GAM — Göteborg den 18 Augusti 1874, Nya Teatern. Fröken v. Dolckes recettföreställning i går gafs för fullsatt salong. Som Georgine i Qväkaren och dansöson-utvecklade hon ett lika fint och elegant som, då rollen kräfde det, känsligt spel; inropningar för öppen ridå och efter styckets slut, då hyllningen jomväl antog karakteren af ett blomsterregn, tillkännagåfvo åskådarnes tillfredsställelse öfver bekantakapen med denna nya sida af fröken v. Dolckes dramatiska talang. Hon understöddes ganska sörtjenstsullt af hr Bylander, som lyckades gifva en rätt god biid af den till en början sträfve och otillganglige, men till slut af kärlekens allmakt underkatvadie qväkaren. Utförandet af birollerna lemnade deremot mycket att önska; några störande mankemanger under styckets lopp torde tå tillskrifvas dess brådskande inöirg ooh skola utan tvifvel ej upprepas. Efterpjesen Margaretas drömmar är en bagatell som fordrar ett naturligt och lifligt spel af de båda i densamma uppträdande för att slå an. Fröken v. Dolcke som den för poesi och poeter svärmande ungmön var ypperlig och hr Lindström det bästa vi hittills sett af denne skådespelare. Efter styckets elut inropades båda de uppträdande och till slut fröken v. Dolcke ensam. I afton, då fröken v. D. å fru Littmarcks recett uppträder för sista gången, gifvas samma stycken samt Säterbyddan. Folkskolelårareseminarium. K. M:t har funnit godt att för aflönande af en extra lärare vid den med Folkskolelärareseminarium i Göteborg förenade småskola bevilja för nästk. läsår ett belopp af 900 kr. Tredje Allmänna Industri-idkaremötet öppnades härstädes i går f. m. kl. 11 uti realgymnasii högtidssal, hvarvid omkring 40 handiverkare eller industri-idkare från andra kommuner och 80 medlemmar at härv. handtverksoch Industriförening infunnit sig. Utom dessa jemte inkallade hedersledamötor och referenter eger ipgen tillträde till mötets förhandlingar. Sedan alla deltagarno samlats uppträdde Göteborgs handtverksförenings ordf. sadelmakaren N. P. Holmberg med en redogörelse för programmet och omnämndejatt samtlige deltagare i mötet utom till de i programmet nämnde ställen äfven egde tillträde till trädgårdsföreningen och fri resa på de små ångbåtarne ut åt skärgården. Slutligen uppläste hr Holmberg de uppstälda diskussionsfrågorna. Derefter företogs val af ordf. och föreslog br Holmberg dertill fabrikör. Svanberg från Stockholm, hvaruti alla de närvarande instämde, men hr Svanberg undanbad eig detta förtroende, emedan han trodde att det var lämpligare att välja en göteborgsmedlem på grund af ordf:s samarbete med sekreteraren, hvarföre han föreslog hr Holmberg eller, om dennes helsa lade hinder i vägen, någon annan af härv. handtverkare. Sedan. flera andra föreslagits till ordf. gaf emellertid hr Svanberg vika och antog ordförandeskapet. Deretter beslöts att till ledamöter i ett beredningeutskott välja 7 personer, och enligt förslag af br Holmberg utsågos dertill: hrr Lundh och Eähnol från Stockholm, Feith från Upsala, Svensson från Malmö, Kruss från Örebro, samt Strandman och Ahlin från Göteborg, Derester företogs första frågan till diskussion, hvarvid hr Feith från Upsaia uppträdde och ansåg han att denna fråga ej kan lända till något beslut, hvarföre denna ej borde hänskjutas: till utskottet, hvari ordf. instämde. Hr Hägg från Upsala ansåg dock att det föreliggande förslaget till gemensamma stadgar borde först afhandlas semedan frågorna med någon omskrifning alltid varit desamma, men som beslut var fattadi att första frågan nu skulle afhandlas företogs den. Hr Sjögvist ville detta oaktadt ha trågan hänvisad till utskottet. Hr Feith ansåg orsaken till den mindre skickligheten hos -handtverkarne vara den, att en yngling nu för tiden allt för lätt förtjenade penningar; då han blifvit tonfirmerad vill han genast ha hög aflöning och anser sig ej behöfva kunna något mera för att ha rättighet till dylik påökning. Hr Strandman påstod, att man nu ej får andra än mycket fattiga lärlingar, som ej gifva sig tid att lära ut, då de gerna vilja ha så hög betalning tidigt, att mästaren ej kan gifva dem det de fordra. Br Hedlund hade en hög tanke om handtverkerierna, och trodde, att en menniska ej kan vardaen fullt barmoniskt utbildad varelse, om hon ej lärt något yrke. Det är nu ej som under medeltiden, men det är önskligt att få den tidens ordning tillbaka. Det torde vara svårt att veta, om yrkesskickligheten hos arbetarne nu för tiden blifvit mindre än hvad fordom var; bvad boktryckerikonsten beträffade, ansåg tal. dem vara lika dugliga nu som förr. Huru det kan vara i andra yrken kände tal. ej säkert, men hade hört skäl för och emot. Man hade nu i Uddevalla sett så vackra prof på arbetsskicklighet, att det förr kanske ej kunnat uppvisa sådana. Om dessa voro af äldre eller yngre arbetare, kände tal. ej. Det är sant, att på alla områden fordras hög betalning, men det beror på förläggaren, huruvida han ger fuskaren lika mycket som den skicklige, ty arbetsgifvaren kan sålunda i många fall uppmuntra skicklighet genom god betalning. I våra folkskolor få barnen god kunskap, men detta oaktadt taga mä. starno ofta lärlingar från landet, och då dessa äre okunniga uppnå de sällan skickligbet i sitt yrke Mästarne böra hos folkskolans lärare anhålls, at uvudvälja välartade, för de oli yrkena pasande gos: saw Mästaren hör söria för att verkstaden är sund