt så trefligt ställe som Flustret och ej heller så träget besökt af studenter som det sist nämda, men ett afgjordt företräde har denna lokal framför konkurrenten och det är dess ypperliga kapell, bestående af medlemmar ur Uplands regementes musikkår under ledning af direktör Dillström, hvilken ledning ådragit kapellets hrr musici en benämning, som på långt när ej klingar så vackert, som den musik de göra. Middagar, äfven under mat-tiden, och aftnar bjuder detta kapell på verkligt konstnärligt utförd musik, och bland annat finnes här en trumslagare, som lär vara den förste inom landet på sitt visserligen både vigtiga och högljudda, men dock föga tacksamma instrument. Då denne artist, ty så må han väl kallas, om aftonarne utför de hvirflar, som inleda slutnumret — svenska armåns tapto — så lyesnar hela åhöraroskaran med verklig andakt derpå, och att numret aldrig aflöper utan ett eller flera da capo, behöfver knapt sägas. Senast har man här trakterats med en tonmålning, omfattande en mängd populära sånger och danser, så arrangerade, att ett och annat solo-nummer utföres af någon musikus placerad å taket till den midt emot musikpaviljongen belägna värdshusbyggnaden. Rätt som det är ljuder härifrån de kända tonerna af sången Rullan går, utförda å, som det tyckes, barntrumpet, och i hög grad komisk Blir effekten, då trumpeten plötsligt afbrytes af hela orkesten, som i vackra harmonier spelar den vulgära melodien till slut. Nekas kan ej, att stycket för resten väl passar för lokalen och I festlig skrud den gamla Rullan står Och lyssnar tjusad till hur Rullan går! Det är en sed hos vissa här studerande nationer, att de af dess medlemmar, som ligga var för sommaren, någon gång under tiden ställa till en 8. k. potatissexa, dervid hufvudanrättningen utgöres af sill, potatis och kräftor. Jag har haft nöjet vara inbjuden till ett par dylika tillställningar, hvilka äro af det slag, som endast lefnadsfriska studenter kunna anordna. Den första potatissexan jag bevistade gafs af vormlänningar i förening med vestmanlänningar och dalkarlar. Meningen hade varit, att festen skulle försiggå under bar himmel i en vacker, landtig trakt utom staden, men väderleken lade hinder i vägen härför och tillställningen egde i stället rom å vermlänningarnes nationssal, en rymlig och präktig lokal, hvars väggar prydas af porträtt af sådana storheter som en Tegnr, Geijer, Fryxell, Byström och Ribbing. Dekorerad med kulörta lyktor tog salen sig belt prydligt ut och festen i sin helhet, illustrerad som den var af åtskilliga inbjudna bedersledamöter, exempelvis prof. Swedelius, redaktör Edquist, bokhandl. Schultz m. fl, var i hög grad lyckad och angenäm. Sedan den materiella delen af kalaset var undanstökad och bålar blifvit framsatta, aflöste hvarandra oupphörligt humoristiska tal, deklamationer samt sånger och det hela förlorade i sanning intet på att ett par af de ofvan nämnda storgubbarne förekommo bland talarne. Äfven jag fick mig en skål och Göteborgs-Posten särskildt ev, vittnande om att vår tidning och dess sträfvanden ha att glädja sig åt mycken välvilja inom Upsala universitet. — Den andra tillställningen af här omförmälta slag firades inom Uplands nation och hade i hufvudsaken samma karakter som den ofvan omnämda. I ett hänseende öfverglänste dock upplänningarne kamraterna, nemligen genom den herrliga sång som här presterades. Nämde nation räknar bland sig flera af de mera framstående sångsörmågorna inom studentkåren och att jag, som i eå hög grad tjasas af student såogen, här hade en verklig bögtidsstund, be höfver väl knappast sägas En rolig episoc under aftonen var, då en glad dansmusik upp spelades och de unga männen af hjertans lus mn stll att svänga om med hvarandra 2—: D—. a MV pr fn