Fran Utlandet. Telegrafen har från Paris haft underrättelsen om, att Foroads la Roqustte, en af det andra kejsaredömets mera tramstående män, afgått genom döden. Han var halfbror till marskalk Saint-Arnaud, slöt sig till prins Lovis Napolsons före statskuppen och tog verksam del i denna, hvarför han vid jemförelsevis ung ålder (ban var tödd i Paris 1820) utnämndes till en hög embetepost vid statsrådet. År 1857 blef han chef för skogsväsendet, 1859 generaldirektör för tullverket och de inderekta skatterna. Efter det kejsar Napoleon genom dekretet af d. 14 nov. 1860 tagit initiativet till ett friare regeringssysteme, inträdde Forcade la Roquette i det nya kabinettet som finansminister. Man stälde på bonom särdeles stora anspråk, och för att tillfredsställa dem, ökade han den sväfvande skulden så mycket, att finansverldon derigonom oroades. Napoleon III vände sig då åter till Fonld, som afgått efter det ofvan nämnda dekretet, men belönade Forcade la Roquette för hans tjenster, genom att utnämna honom till senator medelst ett dekret af d. 14 nov. 1861. Haniutförde der efter flera vigtiga värf, utnämdes d. 18 nov. 1863 till v.Spresident i statsrådet och fick d. 19 jan. 1867 plats i det af Rouher bildade kabinettet såsom minister för handel, åkerbruk och allmänna arbeten. Kejsaren hade på de sista åren måst underhandla med lagstiftande kåren, och den aflidne hade fått tillfölle att visa, det han var i besittning af ovanliga stalegäfvor. Såsom handeleminister öppnade han år 1868 den internationala maritima utställningen i Havre. Den 27 dec. s. å. öfvortog han den vigtigastå eller åtminstone besvärligaste posten i Frankrike, neml. inrikesministoriet, i. st. f. Piccard, som gjort sig högligen opopulär. I juli 1869 ingaf han sin afskedsansökan, men han behöll likväl sin post i det nya kabinettet och kunde nu helt och hållet följa sina liberala böjelser, ty han var i verkligheten en frisinnad man, som s od den ongelska Manchesterskolan mycket vära. Det var, medan han var inrikesminister, som på Napoleonsdagen 1869. en allmän amnesti utfärdades, hvilken utgjorde ett nytt vittnesbörd på kejsarens goda bjerta, men svårligen kan kallas en politiskt klok åtgärd, emedan den öppnade Frankrike för de farligaste fienderna till det inre lugnet, samtidigt medgaf pressen den största frihet, hvilken begagnades till att undergräfva det besiående. Då Ollivier i januari 1870 bildade en ministår, drog sig Forcade la Roquette tillbaka. Efier det andra kejsardömets fall måste den aflidne fly ur landet, emedan han var föremål för ett bittert hat, ja, Septembermännen utfärdade. tillochmed en häktningsbefallning emot honom. Det dröjde hkväl icke länge, innan ban kunde återvända till sitt fädernesland. Han var ej medlem af nationalförsamlingen i Versailles, fastän hans parti flera gånger uppställt honom som kandidat: vid de partiela valen. Han sortfor att vara kejsardömet trogen, men tillhörde den mera moderata delen af dettas anhängare.