Rotkjavik d. 10 aug. Torsdags morgon d. 6:te bröt man upp från Geyser, och etter en lycklig, men temligen långvarig ridt kom man fram på eftermiddagen tillbaka till Thingvalla. Här hade folk från alla trakter af landet redan börjat samlas ett par dagar förut, dels för att öfverlägga om åtskilliga för hela ön allmänt vigtiga angelägenheter, t. ex. möjligheten af att åstadkomma en regelbunden ångbätsförbindelse rundt omkring kusten, dels för att vidtaga förberadelser till den frukost, man tänkte gifva för konungen, och till de öfriga festligheterna. I afssende på dessa hade så godt som ingenting gjorts förrän på sjelfva Thingvalla, i det ropresentantorna från landets olika delar törst der sammanträffade och man icke velat öfverlemna arordnivgarne åt Reikjavik, emedan det icke var hufvudstaden, utan. hela Island som skulle mottaga konungen. Följden häraf var emellertid, att det hela fick en något primitiv och ganska oredig karakter. Med blott två dagars förberedelser kunna tillochmed vana festanordnare hafva mycket svårt för att åstadkomma en stor nationalfest, och såsom festarrangörer äro isländarne på sin höjd ondast medelmåttiga dilettanter. Men stämningen och framför allt det vackra vädret hulpo till, så att den 6 aug. 1874 sannolikt skall, länge ihogkommas i Islands annaler. Den stora slätten vid Thingvalla lämpar sig ypperligt för en folkfest: mera ljus och inbjudande än de flesia trakter på Island och omgitvon af en mangd höjder samt tramspringande fjallspetsar är den väl egnad att med tillhjelp af menniskohänder göra ett egendomligt intryck. Dertill kom; att det naturligtvis måste på det annars så öde och folktoma Island göra ett synverligt lifvande intryck att plötsligt tå se ett sådant hvimlande at menniskor och djur, som af de här samlade. Man bör ej glömma de sistnämnde, ty det fans utan någon öfverdrist vid Thingvalla minst tre gånger så många djur som antalet af deras egare, och oftersom de ju måste slåss:om hvarje grässmula i närheten, hade de till stor fördel för det festliga intrycket af landskapet tagit plats — de släppas lösa att sjelfva söka sitt gräs — som stafkage öfverallt, tillochmed på de högsta fjälltopparno och på kanten af de brantaste sluttningarne omkring Almannagjå.