zsÖGCTAmmOUU UIUI18 HAÅUÅ DT, a 2zx ;rdelaktigt att omförmäla. En dag telegraI sor srade derför tal. till Reuters Office med belik äran att denne måtte telegrafera ett par 7 ranska segrar, hvilka dock skulle dagen efter ementeras — en begäran som sagde teleramagentur dock hade nog takt att vägra fterkomma. Påståendet om, att telegrammen öfrigt skulle vara tendentiösa, förnekade tal. å det bestämdaste, och han försäkrade til ist, att Telegrambyrån i ekonomiskt hänsende ej lemnade större behållning, än att ban kulle vara nöjd med att afetå ifrån affären. ag har naturligtvis här endast kunnat i kortet återgifva detta aaförande, hvilket upptog ära en timmas tid och var ganska talangullt, det måste erkännas. Vidare uppträdde hr Hedlund, som i hufrudeak ytterligare bekräftade hrr Hedins och Krooks anmärkningar till hvilka han äfven ogade en, som gälde telegraferandet af nyheerna från sjelfva hufvudstaden. hvilka ingingo ill landsortestäderna dels alltför sent och ofta ntan att meddela vigtigare saker. Hrr Nachnann och Wall talade till försvar för telegrambyrån, mot hvilken de icke i allmänhet funnit skäl till anmärkningar. Såsom jag telegraferat, blef diskussionen svaret på frågan. Efter hvad jag redan pr telegraf meddelat upptogos förhandlingarne i går eftermiddag mest af en del val och undanstökande af åtskilliga frågor, för hvilka jag i korthet redogjort, bland dessa språkfrågan, hvarvid mötet godkände hr Anders Flodmans förelag (se Nerikes Alleh. n:r 3). Dernäst kom ett förslag af hr Skruve, hvilket ledde till en ganska lång diskussion, hvari glanspunkten utgjordes at några bitande infall af br Hedin mot höga vederbörande. Frågan afeåg beredandet af tillfälle för tidningarne att få hvardera ett exemplar af de officiela statistiska. berättelserna och för ötrigt af allmänna komitöers betänkanden och mera dylikt. Beslutet blef uttalandet af den önskan, att de resp. departementen och kollegierna m. m. måtte till en bokhandlare i Stockholm lemna sina tryckaaker, hvilka då kunna der af landsortstidningarne köpas. Y Det nalkades nu till slutet på mötet, men i ellofte timmen skulle debatten bli het. Hr Isidor Kjellberg från Linköping, som, efter hvad jag förut sagt, anser sig på visst sätt som martyr, tycker sig hafva i sin stad ej mött tillräcklig uppmärksamhet från vederbörandes sida, hvarför han uppstält en fråga, huruvida icke tidningsreferenterna i vårt land i allmänhet röna af vederbörande alltför litet tillmötesgående. Hr Kjellberg motiverade sitt spörsmål med ett anförande, hvari han framdrog åtskilliga exempel på, att referenter blifvit tillbakasatta. Bland dessa exempel var äfven ett från Göteborg, hvilket af G.-P:s rkollega på platseni ett obevakadt ögonlick, straxt efter sista kungabesöket, erhöll en färg, som var så bjert, att hela saken uppfattats, efter hvad som här upplysts, i en den mörkaste dager, hvad angick myndigheterna i Göteborg. Hr Warburg förnekade, att någon H.-T:s refereat förvägrats plats, såsom hr Kjellberg sagt, och hr Krook ansåg sig skyldig att förklara, det från Göteborgs samhälles och dess myndigheters sida, af hvad slag de vara må, aldrig någon brist visat sig på det tillmötesgående, som en tidningsman, hvilken ej i moraliskt hänseende förverkat sin medborgerliga ställning, billigtvis kan fordra. Hr Ridderstad från Linköping, som redan förut icke står på den vänskapligaste fot med hr Kjellberg, tog myndigheterna derstädes i försvar. Den varmblodige åldringen yttrade sig härvid med en eldighet, som vi vilja ursäkta hos den varme skalden och vännen. . Sedan åtekilliga talare uppträdt för och emot, inlemnade hr Krook ett bemedlande förslag till resolution, hvilket dock vid skedd omröstning föll med ett par rösters undervigt mot ett af hr Kjellberg väckt förslag, sedan detta i någon mån ockeå mildrats. Dot oaktadt anmäldes en mängd reservationer. Sedan föreliggande förslaget till ändrad tryckfrihetslag förklarats hvilande till nästa möte, aftackades det fjerde tidningsmannamötet af ordf. hr Gumdlius, som afgaf en sammanfattad redogörelse för förbandlingarne och de fattade besluten, hvarefter v. ordf. hr Ridderstad hembar till ordföranden mötets tack för det sätt, hvarpå han ledt förhandlingarne, och för egen del helsade deltagarne välkomna till det femte tidningsmannamötet i Linköping år 1876. ! Derefter förklarade ordf. det fjerde tidningsmannamötet för afslutadt, och deltagarne begåfvo sig till Stora Hotellet, der en stor del af samhällets mest framstående medlemmar voro samlade för att med den utmärkta gästfrihet, som är Örebroarne öflig, ätven visa uppmärksamhet mot pressens män. Talens rad öppnades af teol. d:r Gumaelius, som, ännu till det yttre kraftig och manlig, nästan oböjd bär sina 85 år med all heder. Hans tal var enkelt, men likväl högstämdt och gjorde genom sin fläkt af uppriktig kärlek till det fria ordet ett djupt intryck på de närvarande främlingarne. Hr Hedin tackade å tidningsmännens sida med ett längre formfulländadt skåltal för Örebro, der just för ett fjerdedels sekel sedan i år eller 1849 dot första roformsällskapet bildades. Vidare sjöngs af hr Hodell en visa, för Örebro och talades af hr Bilow för Norden, af hr Wall för värdarne och af hr Krook för qvinnan. Omkring midnatt skildes man åt, och då denna dagen är elut, hafva samtligo de främmande deltagarne i detta möte afrest, med saknad lemnande en stad hvars bjertliga och gästvänliga innevånare täflat om att visa främlingarne artighet och välvilja. A. K.