jet så, att de utgöra en verklig ledning för den 3: tora och mindre erfarna allmänheten. Vid ofvan-1Å vämda landtbruksoch industrimöte synes det minpå ire än vanligt hafva lyckats vederbörande, att tillredsställa ens allmänna omdömet och så mycket min-m Ire en stor del utställare. v. Med förbigående af alla mindre — mer eller Så nindre befogade — anmärkningar, som blifvit gjorda, vi vill ins. endast hålla sig till de mera grava och saknar tyvärr icke materialier ändå. Vid första gruppens första klass, vagnsoch ridhästar, anmärktes af verkliga bästförståsigpåare såsom ganska besynnerligt, att ett sto under katalognumret 9 kunde tilldelas 1:sta priset, då det icke allenast var -behäftadt med ett. stort öfverben på venster fram, utan äfven haltade. Vidare att i afdeln. åkerbruksoch årbetshästar n:r 53, en 3-ärig ardennerhingst, med för öfrigt runda och vackra former, kunde erhålla 1:sta pris, då han bade det stora felet att vid så unga år kota ötver, såsom det på sportspröket heter, och hvilket lärer antyda svaghet, eller att benen icke passa ihop med den öfriga kroppen. Gå vi så till hornboskapen, så måste vi komma ihåg, att det var afvelsdjur och icke gödboskap som här skulle bedömas; men icke förty lemnades 1:sta priset åt n:r 275, en 3-årig tjur, såsom det uppgafs, af ren ayresbireras, hvilket dock af många betviflades. Han var stor, tjock och fet och höll säkert sina 100 l4. lefvande vigt; men som afvelsdjur var ban komplett oduglig. Egaren sålde honom också till en slagtare från Göteborg, såsom det uppgafs för 500 kronor. Detta sätt att prisbelöva, påminner ins. så lifligt om, huru en flink kreaturshandlare i trakten at Töreboda, temligen vida känd under namnet Gustaf i Knektebacken, för 2 år sedan reste till vestra Sveriges första landtbruksmöte i Wenersborg och vid förbifarten köpte en stor och vacker gällbagge vid Blombergs egendom på foten at Kinnekulle — tog baggen med sig till Wenersborgsmötet och erhöll der 1:sta pris, nemligen större silfvermedaljen och, om jag minnes rätt, 30 rår dessutom. Sålde vidare kastraten derstädes till en slagtare och skrattade rätt hjertligt åt både prisdomarne och sin goda tur. Att allt som rör bränntorf och dennas beredning, nu skall följas med stort intresse, är helt naturligt, då icke allenast vedpriserna äro uppjagade till en förut knappt anad böjd, utan ätven tortven dessutom med mycken fördel läter sig begagnas vid åtskilliga industriela företag, i stället tör träeller stenkol. Vid mötet voro utstälda 2:ne toriberedningsmaskiner, neml. en af bolaget Einar från Stockholm och en af hr Joh. Jac. Ros i Norrköpirg, hvilka egentligen voro de täflende och hade nägot nytt att bjuda på; ty de andra båda, neml. af hrr Trotzig och Samuelsson,.voro förut kända och vida underlägsna i tillverkningsförmäga. Einar erhöll 1:sta pris med guldmedaljen och br Ros silfvermedalj. Det är egentligen denna prisbestämmelse, som manat ins. att gifva offentlighet åt sin och många andra mötesbesökandes 10rväning och ogillande. Då man anställer en opartisk jemförelse mellan dessa båda maskiner, hvarvid ins. tör kortheten skull tager sig friheten kalla den ena Einar och den andra Ros, så utfaller den sålunda: Einar är, med undantag af vexlingar och vexeltappar, helt och hållet af trä och något hvar förstår lätt, att då en sådan under c:a 4 månader af året begagnas och blir genomsyrad af den råa torfven samt de öfriga 8 månaderna står obegagnad, så gistnar han och kommer lätt i olag samt ruttnar inom jemförelsevis kort tid. Ros är helt och hållet af jern. Einar är försedd med ett slags skruf, som srampressar torsmassan genom munstycket nära nog i samma ofullständigt bearbetade skick som den inmatas i maskinen, hvilket har till följd, att torfven behöfver mycket längre tid för att torka och blir aldrig riktigt torr; ty då massan icke är genomarbetad blir torfven mer än skäligt porös och insuper fuktighet ur luften, isynnerhet om nätterna, som alltid har någon fukt att bjuda på, äfven under de torraste somrar. Vidare följer höraf, att denna torf lättare sönderfaller och smular sig vid transport deraf, hvarigenom icke ringa förlust uppstår. Ros har icke allenast knifvar i den kringgående axeln, utan äfven sådana fastsittande på maskinens insidor, hvarmedelst massan blir fullständigt genomarbetad och frampressas genom ett munstycke, som dervid bildar ett genomgående hål midt i torfven, och hvilket gör, att den torkar dubbelt så fort som den kompaktie. Einar fordrar 6 å 8 hästars lokomobil, då Ros endast behöfver 3 å 4 hästars. Hvad afverkningsförmågan beträffar, så har Einar blifvit af utställaren uppgifven till 30,000 pr dag, men då man, för att kontrollera denna uppgift, tre särskilda gånger stod med klockan i hand, när maskinen var i full gång, så kom man till det resultat, att den icke kunde lemna mer än 18 högst 20,000 pr dag om 12 timmar. : Ros var uppaifven till 6 å 8000 pr dag och då man på samma sätt förfor vid denna, så syntes han lemna 8400 st. på 10 timmar och sålunda medgifva t. o. m. tillsammantaget 2 timmar om dagen för reagöring af maskinen från rötter etc., som emellanåt lärer behötvas. När nu torfven från Ros är till kubikinnehållet något mer än dubbelt så stor som Einars, så blir båda maskinernas afverkningsförmåga i detta hänseende temligen lika. Vid de anstälda försöken, då den råa torfdyn fanns framkörd på stället, användes vid Einar 4 man, 6 qvinnor och 1 pojke, men då bortfördes icke de färdiga torfstyckena till torkning, utan kastades i hög invid maskinen. Tänker man sig några få veckors arbete med denna maskin på allvar i en torfmosse, så fordrar den flere tunnland till torkplats, då kakorna måste läggas platt på marken, och då bli hvarken 20 eller 30 personer tillräckliga vid denna maskin. RR Vid Ros användes under enahanda förhällanden 4 man, hvaraf de 2:ne, som borttogo de sardiga tortrören från maskinen, mycket väl kunna utbytas mot 2:ne qvinnor. Vidare bebötvas4 qviunor eller pojkar för att på de 4 små enkla railvägarne bortföra och afsätta torfrören på torkplatsen, der de ställas i upprätt slallving, litet lutande emot hvarandra. Genom denna anordning och då rörtortven onekligen torkar mycket fortare än den andra, så behöfs ej en åttondedel så stor torkplats som för Einar, och i följd deraf en vida mindre arbetsstyrka. Detta hvad tillverkningen beträffar. Vid förbrukningen är det en känd sak, att rörtorfven förbrinner med större liflighet och lemnar intensivare hetta, dels till följe at den större torrletsgrad hon eger och dels tilltölje af sin ihålighet. Det bar af en och annan mindre praktisk sakttagare apmärkts såsom ett fel eller åtminstone en ofullständighet hos Ros, att hon icke likasom Einar står på hjul. för att lätt kunna transporteras; men härvid förhäller sig i verkligheten så, att Einar till följe af sin klumpiga (stenbjörnslika) byggnad på sina ovanligt låga hjul är ytterst svår att få fram på en stenig obanad skogsväg, under det att Ros, som icke väger mer än 14 ctr, kan läggas på hvilken stark arbetsvagn som helst och med lätthet transporteras till ort och ställe; — och om man så skulle vilja, så är det en mycket simpel sak att göra en passande lavett åt honom. Einar kostar 1800 kronor. . Ros med små tillbehör af 4 railvagnar och 2:ue aftagningsgripare kostar 1000 kronor. Efter hvad här ofvan är anfördt, är det för ins. aldeles oförklarligt, huru vederbörande kunnat tilldöma Einars maskin guldmedaljen och Ros silfvermedalj. Det förråder antingen stor okunnighet om MR mn An AHH Vt IORM AR 2 sm BH Fi 5— — — A -——2 AAOA2O2 —