den brant stupande öppningen de mörka klipporna resa sig i förgrundea och vid deras fot en vegetation öfverraskande rik för isländska förhållanden. Ett brusande vattenfall, som störtade sig ned i Öxaråpv, bidrog att böja det romantiska i omgifninger. Vid Thingvalla träkyrka slog man tält och intog en präktig måltid, som förtärdes med starkaste matlust. Derefter kom natten. Då tältplatserna voro för få och natten var kall, måste man till en del hysa sig in i kyrkan, hvilket icke lärer vara ovanligt på Island, då nattskygd ej på annat sätt kan erhållas. Här lågo nu kungen och bans son på hvar sin sida om altaret på medförda kuddar och en del at följet redde bäddar åt sig, så godt sig göra lät, i kyrkobänkarne, under det de härdigaste lågo i tälten. tid går solen upp kl. 2. kl. 5 voro nu också alla på benen. Och under det de förgyllda skyarne sjönko ned bakom de svarta fjällen, gjorda man toilette under bar himmel, tvättade sig i ån och drack Köpenhamnskockens förträfkliga kaffe. Kylig var nog luften, men vädret syntes blifva herrligt. Nu bar det åter af genom en remma i ett lavafält på vög till Geyser, och genom densamma hade man åter vexlande utsigter, fjäll och dalar med en torfiig växtlighet, der dvergbjörken, det enda trädslaget, knapt blef manshög. Ötver de grönklädda fjällen färdades man äfven, till dess man kom fram till en liten vacker insjö, omgifven af frodiga gräsmarker. Några bondgårdar, smyckade med Dannobrogsflagg, giorde taflan ännu behagligare och lifligare, och man kunde hafva glömt, att man var på Island, om ej rökskyarne påmint om, att man var på en vulkanö. På slätten gjorde man halt och åt smörgåsar; man hade nu bunnit halfvägs. Under fortsättningen af resan inträffade den olyckan, att kungens häst snafvade och föll, men lyckligtvis skadade H. M:t sig endast på armbågen. Vägen blef nu mera leende. Fjällbjörkarne blefvo högre, gräset frodigare och bondgårdarne talrikaro. Man såg nu Heklas snöklädda fjäll i förgrunden: det såg ut som en gigantisk hvit pudding, säger korrespondonten. Här passerades en elf, Bruorån, genom hvilken man, såsom öfverallt på Island, till större delen vadade, men i midten fanns en klyfta, öfver hvilken man måste färdas på en bro. Denna bro bestod endast af lösa bjelkar, och här behöfdes att ej hafva anlag för svindel. De isländska hästarne äro dock vana vid svåra passager. Ändtligen var man framme vid Geyser. Enligt underrättelser homsända med en skottek ångbåt gick färden tillbaka från Geyser äfven förträffligt, Torsdagen och fredagen i förra veckan firades derpå den stora fästen på Thingvallaslätten, der isländarne samlats till ett avtal af 2 å 3000. Fredags aftonen redan kom kungen med följe tillbaka till Reikjavik. Lördagen skulle Reikjaviks samhälle gifva en bal för 200 personer. Måndags eftermiddagen skulle kungen resa hem och dervid göra ett kort besök i Skottland och derefter på vägen derifrån i Kristiavsand. Af telegralunderrättelser är kändt, att kungen redan varit i Skottland. j