fen raske; åristige prins Valdemar, som här likasom under hela resan utvecklade ett ungdomligt lif, hvilket återverkade på alla. Såsom man väntat, dröjde det icke länge, innan vulkanen befann sig alltför inklämd under den tillstoppade kratern. Ett långt! hvinande ljud bördes, liksom från en uppsläppt raket, och raskt som en pil uppkastades den ena vattenpelaren etter den andra till en höjd at omkring hundra fot, under det väldiga rökekyar liksom lossades från de perlande vattendropparne och drefvos bort med vinden. Jublande glädjerop från den samlade skaran heisade utbrotten, då vattnet kastades särdeles högt, och konungen sjelf applåderade det sällsamma skådespelet, och källan, hvilken tycktes ytterligare lifvas häraf, fortfor i mer än en half timma med att slunga sina rykande springvatten upp mot himlen. Det var en scen, som fullt ersatte den besvärliga resan, och man hade blott en anmärkning att göra mot skönheten i detta naturens förunderliga skådespel, neml. den, att källans vatten smutsats af torfven, som kastats i kratern. Det tycktes, i allmänhet taget, hafva kommit lif i hela systemet, då Strokkr vaknade, och det kokte och sjöd rundt omkring ännu flerå timmar efter utbrottet. Man vandrade från krater till krater, man klättrade öfver leriga backar, der marken brände skosulorna och der det rök efter hvarje steg, aom man tog; man såg ned i de stora spegelklara varmvattensbaseinerna, hvilka bildade: praktfulla blåa och gröna grottor inne i fjället, man samlade sten i de små, rykande bäckarne mellan bassinerna, man undersökte backarnes olika jordlager och stiftade grundlig bekantskap med den vulkaniska natur, som omgaf en på alla sidor. Och då man derpå trodde sig hafva sett allt, som var värdt att se, följde man konungens exempel och gick på jagt, om man bade gevär, eller gick i pratande grupper omkring och njöt af utsigterna från de närmaste fjellbygderna, tills middagstiden var inne. : Köket hade i dag kommit lättare från sitt arbete, än dagen förut, emedan man kun nat taga källornas kokheta vatten till bjelp. Att några rätter derigenom fingo en liten bi smak -af svafvel, tog man ej så noga, det var ju här på sin plate, och middagen var för öfrigt förträfflig; fåglarne, som konungen skjuut dagen förut, smakte förträffiigt och de medförda konseryerna gjorde allmän lycka. Under dagens lopp hade många isländare kommit från alla gårdarne i närheten, både karlar och fruntimmer. Ryktet om konungens besök hade redan för länge sedan spridt sig öfver hela ön, och alla, för hvilka det var på något sätt möjligt, ville se den höge gästen. Men åtakilliga ha helt säkert vändt tillbaka hem, utan att hafva sett honom eller åtminstone utan att hafva lagt märke till honom, ty om man icke direkte sade dem, att det var han, kommo endast få på det infallet att söka honom i mannen med den allt annat än uppseende väckande släpuniformen som sjöotficer. Han talåde emellertid sjelf med åtskilliga, och han synes i allmänhet tycka om isländarne, om han än mera intagits af de ratiframma, hjertliga Fiöröboerna. I trots af de sällsamma förhållanden, under hvilka han gästat den tusenåriga ön i Atlantiska Hafvet, kan det likväl icke hafva undgått hans uppmärksamhet, att det hos öns innevånare. finnes något, som påminner om, att de bö bland evig ie och snö, och huru öppet öga han än har för de goda sidorna hos folket på Island, vet har likväl ätven mycket väl, att det har ålskilliga fel, som man måste önska, att en närmare forbindelse me d det öfriga Europa afajelper. Mor tillbaka till dagens tilldragelser! Då middagen, som naturligtvis intogs under bar bimmel; var slutad, begaf man sig åter ut på vandring för att söka sten, och fram på qvällen vände alla rikt försedda tillbaka. Förutom dessa minnen, hvilka skulle med till Danmark, hade man emellertid äfven på höjdsluttningen midt emot Geyser upptäckt en sten, som var för stor att medföras och hvilken man derför ville låta stanna qvar såsom ett minne af besöket. Med gemensam tillbjelp at alla de närvarande inhöggs konungens namnchiffer och derunder årtalet för besöket, en inskrift som; ifall stenen sjelf står så länge, hvarpå man i denna vuikannatur ingalunda kan vara söker, skall vid nästa tu senårsfest kunna fortälja isländarne om den förste konungens besök på ön. Då detta arbete var fullbordadt, hade skymningen inträdt. Fjällen reste sig som en ringmur kring den vida, rykande slätten, öfver dem låg en bred; gyllene ring och i ljuset från denna ring såg man ärna Heklas och Kjerlingsfjällens hvita spetsar glimra. ÄAunu en sista blick kastades på denna egendomliga omgifning, och i den tysta qvällen försvann derpå sällskapet under tälten. Reikjavik d. 10 aug. Torsdags morgon d. 6:te bröt man upp från Gevger och efter en lvcklig. men temli